I min hund!!
Han må vara helt flippad at times, men jag älskar det lilla livet så det nästan gör ont!
Han är så duktig ibland! Han har gått från att sova bredvid mig till att själv gå och lägga sig i sin bur på kvällen o sova i vardagsrummet utan att knorra eller gnälla! Tvärtom så verkar han gilla sin lilla grotta!
Han kommer när jag ropar (även om jag kanske måste ropa 4 ggr och tillslut vråla ;)) och han har lugnat sig betydligt med åldern!
Man märker hur han älskar våra gosstunder på mornarna o kvällarna då jag går ner på hans nivå o kryper ihop bredvid honom. Han blir så nöjd och lugn och jag kan inte fatta att ett litet djur kan innehålla så mycket kärlek och tillgivenhet!
Jag älskar dig Harry <3 mitt egna lilla yrvädershelvete :p
torsdag 29 november 2012
onsdag 28 november 2012
Företaget som börjar på E.....
....och slutar på niro!
Helvete vilken härva det har varit.
Såhär i efterhand kan det kanske låta löjligt men när det pågick var det rent ut sagt vidrigt. Kanske jag lyckas förklara det i text...kanske inte men jag tycker ändå att ni skall ta mig på orden och fundera både en och två gånger om detta företag kontaktar er och vill att ni skall betala för deras "tjänster".
....äh vet ni vad? Jag orkar inte skriva om det....jag orkar inte gå igenom alla turer och Gud vet vad.
Tro mig bara att det är i stortsett omöjligt att gå ur när man väl vill gå ur och att försäljarna är som blodtörstiga vampyrer som inte släpper dig ur sin makt när dom väl fått fast dig.
Jag blev ordentligt förloämpad och ifrågasatt som jag aldrig blivit i mitt liv.
Jag trodde jag var galen men jag kunde inte ge upp.
Jag visste att jag hade rätt och jag visste att jag aldrig skulle palla om det blev som dom ville. Jag var på vippen att ge efter efter att jag pratat med den 3e personen i ledet av sektledare inom företaget.
Jag sade till honom att kolla uppgifterna för dom stämde inte och nu fick dom fan ta och släppa taget och stå för sitt misstag. Jag ville bara avsluta vårt "samarbete" och gå åt olika håll men dom ville hålla oss kvar mot vår vilja.
Jag frågade vid ett tillfälle om dom tyckte att det kändes fint att ha kunder som kände sig som gisslan ist för att ha nöjda kunder. Det säger ganska mycket om hela situationen.
Tillslut en morgon ringde telefonen och en av cheferna ringde och bad mig om ursäkt för vad som pågått och att dom naturligtvis skulle ta bort allt och avsluta vårt samarbete.
Nöjd brud!!
Det är en gravt kondenserad version. Jag har gråtit blod, fått panikattacker, varit vaken nätter....det var en hel del pengar som det gällde men även friheten och principer.
Det har varit ett helvete med pappa också. Det var det som gjorde att detta med Eniro blev etter värre. Jag försökte lösa alla problem på en gång och ingen ville ge med sig....varesig pappa eller dom och när min bror också började bjäbba mot mig var jag tvungen att fråga mina närmaste om jag höll på att förlora förståndet...om jag var oresonlig eller manodepressiv...
När någon är precis tvärtemot mig så börjar jag lätt tvivla på mig själv och i detta fallet var jag nästan övertygad att jag höll på att bli galen.
Jag tog en enorm konfrontation med pappa som slutade med att vi sårade varandra enormt. Jag var så ledsen efter det att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Jag åkte till mitt tempel....såklart! Jag har två tempel...ett är hos Jeanette och micke men det är under konstruktion och det andra (utan rangordning) är hos Ullis och Ubbe i Storvreta.
Lugnet jag känner när jag är där är fullständigt.
Det är som att det rinner av mig såfort jag kommer in i värmen och ser allas ansikten och får en massa kramar och gos. Jag möts alltid av glädjerop och kärlek. Jag känner mig barnsligt bekymmersfri och lätt och vet att vad jag än gör där näst så är det bra för min själ om det så är dricka en kopp kaffe eller kånka ved.
Det är ett normalt liv...i en förort med hushållssysslor och normala förhållanden. Raka motsatsen till vad jag haft hela mitt liv. Lägenhet i stan, konflikter och bråk. Jag har alltid velat bo i ett hus, ha ett lugnt liv där man gör enkla saker ihop, utan att saker är ett tvång eller utpressning för något annat.
Alla umgås, inget slutar i könsord, svordommar, mammors liv eller död blandas inte in i konversationer. Ja..ni hajjar.
Tillochmed Harry diggar vår kontaktfamilj ;) dom små dysfunktionella stadsborna kommer och får leva livet :P
HURSOMHELST!!
En sak som bevisar hur jävla dåligt det hela hade fått mig att må var:
jag satt i soffan med Ullis och jag hade precis pratat med pappa i telefon och sagt att jag var ledsen för vad jag hade sagt när vi tjaffsade.
Det var inte upp till mig att säga förlåt egentligen men jag ville inte att det var det sista jag hade sagt till min far om något skulle hända....eller innan dagen var slut.
Han svarade bara: "ok" och jag blev så besviken för det var HAN som hade varit ett svin först. Jag hade fixat ett möte med någon som hade ett bra förslag på vår närmaste framtid och firman etc men han vägrade lyssna och vände allt mot mig....varpå hätska ord uttalades och jag svarade i samma ton tillslut vilket inte tolereras av honom.
Hursomhelst...han tog bara vad jag sade och sen lade vi på. Jag fick svinont bakom mina revben på vänster sida och fast jag vet att ångest kan manifestera sig på det sättet så blev jag rädd för att det gjorde så jääävla ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Jag sade till Ullis att om jag inte visste bättre så skulle jag undra om jag inte hade en hjärtinfarkt just nu. Sen kom tårarna och dom sprutade så jag snorade ner hennes axel och hennes nacke när jag satt där och snyftade i hennes soffa medan hennes stackars make och dotter försökte se ut som om det regnade.
När jag grät försvann smärtan bakom revbenen. Knäppt va??
Det var gråtspänning.
Jag är sjuksköterska och jag är en sjuksköterska som haft ångest förr i mitt liv...så det är inte i första taget jag tror att jag drabbats av en hjärtinfark om ni hajjar hur jag menar. Men det gjorde så ont och var så centrerat just där att jag var nästan säker.
Gråten var som en varböld som tömdes.
Sedan dess....så ringde ju Eniro och bad om ursäkt och sade att dom förstog om jag inte hade en trevlig syn på dom som företag men att dom hoppades att jag skulel komma tillbaka. Jag tackade för ursäkten men avböjde vänligen erbjudandet :P
Pappa har sedan dess ändrat 180 grader. Nu kallar han mig för saker som älskling och köttbulle (it goes waaaay back...dont ask) och är så mån om att jag skall vara lugn och bla bla bla....jag tar det hela med ett par kilo salt för saker han kastade ur sig när han blev arg sade en del om hans syn på saker och ting och jag släppte nog en hel del nostalgiska saker med både min bror och far.
Dom är inte...skitsamma...det har jag redan skrivit om.
Folk visar sina sanna färger när det är svårt.
Jag börjar gråta men jag står kvar....
Jag får ångest men jag står kvar...
Jag mår fullständigt skit men jag står kvar...
Jag står kvar....och jag lever....
Unbefuckinlievable....
Puss på stresskörteln.....min är nog belgian blue storlek.....
Ps:
En sak är jag stolt över och det tänker jag skriva.
Jag kanske inte hanterar stress på det stabilaste sättet....när stressen blir omänsklig alltså. "Normal stress" hanterar jag like a baws :P men jag sköter det själv tillslut.
Jag må prata med folk och kolla mina möjligheter och utvägar etc men jag ber aldrig nån annan lösa det åt mig. Jag brinner ut och tar det själv från början till slut. DET är jag stolt över.
DET är iof något jag i framtiden kanske måste lära mig av med :P eller lära mig att inte alltid behöva göra....men hittills känns det bra att jag slipper använda folk runtomkring mig till att lösa mina problem.
Många kommer till mig och ber mig ringa hit och dit eller skriva brev, tala för dom etc etc....det gör jag så otroligt gärna men jag själv får en otrolig kick av att inte behöva göra det. Ibland brinner jag nästan upp för jag tar mig vatten över huvudet men jag kommer alltid ut på andra sidan och då vet jag att jag skötte det SJÄLV med STÖD från andra!
En dag står man där själv och vinden viner svinkall...vem fan skall man be då? Då skall man kunna klara sig själv. Jag ser det som en självklarhet!!
Jaja....fan jag vill inte sova såhär sent varför kan jag aaaaaldrig sova i tid....
