jaha ja....

"du skall inte tro att du slipper blogga bara för att du är kär!! Ok? Ok!!"/ Katto
"Ring mig och berätta aaaaallt" Towe
"å sen ringer du mig"/ Emma
"telefonkonferens NU"/ Ege
...........detta är bara några av dom senaste meddelandena så jag tar allt i en repa här då ;)

Jag vet inte vad som hände.

Jag såg honom på en fest i September då han lirade trummor i födelsedagssnubbens band :) men det var många snyggingar där den kvällen och ögonen hade fullt upp att notera allt. Dock drogs dom till honom flera gånger.

Han hade dock en liten snärta som sällskap den kvällen så det var bara att notera snyggheten och titta vidare, mitt hjärta var ju såklart nån annanstans EGENTLIGEN också även om jag försökte att låta bli att hoppas på det hopplösa.

Tiden gick och jag såg honom på ännu en fest ett par veckor senare. Då hade jag inmundigat ett par drinkar och tog modet till mig att hälsa och ge honom en puss på kinden för han har verkligen ett pussigt ansikte ;P

Han sken upp som en liten sol sen kom han liksom på sig själv och höjde ena fingret lite varnande och sade: jag tror att jag är lite upptagen ikväll. Det tyckte jag var så sött sagt så jag bara skrattade och sade att jag bara ville säga hej för det var kul att ses igen!

Kvällen förlöpte utan några pinsamheter och jag gick vidare med livet. Började dejta lite för att glömma den här snubben jag tänkt på sen April förra året eftersom han inte kan eller vill satsa på ett liv där lycka står i centrum!

Så jag gick på ett par dejter med en jättegullig kille och även om han var supergullig så kände jag inte det där lite extra man behöver känna för att gå vidare så jag förklarade det för honom och kände mig superdum men magkänslan måste man lita på!

Började prata med D som numer är pojkvännen, lite på FB, något SMS och sen kom han in till salongen och hälsade på både med vänner och sin kära lilla pappa som avslutade besöket med att säga att han hoppades att vi skulle ses fler gånger!

I min hjärna är han en sån kille som kan få brudar och göra vad han vill när han vill....och sånna killar brukar vara rätt så frammåt och bara vilja en sak så jag förväntade mig den stilen.

Döm min förvåning när han behandlar mig som en fullständig prinsessa och frågar om det är okej att pussa mig på kinden tillochmed och i den takten har det gått.

Sen sågs vi hemma hos honom en kväll. Och NEJ....jag betedde mig exemplariskt ;P och han med, för hans bästa vän var där och jag skjutsade hem vännen på vägen hem. Men han visade att han tyckte om mig genom att lägga sin hand på mitt ben om han pratade och att blinka lite extra med ögonen och sånna saker.

Innan jag skulle åka, medan vännen ff var kvar i vardagsrummet så drog han mig till sig och kysste mig och dra på trissor det slog gnistor ;)

Han har inte tvingat fram något eller satt ribban för högt eller lågt. Han har visat att han vill vara seriös och berättat om sitt ganska brokiga förflutna med nästan en tvungenhet och tillslut kom det fram att han ville visa ALLA sidor och saker han gjort så att jag visste vem har var, vem han varit och varför så att jag inte skulle känna mig lurad och tillslut tycka om honom för den han är med hull och hår (fast det är faktiskt inget hår ;))!

Och han är så mycket mer än bara sitt förflutna.

Okej hans förflutna kommer finnas kvar i form av olika saker men vem fan är född perfekt. Dom flesta av oss gör saker vi kan dölja och sen spenderar vi år att skämmas över det och låtsas att det aldrig har hänt.

Han KAN inte göra det, vill inte göra det och tänker inte göra det. Jag får fråga precis vad jag vill, undra, ifrågasätta och tjata om vad jag vill...han förklarar, undervisar och berättar lika lugnt varje gång och man ser ju att han lärt sig, tagit avstånd och vill gå vidare från dom saker som varit jobbigast.

Vi har umgåtts galet mycket på sista 2 veckorna och förra helgen så sade han att han ville att jag skulle vara hans flickvän och jag sade ja för ingen kille har varit lika öppet uppskattande, rar och fullständigt gentlemannamässig mot mig någonsin.

Killen skickar 10 sammtsröda rosor till jobbet som är av toppkvalitet med ett handskrivet kort där det står: för att du är så fin.

