Min bror

tycker jag skall sluta HÄNGA ut familjen och skriva om min egen skit.

Han fattar inte att dom är min skit! Jag HÄNGER inte ut NÅGOT!!

Jag ventilerar min själ som skulle gå i bitar av all skit jag absorberar annars.

Vissa skriver låtar, andra skär sig i armarna en tredje går ut och super...jag skriver och för mina vänners skull skriver jag här.

För att dom skall kunna fatta varför jag sitter och är apatisk om vi ses, varför jag inte vet var jag skall börja, varför min hjärna är som en svamp...varför jag inte hör av mig ibland.

Jag själv hinner inte fatta allt som bollas i min riktning så jag skriver det för att få rätsida på det.

Och det skall du ge blanka fan i lilla bubben.

Jag vill inte ha dig i mitt liv mer så sluta kontakta mig så slutar jag skriva av mig om dig. Jag vill hellre lägga upp bilder på mina bakverk eller berätta om hur lycklig jag är så sluta bara kontakta mig såsom jag slutat kontakta dig.
Vi är inte kompatibla. Jag vill dig inget ont...jag önskar dig faktiskt lycka. Jag önskar dig otrolig lycka mer än du någonsin kan greppa med din begränsade känslovärld.

Idag blev jag iaf både en bror och en far fattigare....fast fattig är inte ordet jag vill använda.

Jag går mot ett lugnare liv.

Utan människor som vill skada andra när dom mår dåligt själva. Eller som inte bryr sig hur andra mår för att dom själva mår dåligt!

I min värld...den jag lever i och den jag tagit en examen i som sjuksköterska, så skall man vårda och ta hand om människor kring sig ÄVEN när man själv mår dåligt.

Man månar om andra tills den minut man sluter sina ögon för sista gången. Annars är man inget värd i mina ögon.

Försvinn ur min värld om du ser ner på den övertygelsen för då är du inte en människa jag vill ha i min närhet.

Man får inte såra, nöta på och slita ut andra för att man själv mår dåligt.
Man får fundera på varför man mår dåligt och är man någorlunda normal så har man självinsikt.
Sen ändrar man på det man kan ändra och tar bort dom faktorer man inte kan ändra.

Jag tar bort far och bror. Och jag tar bort alla er som inte vågar stå emot och säga ifrån till deras sätt att behandla folk när dom känner sig trängda och hotade.
Som låter dom hållas och accepterar deras sätt!

Bye bye.

Här har ni inget att hämta.

Mot ett harmoniskt liv.

Saker har sagts idag som ett barn (även om det är 33) aldrig skall behöva höra från varesig en förälder eller ett syskon.

Jag är inget offer och jag vägrar finna mig i att vara släkt och umgås med folk som trycker ner andra runtomkring sig och ser ner på dom.

Heppåer, jag har min mor och min mormor! Dä ä fint dä! sen har jag min utökade självvalda familj som gör mig lyckligare och lugnare än NÅGON av min närmaste familj (utöver mormor i sin glasdagar) gjort.

Ni vet vilka ni är och ni bor utspridda över hela landet och världen.

Er behöver jag aldrig stå till svars inför...vi kan plocka upp tråden när som helst och fortsätta där vi slutade sist utan konstigheter.
Det är ingen prestige, sårade egon eller strunt.
Det är äkta omtanke utan falskhet eller översittartendenser.

Jag älskar er!
Jag låter er själva välja om ni känner er träffade.
En stor del av er läser här.

<3