Godnatt // N.Ervvraket
Helvete vilken härva det har varit.
Såhär i efterhand kan det kanske låta löjligt men när det pågick var det rent ut sagt vidrigt. Kanske jag lyckas förklara det i text...kanske inte men jag tycker ändå att ni skall ta mig på orden och fundera både en och två gånger om detta företag kontaktar er och vill att ni skall betala för deras "tjänster".
....äh vet ni vad? Jag orkar inte skriva om det....jag orkar inte gå igenom alla turer och Gud vet vad.
Tro mig bara att det är i stortsett omöjligt att gå ur när man väl vill gå ur och att försäljarna är som blodtörstiga vampyrer som inte släpper dig ur sin makt när dom väl fått fast dig.
Jag blev ordentligt förloämpad och ifrågasatt som jag aldrig blivit i mitt liv.
Jag trodde jag var galen men jag kunde inte ge upp.
Jag visste att jag hade rätt och jag visste att jag aldrig skulle palla om det blev som dom ville. Jag var på vippen att ge efter efter att jag pratat med den 3e personen i ledet av sektledare inom företaget.
Jag sade till honom att kolla uppgifterna för dom stämde inte och nu fick dom fan ta och släppa taget och stå för sitt misstag. Jag ville bara avsluta vårt "samarbete" och gå åt olika håll men dom ville hålla oss kvar mot vår vilja.
Jag frågade vid ett tillfälle om dom tyckte att det kändes fint att ha kunder som kände sig som gisslan ist för att ha nöjda kunder. Det säger ganska mycket om hela situationen.
Tillslut en morgon ringde telefonen och en av cheferna ringde och bad mig om ursäkt för vad som pågått och att dom naturligtvis skulle ta bort allt och avsluta vårt samarbete.
Nöjd brud!!
Det är en gravt kondenserad version. Jag har gråtit blod, fått panikattacker, varit vaken nätter....det var en hel del pengar som det gällde men även friheten och principer.
Det har varit ett helvete med pappa också. Det var det som gjorde att detta med Eniro blev etter värre. Jag försökte lösa alla problem på en gång och ingen ville ge med sig....varesig pappa eller dom och när min bror också började bjäbba mot mig var jag tvungen att fråga mina närmaste om jag höll på att förlora förståndet...om jag var oresonlig eller manodepressiv...
När någon är precis tvärtemot mig så börjar jag lätt tvivla på mig själv och i detta fallet var jag nästan övertygad att jag höll på att bli galen.
Jag tog en enorm konfrontation med pappa som slutade med att vi sårade varandra enormt. Jag var så ledsen efter det att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Jag åkte till mitt tempel....såklart! Jag har två tempel...ett är hos Jeanette och micke men det är under konstruktion och det andra (utan rangordning) är hos Ullis och Ubbe i Storvreta.
Lugnet jag känner när jag är där är fullständigt.
Det är som att det rinner av mig såfort jag kommer in i värmen och ser allas ansikten och får en massa kramar och gos. Jag möts alltid av glädjerop och kärlek. Jag känner mig barnsligt bekymmersfri och lätt och vet att vad jag än gör där näst så är det bra för min själ om det så är dricka en kopp kaffe eller kånka ved.
Det är ett normalt liv...i en förort med hushållssysslor och normala förhållanden. Raka motsatsen till vad jag haft hela mitt liv. Lägenhet i stan, konflikter och bråk. Jag har alltid velat bo i ett hus, ha ett lugnt liv där man gör enkla saker ihop, utan att saker är ett tvång eller utpressning för något annat.
Alla umgås, inget slutar i könsord, svordommar, mammors liv eller död blandas inte in i konversationer. Ja..ni hajjar.
Tillochmed Harry diggar vår kontaktfamilj ;) dom små dysfunktionella stadsborna kommer och får leva livet :P
HURSOMHELST!!
En sak som bevisar hur jävla dåligt det hela hade fått mig att må var:
jag satt i soffan med Ullis och jag hade precis pratat med pappa i telefon och sagt att jag var ledsen för vad jag hade sagt när vi tjaffsade.
Det var inte upp till mig att säga förlåt egentligen men jag ville inte att det var det sista jag hade sagt till min far om något skulle hända....eller innan dagen var slut.
Han svarade bara: "ok" och jag blev så besviken för det var HAN som hade varit ett svin först. Jag hade fixat ett möte med någon som hade ett bra förslag på vår närmaste framtid och firman etc men han vägrade lyssna och vände allt mot mig....varpå hätska ord uttalades och jag svarade i samma ton tillslut vilket inte tolereras av honom.
Hursomhelst...han tog bara vad jag sade och sen lade vi på. Jag fick svinont bakom mina revben på vänster sida och fast jag vet att ångest kan manifestera sig på det sättet så blev jag rädd för att det gjorde så jääävla ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Jag sade till Ullis att om jag inte visste bättre så skulle jag undra om jag inte hade en hjärtinfarkt just nu. Sen kom tårarna och dom sprutade så jag snorade ner hennes axel och hennes nacke när jag satt där och snyftade i hennes soffa medan hennes stackars make och dotter försökte se ut som om det regnade.
När jag grät försvann smärtan bakom revbenen. Knäppt va??
Det var gråtspänning.
Jag är sjuksköterska och jag är en sjuksköterska som haft ångest förr i mitt liv...så det är inte i första taget jag tror att jag drabbats av en hjärtinfark om ni hajjar hur jag menar. Men det gjorde så ont och var så centrerat just där att jag var nästan säker.
Gråten var som en varböld som tömdes.
Sedan dess....så ringde ju Eniro och bad om ursäkt och sade att dom förstog om jag inte hade en trevlig syn på dom som företag men att dom hoppades att jag skulel komma tillbaka. Jag tackade för ursäkten men avböjde vänligen erbjudandet :P
Pappa har sedan dess ändrat 180 grader. Nu kallar han mig för saker som älskling och köttbulle (it goes waaaay back...dont ask) och är så mån om att jag skall vara lugn och bla bla bla....jag tar det hela med ett par kilo salt för saker han kastade ur sig när han blev arg sade en del om hans syn på saker och ting och jag släppte nog en hel del nostalgiska saker med både min bror och far.
Dom är inte...skitsamma...det har jag redan skrivit om.
Folk visar sina sanna färger när det är svårt.
Jag börjar gråta men jag står kvar....
Jag får ångest men jag står kvar...
Jag mår fullständigt skit men jag står kvar...
Jag står kvar....och jag lever....
Unbefuckinlievable....
Puss på stresskörteln.....min är nog belgian blue storlek.....
Ps:
En sak är jag stolt över och det tänker jag skriva.
Jag kanske inte hanterar stress på det stabilaste sättet....när stressen blir omänsklig alltså. "Normal stress" hanterar jag like a baws :P men jag sköter det själv tillslut.
Jag må prata med folk och kolla mina möjligheter och utvägar etc men jag ber aldrig nån annan lösa det åt mig. Jag brinner ut och tar det själv från början till slut. DET är jag stolt över.
DET är iof något jag i framtiden kanske måste lära mig av med :P eller lära mig att inte alltid behöva göra....men hittills känns det bra att jag slipper använda folk runtomkring mig till att lösa mina problem.
Många kommer till mig och ber mig ringa hit och dit eller skriva brev, tala för dom etc etc....det gör jag så otroligt gärna men jag själv får en otrolig kick av att inte behöva göra det. Ibland brinner jag nästan upp för jag tar mig vatten över huvudet men jag kommer alltid ut på andra sidan och då vet jag att jag skötte det SJÄLV med STÖD från andra!
En dag står man där själv och vinden viner svinkall...vem fan skall man be då? Då skall man kunna klara sig själv. Jag ser det som en självklarhet!!
Jaja....fan jag vill inte sova såhär sent varför kan jag aaaaaldrig sova i tid....
Godnatt // N.Ervvraket
Problemet...
...när jag inte orkar blogga på ett tag är att det blir så mycket att ta igen :P och inläggen blir aaaaaaaaaslånga.
Kanske gör ett par mindre om varoch en av grejjerna...eller...grejjer och grejjer...
Jag har fått lön så livet känns okej igen...har levt på 56 kr senaste 2 veckorna...det är sådär kul.
Det har varit så jävla mycket på sista tiden som kostat och nu är min ekonomi totalt pippad. Men jag försöker tänka mig för mycket och måste säga att jag inte shoppar alls nästan. Har använt lite presentkort och tillgodokvitton på senaste tiden.
