Nu är det mycket tjat....

...om att vara gravid men jag har just börjat tycka att det är lite coolt jämfört med att det är en total kris som det har känts som i början.

Jag lovar att det inte blir en sån där jävla "jag och mitt barn" blogg som härstammar direkt från familjeliv.se (som är den vidrigaste sidan i Sverige. Det forumet får Flashback att framstå som änglar!)
Spyr på bloggar som går ut på att gagga barnets varenda måltid :P


Det är som att magen har exploderat sedan förra veckan. Nu är jeansen tajta i midjan och tröjan börjar puta.

Det är definitivt en konstig upplevelse att känna att buken putar utan att man går runt med gördel/ korsett *insertdiversetortyrredskapförkvinnokroppen* eller försöker dra in den så man får tarmvred.

Nu får det synas, I dont care :) innan tyckte jag att det var jobbigt av någon anledning. Antagligen satt stressen i sedan bröllopet att det skulle synas i klänningen eller den inte skulle passa.

Två barnmorskor har kollat bilderna och sagt att det verkar vara en tjej men jag har fått en nojja idag att det skall vara fel så nu vågar jag inte köpa något ÄNDÅ...typiskt :P

Ikväll skall D repa med sitt band så jag passar på att knata till mormor med hunden i släptåg (så både jag och han får lite välbehövlig motion) och mommon får lite sällis!

Hon är så jäkla spänd på detta med bebisen, det är jättekul att det gör henne så glad! Hon ser ut som en ung flicka igen när hon pratar om det! Sådan ömhet hon strålar mot mig <3 lilla gullis!!
Hoppas hon får vara frisk och kry så hon får uppleva den lilla ordentligt!

Jahapp...idag har det varit en sjukt död dag på jobbet. Pappa kommer få spel! Mne jag har varit hos min psykolog idag och hon är impad av hur jag börjar SLÄPPA på stress som jag inte kan ändra....hoppas det funkar även ikväll när pappa får ett nervsammanbrott när han hör dagstotalen :(

Det finns en sak jag kan rekommendera folk som är lite som jag....dvs gärna ser skräckscenarion om hur illa det kommer bli och att det aldrig kommer gå bättre etc.
MEDVETEN NÄRVARO!!!

Att tvinga sig själv att stanna i nuet, inse vad man KAN ändra, genomföra det och sedan inte drifta varken fram eller bakåt i tankarna och återuppleva/gissa sig till hur det kommervara/ har varit.

Det är svårare än styrketräning kan jag lova!

Jag styrketränar mitt inre!! Det är skiiitsvårt! Men jävligt givande de korta stunder det fungerar. En får vara glad för det lilla.

Jag måste göra detta....för mitt barn om inte annat. Borde ha gjort det för mig själv för länge sedan men nu är det verkligen ÄNNU viktigare att få bukt med ångesten och anledningarna till den.....och hur jag hanterar det.

Jag har insett att det aldrig kommer sluta storma runt mig och att jag aldrig kommer bli immun mot "känslor och tankar" men om jag lär mig handskas med dom så kan dom inte skada mig fysiskt eller psyksiskt.

Vissa människor är "mediala" andra har ett IQ som heter duga....jag är extra känslig för stress, stämningar och negativ energi. Men nu måste jag arbeta upp ett försvar!

Så det så :P

(påminn mig om detta när jag har ångest upp till halsmandlarna nästa gång)

Puss