Counting my blessings!

Om man inte tittar noga så missar man dom.

Man fokuserar på allt man tycker att man INTE har eller får och då blir man blind för vad man faktiskt har och får och otacksamheten är ett faktum.

Den sista månaden har varit en sviiiiinjobbig tid men å andra sidan har fler "konstiga" grejjer hänt sista veckan än vad jag upplevt på en hel livstid.

Assåå...jag kanske får utveckla det där..."konstiga" innebär att saker har fungerat/ gått i lås/ klaffat/ blivit avklarade....som dom blir för normala vanliga människor.

Sånt händer inte mig vanligtvis. Om det kan gå åt helvete så brukar det göra det...med en paradorkester som håller takten bredvid.

Men på sista veckan har jag haft så mycket tur att jag börjar bli nervös.

Först ringer Eniro mig efter 2 veckors bittert bråkande som jag var fullt beredd att ta till domstol....och ber mig om ursäkt onaturligt många gånger och tar tillbaka allt dom tidigare gjort och sagt!
DET, förklarade dom själva någon dag innan, HÄNDER BARA INTE!! Eniro har ALLTID rätt och rättigheterna är bara deras!!! Utom nurå....;)

Sen ett par dagar efter det fick tillbaka min tappade plånbok...som jag inte visste att jag hade tappat...som innehöll en veckas kontantkassor på närmare 10 lusingar :O

Två timmar efter att jag kom hem fr jobbet, jag hade fortfarande inte ens märkt att jag inte hade den i väskan...så ringer 3 små goda feer på min porttelefon och meddelar att dom har min plånis och att dom har gjort lite detektivarbete och hittat min address (via hitta.se INTE Eniro...DET tyckte jag var roligast av allt....vad är oddsen att 3st 60-taggare nämner DEN detaljen liksom).
Knäppast av allt....varenda krona och kreditkort låg kvar.
Sån tur har man bara inte i Uppsala och speciellt inte om man tappar den där jag hade tappat den....på Stora Torget...för att härma min kära Ullis...WTF liksom?! ;)

SEN DÅ?!

Jo ikväll skulle jag och Ullis och kidsen på UNT's fyrverkeier och vi hade hoppats på lite julmarknad. Så jag raffsade åt mig en 500-lapp lite snabbt utifallatt jag skulle hitta något på marknaden. Det var ingen marknad tyvärr men fyrverkerierna var helt underbara. Det var så vackert att jag höll på att börja gråta, speciellt när det kom hjärtfyrverkerier....(jaja...det har varit en jobbig månad och jag stog och drömde mig bort lite :P).

HURSOMHELST!!

Femhunkan låg hopknölad i min ficka och jag är van att inget rör sig ur fläcken därifrån eftersom blodet knappt kan cirkulera under mina kläder annars....så var det förr....nu kan både pengar och blod cirkulera under mina kläder tydligen :P för jag tappade 500-lappen någonstans under kvällen sen :O

Jag ringde Ubbe och Ullis och frågade om dom hade hittat nåt sen jag åkte hem men inget hade hittats.
Jag åkte hem och var lite vissen för jag har inte pengar att kasta runt liksom :P jag stog och velade lite i hallen sen kastade jag iväg ett sms till Ubbe att jag tänkte åka tillbaka till Storvreta och kolla där vi gick med hundarna en halvtimme innan. Jag fick inget svar så jag gissade att dom hade somnat. Ville bara att dom skulle veta att jag åkte ut igen så någon visste var jag höll hus liksom.

När jag var nästan framme så ringde Ubbe och sade att han var ute och letade redan och vars han var. Jag stannade bilen i närheten och så gick vi med hans starka pannlampa. Gulleubbe...jag menade inte tat han skulle ut o leta med mig bara att jag åker tillbaka så dom vet om dom ser min bil eller så.

Hursomhelst. Vi gick i samma spår som vi hade gått tidigare och det går verkligen mycket folk där med sina hundar etc...det är ju en cykelväg som leder mot tex tåget etc.

Vi hittade inget på vägen dit fast vi verkligen gick och letade. Jag gav upp lite och försökte hålla modet uppe och inte fokusera på något så "oviktigt" (i det stora hela liksom) som pengar, men jag var ju såklart lite äcklad inombords av att jag varit så klantig med en sådan stor summa.

Precis då hajjar jag till och tvingar Ubbe att ta ett steg tillbaka....vad ligger under hans känga om inte en liten röding....MIN FEMHUNDRALAPP!!!

Vet ni hur mycket snö det är i Storvreta just nu? Vet ni hur det blåser och hur lätt nysnö är? Vet ni hur många faktorer det finns som borde gjort att jag och den där 500-lappen aldrig skulle återförenas??

Betydligt många fler faktorer än att jag och Ubbe, envis 1 och envis 2, samtidigt men ändå separat beslutar oss klockan 22.30 i mörka snöiga december, för att gå en sista sväng o kolla om den inte ligger där nånstans. Åsså GÖR den det?!? När jag hade gett upp!!?!!

Jag har många gånger frågat mig själv i den här bloggen varför saker aldrig kan gå bra, varför jag inte kan ha tur i kärlek och en massa andra självömkande saker.

Jag har inte haft gluggarna öppna.

Jag är tacksam....(kåt och glad och tacksam heter det va? haha)
Den första där, den försöker jag förtränga.....
Glad blir jag när jag ser hur bra jag har det och då blir jag även tacksam ;)

Jag har mycket att vara tacksam för...resten kommer väl när det är moget.

Jag är mycket tacksam. (man kan fan bli religiös för mindre...vet ni det? Men det har inget med nån "gud" att göra tror jag....bara nån slags balans i livet...i universum....vad vet jag.

Jag är iaf glad och tacksam...och..............nu skall jag duscha.....kallt....och tänka på mormor eller nåt annat heligt.