På fredag skall vi ut med jobbet och äta på Stationen och då tänker jag unna mig att ha mysigt kosta vad det kosta vill...men det kan ju inte kosta så jävla mycket när man inte kan äta upp skiten eller om man blir pissfull av minsta lilla :P
Det skall bli så kul...vi har bokat till kvart i nio så vi alla hinner fixa upp oss med håret och kläder. Tänker köra all out...vad jag skall ha på mig vete fan men det ger sig. Vi skall gå ut bara tjejerna, alla som har gubbar lämnar dom hemma och vi skall fan se ut som hundra miljoner dollar :D
Jag har bokat ett bås så vi får härja i lugn...eh...jag menar...vi kan härja utan att andra störs :P
Sen får vi se vart kvällen tar oss :D
Vi behöver detta. Sista månaden har varit ett rent helvete.
Men det blir nästa inlägg. Det kommer handla om jobbiga tider och ett stort skitföretag som jag tycker alla skall akta sig för. Företag eller ej!
Okej...vi ses i nästa inlägg rå!
Puss på bröstvårtan
Kanske gör ett par mindre om varoch en av grejjerna...eller...grejjer och grejjer...
Jag har fått lön så livet känns okej igen...har levt på 56 kr senaste 2 veckorna...det är sådär kul.
Det har varit så jävla mycket på sista tiden som kostat och nu är min ekonomi totalt pippad. Men jag försöker tänka mig för mycket och måste säga att jag inte shoppar alls nästan. Har använt lite presentkort och tillgodokvitton på senaste tiden.
På fredag skall vi ut med jobbet och äta på Stationen och då tänker jag unna mig att ha mysigt kosta vad det kosta vill...men det kan ju inte kosta så jävla mycket när man inte kan äta upp skiten eller om man blir pissfull av minsta lilla :P
Det skall bli så kul...vi har bokat till kvart i nio så vi alla hinner fixa upp oss med håret och kläder. Tänker köra all out...vad jag skall ha på mig vete fan men det ger sig. Vi skall gå ut bara tjejerna, alla som har gubbar lämnar dom hemma och vi skall fan se ut som hundra miljoner dollar :D
Jag har bokat ett bås så vi får härja i lugn...eh...jag menar...vi kan härja utan att andra störs :P
Sen får vi se vart kvällen tar oss :D
Vi behöver detta. Sista månaden har varit ett rent helvete.
Men det blir nästa inlägg. Det kommer handla om jobbiga tider och ett stort skitföretag som jag tycker alla skall akta sig för. Företag eller ej!
Okej...vi ses i nästa inlägg rå!
Puss på bröstvårtan
torsdag 22 november 2012
Min bror
tycker jag skall sluta HÄNGA ut familjen och skriva om min egen skit.
Han fattar inte att dom är min skit! Jag HÄNGER inte ut NÅGOT!!
Jag ventilerar min själ som skulle gå i bitar av all skit jag absorberar annars.
Vissa skriver låtar, andra skär sig i armarna en tredje går ut och super...jag skriver och för mina vänners skull skriver jag här.
För att dom skall kunna fatta varför jag sitter och är apatisk om vi ses, varför jag inte vet var jag skall börja, varför min hjärna är som en svamp...varför jag inte hör av mig ibland.
Jag själv hinner inte fatta allt som bollas i min riktning så jag skriver det för att få rätsida på det.
Och det skall du ge blanka fan i lilla bubben.
Jag vill inte ha dig i mitt liv mer så sluta kontakta mig så slutar jag skriva av mig om dig. Jag vill hellre lägga upp bilder på mina bakverk eller berätta om hur lycklig jag är så sluta bara kontakta mig såsom jag slutat kontakta dig.
Vi är inte kompatibla. Jag vill dig inget ont...jag önskar dig faktiskt lycka. Jag önskar dig otrolig lycka mer än du någonsin kan greppa med din begränsade känslovärld.
Idag blev jag iaf både en bror och en far fattigare....fast fattig är inte ordet jag vill använda.
Jag går mot ett lugnare liv.
Utan människor som vill skada andra när dom mår dåligt själva. Eller som inte bryr sig hur andra mår för att dom själva mår dåligt!
I min värld...den jag lever i och den jag tagit en examen i som sjuksköterska, så skall man vårda och ta hand om människor kring sig ÄVEN när man själv mår dåligt.
Man månar om andra tills den minut man sluter sina ögon för sista gången. Annars är man inget värd i mina ögon.
Försvinn ur min värld om du ser ner på den övertygelsen för då är du inte en människa jag vill ha i min närhet.
Man får inte såra, nöta på och slita ut andra för att man själv mår dåligt.
Man får fundera på varför man mår dåligt och är man någorlunda normal så har man självinsikt.
Sen ändrar man på det man kan ändra och tar bort dom faktorer man inte kan ändra.
Jag tar bort far och bror. Och jag tar bort alla er som inte vågar stå emot och säga ifrån till deras sätt att behandla folk när dom känner sig trängda och hotade.
Som låter dom hållas och accepterar deras sätt!
Bye bye.
Här har ni inget att hämta.
Mot ett harmoniskt liv.
Saker har sagts idag som ett barn (även om det är 33) aldrig skall behöva höra från varesig en förälder eller ett syskon.
Jag är inget offer och jag vägrar finna mig i att vara släkt och umgås med folk som trycker ner andra runtomkring sig och ser ner på dom.
Heppåer, jag har min mor och min mormor! Dä ä fint dä! sen har jag min utökade självvalda familj som gör mig lyckligare och lugnare än NÅGON av min närmaste familj (utöver mormor i sin glasdagar) gjort.
Ni vet vilka ni är och ni bor utspridda över hela landet och världen.
Er behöver jag aldrig stå till svars inför...vi kan plocka upp tråden när som helst och fortsätta där vi slutade sist utan konstigheter.
Det är ingen prestige, sårade egon eller strunt.
Det är äkta omtanke utan falskhet eller översittartendenser.
Jag älskar er!
Jag låter er själva välja om ni känner er träffade.
En stor del av er läser här.
<3
Han fattar inte att dom är min skit! Jag HÄNGER inte ut NÅGOT!!
Jag ventilerar min själ som skulle gå i bitar av all skit jag absorberar annars.
Vissa skriver låtar, andra skär sig i armarna en tredje går ut och super...jag skriver och för mina vänners skull skriver jag här.
För att dom skall kunna fatta varför jag sitter och är apatisk om vi ses, varför jag inte vet var jag skall börja, varför min hjärna är som en svamp...varför jag inte hör av mig ibland.
Jag själv hinner inte fatta allt som bollas i min riktning så jag skriver det för att få rätsida på det.
Och det skall du ge blanka fan i lilla bubben.
Jag vill inte ha dig i mitt liv mer så sluta kontakta mig så slutar jag skriva av mig om dig. Jag vill hellre lägga upp bilder på mina bakverk eller berätta om hur lycklig jag är så sluta bara kontakta mig såsom jag slutat kontakta dig.
Vi är inte kompatibla. Jag vill dig inget ont...jag önskar dig faktiskt lycka. Jag önskar dig otrolig lycka mer än du någonsin kan greppa med din begränsade känslovärld.
Idag blev jag iaf både en bror och en far fattigare....fast fattig är inte ordet jag vill använda.
Jag går mot ett lugnare liv.
Utan människor som vill skada andra när dom mår dåligt själva. Eller som inte bryr sig hur andra mår för att dom själva mår dåligt!
I min värld...den jag lever i och den jag tagit en examen i som sjuksköterska, så skall man vårda och ta hand om människor kring sig ÄVEN när man själv mår dåligt.
Man månar om andra tills den minut man sluter sina ögon för sista gången. Annars är man inget värd i mina ögon.
Försvinn ur min värld om du ser ner på den övertygelsen för då är du inte en människa jag vill ha i min närhet.
Man får inte såra, nöta på och slita ut andra för att man själv mår dåligt.
Man får fundera på varför man mår dåligt och är man någorlunda normal så har man självinsikt.
Sen ändrar man på det man kan ändra och tar bort dom faktorer man inte kan ändra.
Jag tar bort far och bror. Och jag tar bort alla er som inte vågar stå emot och säga ifrån till deras sätt att behandla folk när dom känner sig trängda och hotade.
Som låter dom hållas och accepterar deras sätt!
Bye bye.
Här har ni inget att hämta.
Mot ett harmoniskt liv.
Saker har sagts idag som ett barn (även om det är 33) aldrig skall behöva höra från varesig en förälder eller ett syskon.
Jag är inget offer och jag vägrar finna mig i att vara släkt och umgås med folk som trycker ner andra runtomkring sig och ser ner på dom.
Heppåer, jag har min mor och min mormor! Dä ä fint dä! sen har jag min utökade självvalda familj som gör mig lyckligare och lugnare än NÅGON av min närmaste familj (utöver mormor i sin glasdagar) gjort.
Ni vet vilka ni är och ni bor utspridda över hela landet och världen.
