torsdag 7 september 2017

Tre år senare ;P

Sveriges mest aktiva bloggerska ;P

Jag började skriva igen 2014 och sen rann det ut i sanden mitt i ett inlägg...

Det var en lite knepig period :P eller haha LIVET är en lite knepig period om man skall vara ärlig men såfort man erkänner det för sig själv så blir det lättare.

Jag fattar att jag, som ett välfärdsfetto i ett industriland, inte har ett knepigt liv på riktigt, jag har mat, tak över huvudet etc etc...men livet kan kännas knepigt på andra sätt med oro och tankar. Oavsett var man bor i världen.

Sedan dess (2014 då jag slutade skriva) har alla dom farhågor jag hade då inträffat mer eller mindre och många andra saker på både gott och ont hänt...och det jag lärt mig på riktigt är: man tar sig igenom det.

Jag har alltid haft katastroftankar, sedan jag var liten: tänk om den dör, tänk om det händer och det och det...och visst...kan det hända saker som övergår ens känslokapacitet just då, men man anpassar sig...man inkorporerar det i sin tillvaro och går på något sätt vidare ändå.

Livet är otroligt....det är konstigt, underbart, jobbigt, tufft, lätt som en plätt, trögt som sirap i november, rosaskimrande ena minuten och nästa minut gråtrist och man undrar om det alltid skall vara så just då.

Men det viktigaste jag lärt mig so far.....inget är för evigt...varken det bra eller det dåliga. Det kommer nya perioder av båda...och det är bara att flyta med och minnas: DET KOMMER NYA TIDER OAVSETT, GÖR DET BÄSTA DU KAN AV DET, HA IS I MAGEN OCH TA LÄRDOM!!

Det var ju inte meningen att börja min "återuppståndelse" med att vara så jäkla allvarlig ;P

Vi tar det ett inlägg i taget ;P och kollar om jag har gnistan kvar

pözz

Att se på när någon våndas...

Skrev detta 2014 och avslutade det aldrig...hittade det som utkast idag ;P

//Det är en liten del av helvetet på jorden!

Att se sin förälder må dåligt pga beslut han tagit i sitt liv är....otroligt stressande.

Jag har ju som bekannt försökt...
 
Web Analytics