Så....

...konstigt....

Jag har haft ångest deluxe över hela situationen.

Kan väl ta det från början...

Hej Jag heter Bitterfitt...nej jag menar BitterTwitter och min pappa är spelmissbrukare. Och nej vi snackar inte Bingolotto...han är värre än du någonsin kan föreställa dig. Han är värre än JAG vågar föreställa mig och jag har ändå liiite insikt i ekonomin.

Utan att jag går in på för mycket detaljer så har han spårat totalt och det har orsakat enorma problem i ekonomin för salongerna men även kokat sönder hans hjärna till en människa jag inte längre känner.

Det är inte bara jag...alla märker förändringen och hittills har han döljt det bakom en fasansfull aggressivitet. Alla som känner honom och kan ifrågasätta honom hugger han antingen ansiktet av eller undviker till varje pris.

Han kan inte göra saker han förr klarat av och det har nåt proportioner som inte går att beskriva. Det påverkar alla runtomkring och jobbigast av allt är när det påverkar personalen.
Visst är det jobbigt personligen också men det är ändå min far....man kan inte riktigt undkomma sina föräldrars knäppheter...men andra skall fan inte må dåligt av dom. Dom har sina egna föräldrar och deras säregna drag.

Men pappas humör har gått upp och ner som en helvetesbunden bergochdalbana med dieselturbo och lustgas...han har sårat och brutit ner folk på löpande band.

Nu har det iaf nått ultrabotten.

Konkan hängde i luften och dallrade. Det kom som en fet käftsmäll förra veckan när jag var på jobbet. Jag fick en fullständig panikattack och försökte hantera det själv men alla mina tjejer såg direkt vad som hände och Elina tog resolut och klev in på mitt kontor där jag klättrade på väggarna och hyperventilerade.

Sen höll hon fast mig i en björnkram medan jag ylade och grät så att hon blev blöt i håret och måste fått tinnitus i det örat.

Sen kom alla tjejerna in på kontoret och med axlarna uppe vid öronen av gråt och bröstet alldelles proppat med snyftningar så berättade jag situationen och alla var helt underbara mot mig..men ingen kan ju trolla. Problemet fanns ju kvar.

Det sista som jag behövde var att min bror skulle vända sin ångest till hets och aggressivitet mot mig och mina anställda...men så reagerar männen i min familj. Om dom mår dåligt så slår dom mot dom som hjälper dom mest.

Han pepprade mig således med sms som var kränkande och hotande och direkt förolämpande samtidigt som jag stog i kö på Ultuna fr andra gången på en vecka med en hund som hade ätit skit han inte borde ätit och kostade pengar jag absolut inte hade.

Samtidigt hade jag en gäst från Irland som hade fått en billig resa mellan måndag och fredag och jag kände press att underhålla henne samtidigt som jag var tvungen att jobba och sköta hundärendet. Jag hade lovat att åka med henne till en outlet utanför stan och ta med en kompis och hennes ungar. Skulle hämta dom 11....11.45 hade jag fortfarande inte ens fått min direktreglering färdig (efter 1½ timmes väntan...som utlovats endast skulle ta 10-15 minuter vid kl 10.15).

Smsen rasade in och jag bad bror sluta för han visste inte vad han gaggade om och det gällde inte honom och jag kände hur paniken började krypa i kroppen. Men nä....han fortsatte och jag såg hur dagen rann bort och hur alla väntade på att jag skulle komma hem och hunden gnydde och pep och ville hälsa på alla andra i väntrummet.

PANG så kom en panikattack.....ingen annan utväg på alla problem än att dö...det var det enda som verkade logiskt i mitt huvud.
Jag hade ingen som helst utväg kändes det som. Jag kunde inte andas...det var som en elefant på revbenen men man får inte förlora kontrollen då är man knäpp...så kändes det....så det var bara att ta små små andetag och torka tårarana som föll obönhörligen som en jävla flod.

Jag messade Jeanette för jag visste inte var jag skulle ta vägen...jag ville hänga hunden i kopplet för att han inte slutade pipa och kärringen i kassan som verkade göra allt utom att se till mitt ärende och klockan tickade och bror messade.....

Jeanette sade att jag skulle köra in tummen eller något som bilnycklarna i revbenen så hårt jag kunde för att avbryta tankarna lite...liksom avstyra fokusen och det funkade sådär....så småningom lade sig det värsta och jag gick ut och ringde mamma och skrek ut min ångest och bad henne sätta ett strypkoppel på bror så jag åtminstonet slapp hans påhopp.

bla bla bla....mycket mer skit än detta har hänt...

hursomhelst....jag har styrt upp mycket...jag har nästan styrt upp en stor skuld...hur vi skall lösa det iaf och idag fick jag möjligheten att säga till pappa vad jag behövt säga en längre tid och vad jag fasat för att säga.