Er behöver jag aldrig stå till svars inför...vi kan plocka upp tråden när som helst och fortsätta där vi slutade sist utan konstigheter.
Det är ingen prestige, sårade egon eller strunt.
Det är äkta omtanke utan falskhet eller översittartendenser.
Jag älskar er!
Jag låter er själva välja om ni känner er träffade.
En stor del av er läser här.
<3
tisdag 13 november 2012
Lakrtismacarons och sena nätter
Hmmm...jag borde sova nu.
Men jag skriver lite först.
Har du funderat på att göra macarons med turkisk pepparsmak i marängen...tänk om eller läs på...det gjorde inte jag. Nu ser mina maränger ut som platta hjärnsubstanspölar med blodgegga mellan...
Nog om det.
Ikväll ville mamma ta en öl...jag var sådär sugen men gick ändå för min mamma är söt. Det var en av dom mysigaste kvällar vi haft på länge. Verkligen supermysig.
Jag psykade henne att hon missunnat sitt barnbarn så att hon skulle hänga med hem o hälsa på lite :P och visst blev hennes håriga lilla barnbarn glad att se sin mormor :P han fjantade runt i hallen och slängde sig på rygg och grejjade.
Sen slängde VI oss på rygg på min säng och låg och babblade. Detta är helt och hållet OVANLIGT för min mamma som vanligen inte kan slappna av i mer än 3 sekunder om det inte är en TV på där någon dammig gammal gubbe diskuterar 2a världskriget ur en kvantfysikvinkel med molekylära studier på det atmosfäriska stoftet som vilar på Teresienstads ringmur....eller nåt :P
Men nu låg vi och babblade fullständigt triviala saker som husdjur,killar och fjantfotade oss med min iphone :D
Riktig kvalletid med morsan!!! Knäppt att man skulle behöva uppnå den ödesdigra åldern av 33 innan man fick uppleva sådan kontakt ;) men dock...jag klagar inte...jag är bara glad att det skett :P
Nu fattas det bara att bror gifter sig o skaffar ungar och att pappa låter mig sköta företaget och slutar spela på hästar....sen flyger väl grisar också :P
Jahapp...
Alla brudar var på jobbet idag...det var som en dröm <3 fast....det var så jävla DÖTT!!!
Jag stängde kl 17.30 för att bespara alla fortsatt ångest och uttråkan :P tror aldrig vi har haft en sån låg kassa som idag men som tur är har vi massa bokningar imorrn och förra veckan var hyfsad. Hoppas verkligen att det inte är en ny trend av något slag. Vi skall ju kämpa den största fighten nu.
Många förbättringar kommer. Tjejerna utvecklas...jag försöker utvecklas :P inte bara invecklas :P och jag tror på oss.
Om pappa bara kunde sluta göra det värre.
Åh jävlar vad klockan är mycket...måste sova....
puss på svanskotan
Men jag skriver lite först.
Har du funderat på att göra macarons med turkisk pepparsmak i marängen...tänk om eller läs på...det gjorde inte jag. Nu ser mina maränger ut som platta hjärnsubstanspölar med blodgegga mellan...
Nog om det.
Ikväll ville mamma ta en öl...jag var sådär sugen men gick ändå för min mamma är söt. Det var en av dom mysigaste kvällar vi haft på länge. Verkligen supermysig.
Jag psykade henne att hon missunnat sitt barnbarn så att hon skulle hänga med hem o hälsa på lite :P och visst blev hennes håriga lilla barnbarn glad att se sin mormor :P han fjantade runt i hallen och slängde sig på rygg och grejjade.
Sen slängde VI oss på rygg på min säng och låg och babblade. Detta är helt och hållet OVANLIGT för min mamma som vanligen inte kan slappna av i mer än 3 sekunder om det inte är en TV på där någon dammig gammal gubbe diskuterar 2a världskriget ur en kvantfysikvinkel med molekylära studier på det atmosfäriska stoftet som vilar på Teresienstads ringmur....eller nåt :P
Men nu låg vi och babblade fullständigt triviala saker som husdjur,killar och fjantfotade oss med min iphone :D
Riktig kvalletid med morsan!!! Knäppt att man skulle behöva uppnå den ödesdigra åldern av 33 innan man fick uppleva sådan kontakt ;) men dock...jag klagar inte...jag är bara glad att det skett :P
Nu fattas det bara att bror gifter sig o skaffar ungar och att pappa låter mig sköta företaget och slutar spela på hästar....sen flyger väl grisar också :P
Jahapp...
Alla brudar var på jobbet idag...det var som en dröm <3 fast....det var så jävla DÖTT!!!
Jag stängde kl 17.30 för att bespara alla fortsatt ångest och uttråkan :P tror aldrig vi har haft en sån låg kassa som idag men som tur är har vi massa bokningar imorrn och förra veckan var hyfsad. Hoppas verkligen att det inte är en ny trend av något slag. Vi skall ju kämpa den största fighten nu.
Många förbättringar kommer. Tjejerna utvecklas...jag försöker utvecklas :P inte bara invecklas :P och jag tror på oss.
Om pappa bara kunde sluta göra det värre.
Åh jävlar vad klockan är mycket...måste sova....
puss på svanskotan
fredag 9 november 2012
Så....
...konstigt....
Jag har haft ångest deluxe över hela situationen.
Kan väl ta det från början...
Hej Jag heter Bitterfitt...nej jag menar BitterTwitter och min pappa är spelmissbrukare. Och nej vi snackar inte Bingolotto...han är värre än du någonsin kan föreställa dig. Han är värre än JAG vågar föreställa mig och jag har ändå liiite insikt i ekonomin.
Utan att jag går in på för mycket detaljer så har han spårat totalt och det har orsakat enorma problem i ekonomin för salongerna men även kokat sönder hans hjärna till en människa jag inte längre känner.
Det är inte bara jag...alla märker förändringen och hittills har han döljt det bakom en fasansfull aggressivitet. Alla som känner honom och kan ifrågasätta honom hugger han antingen ansiktet av eller undviker till varje pris.
Han kan inte göra saker han förr klarat av och det har nåt proportioner som inte går att beskriva. Det påverkar alla runtomkring och jobbigast av allt är när det påverkar personalen.
Visst är det jobbigt personligen också men det är ändå min far....man kan inte riktigt undkomma sina föräldrars knäppheter...men andra skall fan inte må dåligt av dom. Dom har sina egna föräldrar och deras säregna drag.
Men pappas humör har gått upp och ner som en helvetesbunden bergochdalbana med dieselturbo och lustgas...han har sårat och brutit ner folk på löpande band.
Nu har det iaf nått ultrabotten.
Konkan hängde i luften och dallrade. Det kom som en fet käftsmäll förra veckan när jag var på jobbet. Jag fick en fullständig panikattack och försökte hantera det själv men alla mina tjejer såg direkt vad som hände och Elina tog resolut och klev in på mitt kontor där jag klättrade på väggarna och hyperventilerade.
Sen höll hon fast mig i en björnkram medan jag ylade och grät så att hon blev blöt i håret och måste fått tinnitus i det örat.
Sen kom alla tjejerna in på kontoret och med axlarna uppe vid öronen av gråt och bröstet alldelles proppat med snyftningar så berättade jag situationen och alla var helt underbara mot mig..men ingen kan ju trolla. Problemet fanns ju kvar.
Det sista som jag behövde var att min bror skulle vända sin ångest till hets och aggressivitet mot mig och mina anställda...men så reagerar männen i min familj. Om dom mår dåligt så slår dom mot dom som hjälper dom mest.
Han pepprade mig således med sms som var kränkande och hotande och direkt förolämpande samtidigt som jag stog i kö på Ultuna fr andra gången på en vecka med en hund som hade ätit skit han inte borde ätit och kostade pengar jag absolut inte hade.
Samtidigt hade jag en gäst från Irland som hade fått en billig resa mellan måndag och fredag och jag kände press att underhålla henne samtidigt som jag var tvungen att jobba och sköta hundärendet. Jag hade lovat att åka med henne till en outlet utanför stan och ta med en kompis och hennes ungar. Skulle hämta dom 11....11.45 hade jag fortfarande inte ens fått min direktreglering färdig (efter 1½ timmes väntan...som utlovats endast skulle ta 10-15 minuter vid kl 10.15).
Smsen rasade in och jag bad bror sluta för han visste inte vad han gaggade om och det gällde inte honom och jag kände hur paniken började krypa i kroppen. Men nä....han fortsatte och jag såg hur dagen rann bort och hur alla väntade på att jag skulle komma hem och hunden gnydde och pep och ville hälsa på alla andra i väntrummet.
PANG så kom en panikattack.....ingen annan utväg på alla problem än att dö...det var det enda som verkade logiskt i mitt huvud.