Jag kan inte skriva alla fina saker han skriver och säger till mig här för då skulle jag rodna så hårt att ni skulle se det genom skärmens svartvita text...men i hans ögon är jag det sötaste, finaste och varmaste som finns och jag tror han skulle tycka det var sött tillochmed om jag fes en riktig tältrensare och rapade samtidigt :P ;)

Han vill att vi skall bo ihop, skaffa barn och vara tillsammans resten av livet. Han har sagt alla stora ord som går att säga och jag vill skrika ut dom också men jag vet av erfarenhet att man är lite mongo i början och håller inne med allt för stora saker ett tag till. Jag har förklarat att det inte betyder att jag inte tycker aaaaaaaasmycket om honom men det är så snart ännu. Han förstår och pressar mig inte alls vilket är skönt! Han är bara så kärleksfull att man känner sig helt omsvärmad och skyddad och älskad hela tiden.

Jag har träffat hans pappa och man ser ju var kärleken kommer ifrån. Pappan skriver på FB att han fått en till dotter och messar mig ofta och säger fina saker och kallar oss sina turturduvor och sånt. Han blev tillochmed blöt i ögat när han fick veta att vi var ett par. Lilla bubben!!!

Min mamma är ju.....ehm....som hon är....hon är lite stram men förhoppningen om barnbarn är så stark att hon inte kan hjälpa att mötas halvvägs på vad hon accepterar och inte.

Att han är tatuerad på ställen som inte går att dölja på sommaren eller inomhus är ju något båda mina päron har sjukt mycket fördommar om....det visste jag redan innan.
Sen är han uttalad rockerkille och det syns liksom på honom...tatueringarna understryker det i fetstilt! ;)

Pappa kom förbi salongen igår och lade ihop ett och ett och kom fram till fem....blev helt oresonligt förbannad och muttrade om att han såg direkt vilken sorts människa och typ han var och det var fullständigt shockerande att jag valde att umgås med "en sån". Han gick så långt som att börja höja rösten i salongen varpå jag bad honom vara tyst för han hade inte ens hälsat på grabben innan han hade bestämt vad han var för typ och stog och pratade om honom högt.

Sen ville han understryka hur missnöjd han var genom att blänga på mig som en arg pitbull och öppna och stänga munnen som en guppyfisk medan han skakade och nästan fradgade och kläckte fram att detta vara MYCKET värre än den ekonomiska kris han hade försatt oss i. Oron över detta var för honom mycket värre. För honom. Att jag sågs med en tatuerad svartklädd kille med spretigt hår. Värre än flera miljoner i skuld och spelberoende som påverkar minst 10 personers liv och leverne samt framtid.

Det är alltid kul med pappas perspektiv på tillvaron....jag menar...han är så balanserad :P

Sen försökte jag få prata med honom i enrum innan han totalt förödmjukat sönder min nya kille men det vägrade han och bröt sig loss och stormade ut från salongen som Pumba som snetänt på anabola steroider.

Eftersom han var så fruktansvärt arg att hans tjocka lilla huvud vibrerade så det blev svallvågor i kinderna så blev jag illa till mods. Så jag ringde upp honom och fast han försökte vispa av mig så tvingade jag honom att lyssna och sade att han inte får dömma någon på det där sättet och att om han inte litar på att killen i fråga kan vara reko trots det som pappa finner stötande i hans utseende så måste han iaf lita på att jag har ett sunt omdömme om vem jag släpper in i mitt liv.

Då menade han att han minsann har ett eget omdömme som duger bra.

Fast...nä....

Han skall vara glad att mitt omdömme är som det är för var det liiiite bättre så skulle han sitta på ett behandlingshem och äta gröt med en plastsked medan han blev skuldsanerad och fullständigt utblottad.

Han är inte någon jag kan använda som förebild i särskilt stor utsträckning med tanke på hur han valt att leva sitt liv.

Han borde vara tacksam att det finns någon som VILL älska och sköta om hans dotter på ett sätt som han aldrig ens försökt göra hälften av. Han borde...han borde mycket.

Skitsamma!

Jag behöver inte hans godkännande. Jag sökte det inte ens.
Det hade bara varit kul att se att han lärde sig något från när han SJÄLV blev utdömd som totalt oduglig för min morfars dotter aka morsan, eftersom han kom från ett arabland, utan att han ens fick komma till tals i ämnet.

Det var inte förrän jag föddes som morfar kom att acceptera honom NÅGORLUNDA öht. Så......man kanske inte skall kasta sten i glashus va.....

Så nu vet ni allt va :)

Han är en rågaddad (väldigt tatuerad för er som inte snackar så va :P) liten ex-gangster/buse ;) med ett enormt hjärta och romantisk som ingen jag träffat med ett engagemang i "oss" som saknar motstycke.

Vi har samma humor, samma intresse för musik, folk mm

Jag vore galen om jag inte gav det en chans och hittills har jag inte ångrat det en sekund. Han blir finare för varje minut jag spenderar med honom och då var han redan rejält fin i mina ögon!

Nu sätter jag punkt för DETTA inlägg!!

Puss på alla tatuerade och otatuerade gullrumpor därute och tack för era välönskningar och glada tillrop <3 det värmer mer än ni någonsin förstår.