lördag 8 november 2014

Det är så mycket lättare att blogga när man mår akut dåligt :P

Hahaha....det liksom skriver sig själv då :P

Jag mår ganska bra faktiskt. Visst jag har en massa saker som jag kan oroa mig för men tack vare finfina medikament så orkar min hjärna att ignorera alla dumma ångest tankar jag brukar pinga mig själv med annars.

Nästan alla grejjerna jag oroar mig för annars kan jag inte göra ett skit åt...bara vänta och se vad som händer och då är det ju lika bra att sluta ligga o grubbla på dom mitt i natten....

Jag vaknar ff mitt i natten men då är jag bara vaken...jag har inte grovångest som innan. Det får man se som en posistiv sak :P

NOG om det!



Grynet i min mage börjar ge sig till känna lite mer. Härromdagen hoppade min blus så att det nästan var löjligt. Samma kväll fick jag rejält ont i magen, alldelles kring naveln. Jag fick springa på muggen och mådde väl lite tyvens men sen lugnade det sig något men krampade ändå lite.

Samma natt vaknade jag med värsta kramperna i buken. In på muggen igen....låg och pustade och stånkade lite och hade ont i sidorna av främre magen. Gick väl upp 3 ggr till och kollade om slemproppen (jag vet att det är ett vidrigt ord men det heter faktiskt så) hade gått och om jag blödde något.

Då kunde jag iof inte stå emot ångesten utan låg och funderade på hur fan det skulle gå att få en unge i 27e veckan och innan jul när vi har som mest att göra och vips hade jag 150 i puls och mådde totalpiss! Men efter nån timme så måste jag somnat om iaf.

Hade ändå tid hos obstetrikern på morgonen så jag kände mig ganska lugn att dom kunde ge mig besked om det var nå som var knas.

Väl där var jag inte så kaxig utan låg på britsen och grät så tårarna rann ner i öronen. Doktorn kände efter men konstaterade att jag inte hade några sammandragningar då och var inte orolig men om jag får så igen så skall jag höra av mig.

Tror att jag tog i för mycket den dagen. Kände mig så trött att jag ville gråta på kvällen men åkte och handlade på både MM och Willys och bakade brownies ändå. Hela vägen dit satt jag i bilen och gnällde som en 5-åring "jag viiiilllll inteeeee" men det hjälpte ju inte för det var bara jag och Harry i bilen och jag behövde verkligen handla :P

Såhär i efterhand skall jag följa vad kroppen säger när jag känner sådär nästa gång.

Nu har jag tråkat ut mig jsälv och säkert fler!

Härrå

Inga kommentarer:

 
Web Analytics