Jag hade ingen som helst utväg kändes det som. Jag kunde inte andas...det var som en elefant på revbenen men man får inte förlora kontrollen då är man knäpp...så kändes det....så det var bara att ta små små andetag och torka tårarana som föll obönhörligen som en jävla flod.
Jag messade Jeanette för jag visste inte var jag skulle ta vägen...jag ville hänga hunden i kopplet för att han inte slutade pipa och kärringen i kassan som verkade göra allt utom att se till mitt ärende och klockan tickade och bror messade.....
Jeanette sade att jag skulle köra in tummen eller något som bilnycklarna i revbenen så hårt jag kunde för att avbryta tankarna lite...liksom avstyra fokusen och det funkade sådär....så småningom lade sig det värsta och jag gick ut och ringde mamma och skrek ut min ångest och bad henne sätta ett strypkoppel på bror så jag åtminstonet slapp hans påhopp.
bla bla bla....mycket mer skit än detta har hänt...
hursomhelst....jag har styrt upp mycket...jag har nästan styrt upp en stor skuld...hur vi skall lösa det iaf och idag fick jag möjligheten att säga till pappa vad jag behövt säga en längre tid och vad jag fasat för att säga.
Han tog det sjukt lugnt...
Jag har sagt samma saker förut och blivit bemött med rena vrål och påkastade telefonlurar fast jag tagit det i lugn och fin ton men idag var han nog beredd...jag har hållit käft länge den här ggn.
Förr brukade jag provoikativt cruisa förbi hans spelhåla för att visa att jag visste vad han höll på med och be honom att sätta in pengarna på kontot etc men nu har jag inte orkat hålla på och han har fattat själv att det håller på att barka åt helvete utan återvändo nu.
Jag sade i lugn ton att jag kan fixa 1000 nya jobb men han har ingen pension sparad, han har INGA chanser till något för han har enskild firma och konkar den så skiter det sig rejält. Bror är inte heller så jävla attraktiv på arbetsmarknaden med sina...eh..särskilda drag så dom som står att förlora här är NI TVÅ!!
Jag tror inte att det finns någon som älskar er mer än jag för ingen annan hade stått ut såhär länge. Jag sover inte på nätterna av ångesten detta ger mig och jag tänker fan inte ge upp efter 4 år av ren och skär slit för att nån inte kan hålla fingret ur kakburken och sabbar det för oss som investerat våra fingertoppar och kreativitet och framförallt tid dag in och dag ut.
ALLA RÅDER MIG ATT GE UPP, tänka på mig själv i första rummet.
Jag kan inte ge upp...detta är något jag satsat min själ i. Ger jag upp så kommer min själ att spöka den där jävla lokalen resten av byggnadens kvarlevnad...så är det bara. Jag skall inte misslyckas pga en mans missbruk och begynnande demens.
Jag fick iaf igenom att han skall ge mig ALLA kontanta medel varje dag. Det är inga små pengar kan jag lova.
Han sade det själv...jag behövde inte ens be. Han sade: "jag insett att vi måste köra på din linje nu. Vi skall prova". (hah...prova....haha....vi skall prova hur det känns att lyckas alltså :P)
Jag sade också att han är negativ för personalen och att han tappat greppet för vad som är lämpligt i en salong...skrika på personalen så att färgen flagnar ute i salongen medan som tar betalt av kunder är inte så jävla lämpligt.
Jag sade att jag vill att han backar i iaf 3 månader och låter mig och bror sköta allt och sen se hur det går...han sade att det skulle vara okej...efter DJANOARI när nån av hans "affärer" utvecklar sig (likt en atombomb antagligen)... (jag gapar fortfarande).
Min pappa var ödmjuk :O
han infogade att han inte gillade den jag blivit och att jag var känslokall och undvek hans sällskap. Fast då blev jag fan arg.
Jag sade att alla jävla ggr jag ber honom, inkl min födelsedag att ses och äta lunch, middag, ta en jävla kaffe ihop på salongen så nekar han mig men när hans frus unge (som är 19 om inte 20) är i stan och hans mamma är utomlands så går han nästan upp i brygga för att hinna springa på restaurang med honom för han har lovat hans mamma.
WTF...
Jag gillar ungen men jag gillar inte prioriteringarna...
Min pappa har aldrig prioriterat mig...det är ingen bitterhet...det är fakta.
Han påpekade att jag var inte hans lilla "tjottbolle" som jag brukade vara. Hon som satt vid hans fötter och nickade åt allt han sade, kom hem till honom och städade och lyssnade på hur näääära han var att vinna 1,2 miljoner om bara hästjäveln hade plutat lite med läpparna vid mållinjen.....
Då sade jag bara rakt ut att jag är exakt samma människa idag pappa men nu vågar jag säga vad jag tycker egentligen. Då var jag rädd för alla saker du hotade med. Sjukdommar, svek, heder allt som en far kan hämma sina barn med.
Då var tydligen maten färdig så han kunde inte prata längre...flugan ropade. Då sade jag att hans jävla fluga (även om jag gillar henne) kunde vänta...han har fan en state of the fakking art microvågsugn.
Hade min morsa ropat att maten var klar medan han pratade i telefon hade vi alla fått öronen varma....så ursäkta om jag inte hoppar högt när han nu måste kuta och äta helt plötsligt...
Hur som helst....jag tar orden vi utbytte ikväll med en nypa salt va....dom kommer från en missbrukare....men dom kom och jag tänker minska hans tillgång till rena kontanter DRASTISKT! Vad han gör sen är hans grej...då påverkar det iaf inte firman på samma sätt.
The fat lady hasnt fuckin sung yet.................
Jag har haft ångest deluxe över hela situationen.
Kan väl ta det från början...
Hej Jag heter Bitterfitt...nej jag menar BitterTwitter och min pappa är spelmissbrukare. Och nej vi snackar inte Bingolotto...han är värre än du någonsin kan föreställa dig. Han är värre än JAG vågar föreställa mig och jag har ändå liiite insikt i ekonomin.
Utan att jag går in på för mycket detaljer så har han spårat totalt och det har orsakat enorma problem i ekonomin för salongerna men även kokat sönder hans hjärna till en människa jag inte längre känner.
Det är inte bara jag...alla märker förändringen och hittills har han döljt det bakom en fasansfull aggressivitet. Alla som känner honom och kan ifrågasätta honom hugger han antingen ansiktet av eller undviker till varje pris.
Han kan inte göra saker han förr klarat av och det har nåt proportioner som inte går att beskriva. Det påverkar alla runtomkring och jobbigast av allt är när det påverkar personalen.
Visst är det jobbigt personligen också men det är ändå min far....man kan inte riktigt undkomma sina föräldrars knäppheter...men andra skall fan inte må dåligt av dom. Dom har sina egna föräldrar och deras säregna drag.
Men pappas humör har gått upp och ner som en helvetesbunden bergochdalbana med dieselturbo och lustgas...han har sårat och brutit ner folk på löpande band.
Nu har det iaf nått ultrabotten.
Konkan hängde i luften och dallrade. Det kom som en fet käftsmäll förra veckan när jag var på jobbet. Jag fick en fullständig panikattack och försökte hantera det själv men alla mina tjejer såg direkt vad som hände och Elina tog resolut och klev in på mitt kontor där jag klättrade på väggarna och hyperventilerade.
Sen höll hon fast mig i en björnkram medan jag ylade och grät så att hon blev blöt i håret och måste fått tinnitus i det örat.
Sen kom alla tjejerna in på kontoret och med axlarna uppe vid öronen av gråt och bröstet alldelles proppat med snyftningar så berättade jag situationen och alla var helt underbara mot mig..men ingen kan ju trolla. Problemet fanns ju kvar.
Det sista som jag behövde var att min bror skulle vända sin ångest till hets och aggressivitet mot mig och mina anställda...men så reagerar männen i min familj. Om dom mår dåligt så slår dom mot dom som hjälper dom mest.
Han pepprade mig således med sms som var kränkande och hotande och direkt förolämpande samtidigt som jag stog i kö på Ultuna fr andra gången på en vecka med en hund som hade ätit skit han inte borde ätit och kostade pengar jag absolut inte hade.
Samtidigt hade jag en gäst från Irland som hade fått en billig resa mellan måndag och fredag och jag kände press att underhålla henne samtidigt som jag var tvungen att jobba och sköta hundärendet. Jag hade lovat att åka med henne till en outlet utanför stan och ta med en kompis och hennes ungar. Skulle hämta dom 11....11.45 hade jag fortfarande inte ens fått min direktreglering färdig (efter 1½ timmes väntan...som utlovats endast skulle ta 10-15 minuter vid kl 10.15).