Han tog det sjukt lugnt...

Jag har sagt samma saker förut och blivit bemött med rena vrål och påkastade telefonlurar fast jag tagit det i lugn och fin ton men idag var han nog beredd...jag har hållit käft länge den här ggn.

Förr brukade jag provoikativt cruisa förbi hans spelhåla för att visa att jag visste vad han höll på med och be honom att sätta in pengarna på kontot etc men nu har jag inte orkat hålla på och han har fattat själv att det håller på att barka åt helvete utan återvändo nu.

Jag sade i lugn ton att jag kan fixa 1000 nya jobb men han har ingen pension sparad, han har INGA chanser till något för han har enskild firma och konkar den så skiter det sig rejält. Bror är inte heller så jävla attraktiv på arbetsmarknaden med sina...eh..särskilda drag så dom som står att förlora här är NI TVÅ!!

Jag tror inte att det finns någon som älskar er mer än jag för ingen annan hade stått ut såhär länge. Jag sover inte på nätterna av ångesten detta ger mig och jag tänker fan inte ge upp efter 4 år av ren och skär slit för att nån inte kan hålla fingret ur kakburken och sabbar det för oss som investerat våra fingertoppar och kreativitet och framförallt tid dag in och dag ut.

ALLA RÅDER MIG ATT GE UPP, tänka på mig själv i första rummet.

Jag kan inte ge upp...detta är något jag satsat min själ i. Ger jag upp så kommer min själ att spöka den där jävla lokalen resten av byggnadens kvarlevnad...så är det bara. Jag skall inte misslyckas pga en mans missbruk och begynnande demens.

Jag fick iaf igenom att han skall ge mig ALLA kontanta medel varje dag. Det är inga små pengar kan jag lova.

Han sade det själv...jag behövde inte ens be. Han sade: "jag insett att vi måste köra på din linje nu. Vi skall prova". (hah...prova....haha....vi skall prova hur det känns att lyckas alltså :P)

Jag sade också att han är negativ för personalen och att han tappat greppet för vad som är lämpligt i en salong...skrika på personalen så att färgen flagnar ute i salongen medan som tar betalt av kunder är inte så jävla lämpligt.

Jag sade att jag vill att han backar i iaf 3 månader och låter mig och bror sköta allt och sen se hur det går...han sade att det skulle vara okej...efter DJANOARI när nån av hans "affärer" utvecklar sig (likt en atombomb antagligen)... (jag gapar fortfarande).

Min pappa var ödmjuk :O

han infogade att han inte gillade den jag blivit och att jag var känslokall och undvek hans sällskap. Fast då blev jag fan arg.

Jag sade att alla jävla ggr jag ber honom, inkl min födelsedag att ses och äta lunch, middag, ta en jävla kaffe ihop på salongen så nekar han mig men när hans frus unge (som är 19 om inte 20) är i stan och hans mamma är utomlands så går han nästan upp i brygga för att hinna springa på restaurang med honom för han har lovat hans mamma.

WTF...

Jag gillar ungen men jag gillar inte prioriteringarna...

Min pappa har aldrig prioriterat mig...det är ingen bitterhet...det är fakta.

Han påpekade att jag var inte hans lilla "tjottbolle" som jag brukade vara. Hon som satt vid hans fötter och nickade åt allt han sade, kom hem till honom och städade och lyssnade på hur näääära han var att vinna 1,2 miljoner om bara hästjäveln hade plutat lite med läpparna vid mållinjen.....

Då sade jag bara rakt ut att jag är exakt samma människa idag pappa men nu vågar jag säga vad jag tycker egentligen. Då var jag rädd för alla saker du hotade med. Sjukdommar, svek, heder allt som en far kan hämma sina barn med.

Då var tydligen maten färdig så han kunde inte prata längre...flugan ropade. Då sade jag att hans jävla fluga (även om jag gillar henne) kunde vänta...han har fan en state of the fakking art microvågsugn.

Hade min morsa ropat att maten var klar medan han pratade i telefon hade vi alla fått öronen varma....så ursäkta om jag inte hoppar högt när han nu måste kuta och äta helt plötsligt...

Hur som helst....jag tar orden vi utbytte ikväll med en nypa salt va....dom kommer från en missbrukare....men dom kom och jag tänker minska hans tillgång till rena kontanter DRASTISKT! Vad han gör sen är hans grej...då påverkar det iaf inte firman på samma sätt.

The fat lady hasnt fuckin sung yet.................