Smsen rasade in och jag bad bror sluta för han visste inte vad han gaggade om och det gällde inte honom och jag kände hur paniken började krypa i kroppen. Men nä....han fortsatte och jag såg hur dagen rann bort och hur alla väntade på att jag skulle komma hem och hunden gnydde och pep och ville hälsa på alla andra i väntrummet.
PANG så kom en panikattack.....ingen annan utväg på alla problem än att dö...det var det enda som verkade logiskt i mitt huvud.
Jag hade ingen som helst utväg kändes det som. Jag kunde inte andas...det var som en elefant på revbenen men man får inte förlora kontrollen då är man knäpp...så kändes det....så det var bara att ta små små andetag och torka tårarana som föll obönhörligen som en jävla flod.
Jag messade Jeanette för jag visste inte var jag skulle ta vägen...jag ville hänga hunden i kopplet för att han inte slutade pipa och kärringen i kassan som verkade göra allt utom att se till mitt ärende och klockan tickade och bror messade.....
Jeanette sade att jag skulle köra in tummen eller något som bilnycklarna i revbenen så hårt jag kunde för att avbryta tankarna lite...liksom avstyra fokusen och det funkade sådär....så småningom lade sig det värsta och jag gick ut och ringde mamma och skrek ut min ångest och bad henne sätta ett strypkoppel på bror så jag åtminstonet slapp hans påhopp.
bla bla bla....mycket mer skit än detta har hänt...
hursomhelst....jag har styrt upp mycket...jag har nästan styrt upp en stor skuld...hur vi skall lösa det iaf och idag fick jag möjligheten att säga till pappa vad jag behövt säga en längre tid och vad jag fasat för att säga.
Han tog det sjukt lugnt...
Jag har sagt samma saker förut och blivit bemött med rena vrål och påkastade telefonlurar fast jag tagit det i lugn och fin ton men idag var han nog beredd...jag har hållit käft länge den här ggn.
Förr brukade jag provoikativt cruisa förbi hans spelhåla för att visa att jag visste vad han höll på med och be honom att sätta in pengarna på kontot etc men nu har jag inte orkat hålla på och han har fattat själv att det håller på att barka åt helvete utan återvändo nu.
Jag sade i lugn ton att jag kan fixa 1000 nya jobb men han har ingen pension sparad, han har INGA chanser till något för han har enskild firma och konkar den så skiter det sig rejält. Bror är inte heller så jävla attraktiv på arbetsmarknaden med sina...eh..särskilda drag så dom som står att förlora här är NI TVÅ!!
Jag tror inte att det finns någon som älskar er mer än jag för ingen annan hade stått ut såhär länge. Jag sover inte på nätterna av ångesten detta ger mig och jag tänker fan inte ge upp efter 4 år av ren och skär slit för att nån inte kan hålla fingret ur kakburken och sabbar det för oss som investerat våra fingertoppar och kreativitet och framförallt tid dag in och dag ut.
ALLA RÅDER MIG ATT GE UPP, tänka på mig själv i första rummet.
Jag kan inte ge upp...detta är något jag satsat min själ i. Ger jag upp så kommer min själ att spöka den där jävla lokalen resten av byggnadens kvarlevnad...så är det bara. Jag skall inte misslyckas pga en mans missbruk och begynnande demens.
Jag fick iaf igenom att han skall ge mig ALLA kontanta medel varje dag. Det är inga små pengar kan jag lova.
Han sade det själv...jag behövde inte ens be. Han sade: "jag insett att vi måste köra på din linje nu. Vi skall prova". (hah...prova....haha....vi skall prova hur det känns att lyckas alltså :P)
Jag sade också att han är negativ för personalen och att han tappat greppet för vad som är lämpligt i en salong...skrika på personalen så att färgen flagnar ute i salongen medan som tar betalt av kunder är inte så jävla lämpligt.
Jag sade att jag vill att han backar i iaf 3 månader och låter mig och bror sköta allt och sen se hur det går...han sade att det skulle vara okej...efter DJANOARI när nån av hans "affärer" utvecklar sig (likt en atombomb antagligen)... (jag gapar fortfarande).
Min pappa var ödmjuk :O
han infogade att han inte gillade den jag blivit och att jag var känslokall och undvek hans sällskap. Fast då blev jag fan arg.
Jag sade att alla jävla ggr jag ber honom, inkl min födelsedag att ses och äta lunch, middag, ta en jävla kaffe ihop på salongen så nekar han mig men när hans frus unge (som är 19 om inte 20) är i stan och hans mamma är utomlands så går han nästan upp i brygga för att hinna springa på restaurang med honom för han har lovat hans mamma.
WTF...
Jag gillar ungen men jag gillar inte prioriteringarna...
Min pappa har aldrig prioriterat mig...det är ingen bitterhet...det är fakta.
Han påpekade att jag var inte hans lilla "tjottbolle" som jag brukade vara. Hon som satt vid hans fötter och nickade åt allt han sade, kom hem till honom och städade och lyssnade på hur näääära han var att vinna 1,2 miljoner om bara hästjäveln hade plutat lite med läpparna vid mållinjen.....
Då sade jag bara rakt ut att jag är exakt samma människa idag pappa men nu vågar jag säga vad jag tycker egentligen. Då var jag rädd för alla saker du hotade med. Sjukdommar, svek, heder allt som en far kan hämma sina barn med.
Då var tydligen maten färdig så han kunde inte prata längre...flugan ropade. Då sade jag att hans jävla fluga (även om jag gillar henne) kunde vänta...han har fan en state of the fakking art microvågsugn.
Hade min morsa ropat att maten var klar medan han pratade i telefon hade vi alla fått öronen varma....så ursäkta om jag inte hoppar högt när han nu måste kuta och äta helt plötsligt...
Hur som helst....jag tar orden vi utbytte ikväll med en nypa salt va....dom kommer från en missbrukare....men dom kom och jag tänker minska hans tillgång till rena kontanter DRASTISKT! Vad han gör sen är hans grej...då påverkar det iaf inte firman på samma sätt.
The fat lady hasnt fuckin sung yet.................
måndag 5 november 2012
Jag har sån förbannad ångest!!
Det maler i bröstet!
Har inte haft det på flera år!
Ibland är den så stark att jag känner hur blodet pressas extra hårt i ådrorna och hjärtat pumpar som en jävla maskin som rusar!
Jag hade arbetat mig förbi detta, jag lärde mig ju att tänka bort det med kbt!
Jag vill inte ha kontakt med min bror o far! Jag orkar inte tänka klart! Jag glömde göra månads z-rapport på kassajäveln i slutet på förra månaden så stressad är jag.
Gäster, vänner, åtaganden, kunder, tider, bokningar, beställningar, skulder, vab, inskolning, kurser, tider, sjukhusbesök.....jag dör snart! Det snurrar för fort och det genererar inget.
Jag oooooorkar inte!!!!!!
Pappa ringer 3ggr per dag!
Min hjärna är knullad. Jag vill vara kär, koppla av. Bli ompysslad, få pyssla om. Ha enkla planer som vad jsg ska laga till middag.
Middag...
Enda gångerna jag äter lagad mat är då ullis och ubbe tar sig an mig (vilket iof är ofta) men man kan inte hålla på tracka ihjäl en stackars familj med sitt dysfunktionella liv!
Jag hatar mitt liv! Jag vill åka och storhandla, ringa nån på lunchen o prata om kvällen...äääh håll käften shirin......
Dö i sömnen fö fan!!!
Har inte haft det på flera år!
Ibland är den så stark att jag känner hur blodet pressas extra hårt i ådrorna och hjärtat pumpar som en jävla maskin som rusar!
Jag hade arbetat mig förbi detta, jag lärde mig ju att tänka bort det med kbt!
Jag vill inte ha kontakt med min bror o far! Jag orkar inte tänka klart! Jag glömde göra månads z-rapport på kassajäveln i slutet på förra månaden så stressad är jag.
Gäster, vänner, åtaganden, kunder, tider, bokningar, beställningar, skulder, vab, inskolning, kurser, tider, sjukhusbesök.....jag dör snart! Det snurrar för fort och det genererar inget.
Jag oooooorkar inte!!!!!!
Pappa ringer 3ggr per dag!
Min hjärna är knullad. Jag vill vara kär, koppla av. Bli ompysslad, få pyssla om. Ha enkla planer som vad jsg ska laga till middag.
Middag...
Enda gångerna jag äter lagad mat är då ullis och ubbe tar sig an mig (vilket iof är ofta) men man kan inte hålla på tracka ihjäl en stackars familj med sitt dysfunktionella liv!
Jag hatar mitt liv! Jag vill åka och storhandla, ringa nån på lunchen o prata om kvällen...äääh håll käften shirin......
Dö i sömnen fö fan!!!
Jag står inte ut!!
Varje gång jag pratar med min pappa (och jag gör det inte frivilligt) så känner jag hur bröstet snör ihop sig till en hård stenklump och jag får katastroftankar.
Han är helt världsfrånvänd.
Jag säger inte det som en tonåring som inte får som hon vill utan för att han på riktigt förlorat fotfästet i verkligheten och han fattar det inte själv utan han är helt normal och in control.
Utöver en hel massa saker som skett senaste veckan så har han nu flippat ur för att jag har ändrat avtalet med en stor sökmotor som både har kataloger och nätsök.
Han lade ansvaret på mig och jag gjorde vad som krävdes. Tog bort onödiga saker och var tvungen att acceptera att det gått upp i pris och att dom inte ville förlänga avtalet vi redan hade med dom kriterierna.
Så jag koncentrerade informationen och gjorde så gott jag kunde. Jag blev ombedd av farsan att sköta det.
Nu ringer han i fullständig panik och skriker i telefonen över att det kostar nästan samma som han pungat ut i alla år men lite mer och att vi har mindre annonser än förut.
LESS IS MORE och jag har ökat nätsynligheten ist för katalogsynligheten.
Jag orkar inte. Jag hatar honom.
Han är en giftig människa nuförtiden. Han fattar inte graden av ångest han ger mig.
Jag skall börja kolla möjligheter på sköterskemarknaden. Kanske jobba deltid som syrra. Alternativt kolla om jag kan köpa loss min salong. Jag orkar inte längre.
Min familj försöker få mig att tro tat jag är galen...att jag inte kan hantera saker. Det är inte normalt att behöva hantera vad jag processar på en vecka.
DET ÄR INTE NORMALT!!!!
Jag vill inte vara del av det. Jag behöver bara styrkan att börja på nytt...
Det är inte så lätt när man är själv...om man hade en egen familj en egen styrka i form av kärlek eller så...kanske det vore lättare.
Jag vill skrika åt min pappa...slå honom...om han bara hade sparat pengar i firman ist för att spela och göra sina rövinvesteringar så skulle vi intes vara här i den här situationen.
Han har lagt 100 000-tals kronor på idiotiska reklamkampanjer under åren....
Äh inget av detta hjälper.... :( inget hjälper.
Det är hans fel att vi är här. HANS FEL!!!!
Både han och min bror gör samma sak när dom mår dåligt...dom drar ner mig. Dom ringer och ordkräks i mitt öra och det går rakt in i mitt hjärta och jag får sådan ångest att jag vill kräkas blod.
JAG HATAR ER!!!!!!!!
Kan ingen bara ta bort mig från detta?
Jag vill inte finnas!
Han är helt världsfrånvänd.
Jag säger inte det som en tonåring som inte får som hon vill utan för att han på riktigt förlorat fotfästet i verkligheten och han fattar det inte själv utan han är helt normal och in control.
Utöver en hel massa saker som skett senaste veckan så har han nu flippat ur för att jag har ändrat avtalet med en stor sökmotor som både har kataloger och nätsök.
Han lade ansvaret på mig och jag gjorde vad som krävdes. Tog bort onödiga saker och var tvungen att acceptera att det gått upp i pris och att dom inte ville förlänga avtalet vi redan hade med dom kriterierna.
Så jag koncentrerade informationen och gjorde så gott jag kunde. Jag blev ombedd av farsan att sköta det.
Nu ringer han i fullständig panik och skriker i telefonen över att det kostar nästan samma som han pungat ut i alla år men lite mer och att vi har mindre annonser än förut.
LESS IS MORE och jag har ökat nätsynligheten ist för katalogsynligheten.
Jag orkar inte. Jag hatar honom.
Han är en giftig människa nuförtiden. Han fattar inte graden av ångest han ger mig.
Jag skall börja kolla möjligheter på sköterskemarknaden. Kanske jobba deltid som syrra. Alternativt kolla om jag kan köpa loss min salong. Jag orkar inte längre.
Min familj försöker få mig att tro tat jag är galen...att jag inte kan hantera saker. Det är inte normalt att behöva hantera vad jag processar på en vecka.
DET ÄR INTE NORMALT!!!!
Jag vill inte vara del av det. Jag behöver bara styrkan att börja på nytt...
Det är inte så lätt när man är själv...om man hade en egen familj en egen styrka i form av kärlek eller så...kanske det vore lättare.
Jag vill skrika åt min pappa...slå honom...om han bara hade sparat pengar i firman ist för att spela och göra sina rövinvesteringar så skulle vi intes vara här i den här situationen.
Han har lagt 100 000-tals kronor på idiotiska reklamkampanjer under åren....
Äh inget av detta hjälper.... :( inget hjälper.
Det är hans fel att vi är här. HANS FEL!!!!
Både han och min bror gör samma sak när dom mår dåligt...dom drar ner mig. Dom ringer och ordkräks i mitt öra och det går rakt in i mitt hjärta och jag får sådan ångest att jag vill kräkas blod.
JAG HATAR ER!!!!!!!!
Kan ingen bara ta bort mig från detta?
Jag vill inte finnas!
lördag 3 november 2012
Hah
Tillbaka på min bra-iga diet av rostat bröd (fullkorn iof)....nu när jag inte måste se till att en normal människa måste få mat längre....skörbjugg here i fakking come :)
Det är så mycket lättare och snabbare och det blir inga rester ;)
Yah mon....rostat bröd o öl....asbra...aspackad! :/
Ska nog på hårdrocksfest ikväll! Nu orkar jag inte skriva mer!
Puss
Det är så mycket lättare och snabbare och det blir inga rester ;)
Yah mon....rostat bröd o öl....asbra...aspackad! :/
Ska nog på hårdrocksfest ikväll! Nu orkar jag inte skriva mer!
Puss
Senaste dagarna :P
Jävlar i min lilla låda...
Jag behöver lite lugn och ro och egentid i vardagen har jag märkt dom senaste dagarna.
Min polare L kom från Irland för att hälsa på mig...och hon slutar aldrig prata. Aldrig! Och hon pratar VÄLDIGT ARTIKULERAT OCH HÖGT och äääääälskar uppmärksamhet från folk runtomkring när hon pratar. Sån är inte jag och det känns som om jag haft en vattenkanon i ansiktet i 4 dagar....högtryck!!!
Vet ni vem Hyacinth Bucket är i serien Skenet Bedrar...hon är ganska lik henne emellanåt i sättet att prata och vara.
Det var givetvis askul att ha henne här....missförstå mig rätt men jag har haft asjobbiga dagar med jobbet....pappa och bror...och att ha någon med sig på jobbet en hel vecka som inte riktigt fattar att man använder ett lite lugnare tonläge kring kunder i en hår/skönhetssalong är....utmattande.
Jag var så fräck att jag sade till henne tillslut: USE YOUR INDOOR VOICE WOMAN!!!!
Man måste ju liksom underhålla sin gäst, se till att dom har mat, inte är uttråkade etc. Hon ville aldrig göra ngt själv och det får jag också lite panik av.
Om det är jag som bor hos någon skulle jag säga: skit i mig, jag underhåller mig själv helt och hållet men hon ville ha varenda sekund med mig och jag jobbade.
Jaja...nu skall jag sluta klaga :P
Vi rockade loss i onsdags och gick ut och levde rövare. Kollrade bort varsin 48-årig militär norrlänning tills vi började bli skrajja nästan. Dom blev som två kärlekskranka tonårsbrudar....det hade vi inte räknat med :P
Så nu har vi varsin fanklubb (eller hade) ;) hennes fanklubb vill åka till Irland och hälsa på henne och om hon hade låtit honom hade han nog bokat tid för en snabb vigsel nånstans innan hon åkte hem :P
Han satt bara och flinade som en liten unge.
Min fanklubb fick inte lika mycket uppmuntran efteråt för jag kan inte ta någon på allvar som känt mig i två timmar o säger: jag älskar dig! Och inte "jag älskar dig haha" utan..."jag älskar dig med darrande underläpp och hundögon"
Duuude...jag har varit ihop med en kille i 1½ år och han kunde fan inte säga det då ens :P I'm unlovable liksom.
Visst var det smickrande ;) men vissa ord kanske man inte skall missbruka! Han kan ju ha gjort lite stalking dagen efter också. Skall man stalka/snoka så kan man ju göra det lite i smyg..kanske inte som en noshörning i ett växthus ;P
L kan fortsätta umgås även om hon vet att det inte betyder något eller blir något utav det hela...jag kan inte det. Hon behöver bekräftelsen på något vis och kan köra på för den sakens skull.
Då stänger jag hellre ner och drar mig bakåt ist.
Det är grymt att uppmuntra eller ge förhoppningar om man inte har några intentioner eller känner pirret...tycker jag.
Äh det är knepigt såntdär. Jag dömmer inte...men jag tycker det är mysko att man är 48 bast och har så lite självkontroll/insikt att man faller som en galen fura för okända brudar på en krog på 2 timmar.
Intresserad kan man ju bli...tom upphetsad...som fan...ABSOLUT...men är man 48 så kanske man känner sig själv såpass att man vet att det är hormoner/brist på sex/ alkoholen som gör att man får....vårkänslor utav helvete. Man kanske inte tror att hon är lösningen på alla problem man haft i livet hittills liksom :) Man kan ju absolut tänka tanken i sin galnaste ensamma stund (det gör väl alla mer eller mindre)...men....man säger det väl inte kanske....
Äh jag skall nog bara sluta nu....jag låter otacksam :P
Det var underbart att bli uppskattad, få fina komplimanger, kramar och så..känna sig speciell..men sen blev det lite...urflippat. Krogragg är inte för mig :P
Så säger vi helt enkelt.
Veckan har varit helvetisk med far och bror...mest bror.
Jag fick panikångestattacker (riktiga) som inte var av denna värld i onsdags. Det har jag inte fått sen jag var tvungen att bestämma på en vecka om jag skulle stanna eller åka hem från Irland 2001.
Men det som gör mig lugn är att jag märker att jag inte har ångest annars...den kommer av far o bror....slipper jag deras skitsnack så mår jag okej.
Orkar inte berätta allt nu....vi får se hur det utvecklas helt enkelt...men sen det hände har jag inte varit så jävla kaxig helt enkelt.
Som tur är har jag underbar personal som visat ett otroligt stöd. Jag älskar er så mycket mer än jag tror ni förstår. Och jag har fina vänner som både förstår sig på ångest och hur det kan yttra sig samt hur min familj funkar.
Det är lite läskigt hur jag börjar mentalt att klippa banden med far och bror. Men jag kan inte vara mental boxningssäck åt dom...det fungerar inte. Hela mitt liv har jag varit det åt min familj...för att sedan få mer skit i retur.
Därför håller jag dom på avstånd känslomässigt. Ingen mer nostalgi...
Kan dom vända sig mot mig som bara jobbat troget mot ett gemensamt syfte och ge galla och onda ord så tänker jag inte förlåta och vända kind mer. Jag kommer inte hålla agg men jag är inte samma klippa....vågor nöter ner klippor till sand tillslut....
Så...när folk frågar hur min far och bror har det...så säger jag som det är....
Kolla själv för jag vete fan vilka dom är längre!
Nu skall jag gå o lägga mig i min underbara vita, fluffiga mjuka fina säng.......och drömma...om....
Jag behöver lite lugn och ro och egentid i vardagen har jag märkt dom senaste dagarna.
Min polare L kom från Irland för att hälsa på mig...och hon slutar aldrig prata. Aldrig! Och hon pratar VÄLDIGT ARTIKULERAT OCH HÖGT och äääääälskar uppmärksamhet från folk runtomkring när hon pratar. Sån är inte jag och det känns som om jag haft en vattenkanon i ansiktet i 4 dagar....högtryck!!!
Vet ni vem Hyacinth Bucket är i serien Skenet Bedrar...hon är ganska lik henne emellanåt i sättet att prata och vara.
Det var givetvis askul att ha henne här....missförstå mig rätt men jag har haft asjobbiga dagar med jobbet....pappa och bror...och att ha någon med sig på jobbet en hel vecka som inte riktigt fattar att man använder ett lite lugnare tonläge kring kunder i en hår/skönhetssalong är....utmattande.
Jag var så fräck att jag sade till henne tillslut: USE YOUR INDOOR VOICE WOMAN!!!!
Man måste ju liksom underhålla sin gäst, se till att dom har mat, inte är uttråkade etc. Hon ville aldrig göra ngt själv och det får jag också lite panik av.
Om det är jag som bor hos någon skulle jag säga: skit i mig, jag underhåller mig själv helt och hållet men hon ville ha varenda sekund med mig och jag jobbade.
Jaja...nu skall jag sluta klaga :P
Vi rockade loss i onsdags och gick ut och levde rövare. Kollrade bort varsin 48-årig militär norrlänning tills vi började bli skrajja nästan. Dom blev som två kärlekskranka tonårsbrudar....det hade vi inte räknat med :P
Så nu har vi varsin fanklubb (eller hade) ;) hennes fanklubb vill åka till Irland och hälsa på henne och om hon hade låtit honom hade han nog bokat tid för en snabb vigsel nånstans innan hon åkte hem :P
Han satt bara och flinade som en liten unge.
Min fanklubb fick inte lika mycket uppmuntran efteråt för jag kan inte ta någon på allvar som känt mig i två timmar o säger: jag älskar dig! Och inte "jag älskar dig haha" utan..."jag älskar dig med darrande underläpp och hundögon"
Duuude...jag har varit ihop med en kille i 1½ år och han kunde fan inte säga det då ens :P I'm unlovable liksom.
Visst var det smickrande ;) men vissa ord kanske man inte skall missbruka! Han kan ju ha gjort lite stalking dagen efter också. Skall man stalka/snoka så kan man ju göra det lite i smyg..kanske inte som en noshörning i ett växthus ;P
L kan fortsätta umgås även om hon vet att det inte betyder något eller blir något utav det hela...jag kan inte det. Hon behöver bekräftelsen på något vis och kan köra på för den sakens skull.
Då stänger jag hellre ner och drar mig bakåt ist.
Det är grymt att uppmuntra eller ge förhoppningar om man inte har några intentioner eller känner pirret...tycker jag.
Äh det är knepigt såntdär. Jag dömmer inte...men jag tycker det är mysko att man är 48 bast och har så lite självkontroll/insikt att man faller som en galen fura för okända brudar på en krog på 2 timmar.
Intresserad kan man ju bli...tom upphetsad...som fan...ABSOLUT...men är man 48 så kanske man känner sig själv såpass att man vet att det är hormoner/brist på sex/ alkoholen som gör att man får....vårkänslor utav helvete. Man kanske inte tror att hon är lösningen på alla problem man haft i livet hittills liksom :) Man kan ju absolut tänka tanken i sin galnaste ensamma stund (det gör väl alla mer eller mindre)...men....man säger det väl inte kanske....
Äh jag skall nog bara sluta nu....jag låter otacksam :P
Det var underbart att bli uppskattad, få fina komplimanger, kramar och så..känna sig speciell..men sen blev det lite...urflippat. Krogragg är inte för mig :P
Så säger vi helt enkelt.
Veckan har varit helvetisk med far och bror...mest bror.
Jag fick panikångestattacker (riktiga) som inte var av denna värld i onsdags. Det har jag inte fått sen jag var tvungen att bestämma på en vecka om jag skulle stanna eller åka hem från Irland 2001.
Men det som gör mig lugn är att jag märker att jag inte har ångest annars...den kommer av far o bror....slipper jag deras skitsnack så mår jag okej.
Orkar inte berätta allt nu....vi får se hur det utvecklas helt enkelt...men sen det hände har jag inte varit så jävla kaxig helt enkelt.
Som tur är har jag underbar personal som visat ett otroligt stöd. Jag älskar er så mycket mer än jag tror ni förstår. Och jag har fina vänner som både förstår sig på ångest och hur det kan yttra sig samt hur min familj funkar.
Det är lite läskigt hur jag börjar mentalt att klippa banden med far och bror. Men jag kan inte vara mental boxningssäck åt dom...det fungerar inte. Hela mitt liv har jag varit det åt min familj...för att sedan få mer skit i retur.
Därför håller jag dom på avstånd känslomässigt. Ingen mer nostalgi...
Kan dom vända sig mot mig som bara jobbat troget mot ett gemensamt syfte och ge galla och onda ord så tänker jag inte förlåta och vända kind mer. Jag kommer inte hålla agg men jag är inte samma klippa....vågor nöter ner klippor till sand tillslut....
Så...när folk frågar hur min far och bror har det...så säger jag som det är....
Kolla själv för jag vete fan vilka dom är längre!
Nu skall jag gå o lägga mig i min underbara vita, fluffiga mjuka fina säng.......och drömma...om....
torsdag 1 november 2012
....
Blev uppvaktad på puben igår...
VÄLDIGT uppvaktad....
Jättego snubbe!
Men nej. Jag vill innerst inne inte.
Vill brinna med dig, bara dig!
Bara dina läppar, bara din kropp.
Bara du!
En gång fick jag vara dig nära....var det ett aprilskämt? Det var samma datum!
I want to be with you!
VÄLDIGT uppvaktad....
Jättego snubbe!
Men nej. Jag vill innerst inne inte.
Vill brinna med dig, bara dig!
Bara dina läppar, bara din kropp.
Bara du!
En gång fick jag vara dig nära....var det ett aprilskämt? Det var samma datum!
I want to be with you!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
