HORmoner

Imorse satt jag och bölade och messade D och förklarade för honom att om han tröttnat på mig och vårt liv ihop så måste han säga det för nu blir jag tjock och trött och sen kommer han hitta nån annan. Så har tankarna bildats i mitt huvud senaste veckan.

Jösses. Jag har aldrig varit osäker förr...men helt plötsligt ser jag hela filmscenariot i huvudet. Svullen, trött och gnällig hstru hemma och karln träffar fräsch nyponros istället.
Det är rätt åt mig. För jag har varit nyponrosen förr...när jag var yngre. Det är väl därför tankarna kommer nu...när jag är på andra sidan staketet!

Nu har inte han gjort något för att oroa mig! Jag antar att det är mina hormoner som spelar med mig och pekar ut för mig att jag minsann inte är nån liten nyponros längre!!

Karma is a bitch...jag är inte stolt över val jag har gjort och vissa vägar jag följt...men man måste lära sig av sina upplevelser och bli en bättre människa efter det. Det tycker jag att jag gjort! Men ändå var det stora fula tårar som rullade imorse.



ÄMNESBYTE!

Igår fick jag se bebisen i 4D. Det var coolt som fan! Första jag såg var ett litet mini-D ansikte...hon har hans kindben...dom där små äppelkinderna som jag önskat sedan dag 1 att ungen skall ärva om något! Stillbilden är lite spöklik men när hon rörde sig så var det ju mycket finare bilder. På stillbilden tycker både jag och D att hon liknar honom väldigt mycket. Hakan, munnen,pannan, kring ögonen......det enda som liknade mig påden lilla dåliga bilden var kröken på nästippen ;P KURDNÄSAN!!!

Det blir nog bra det där :P

D såg mycket av sin mammas drag i bilden <3...
Det är ju så tidigt ännu så hon kommer utvecklas ungefär dubbelt så mycket igen innan jag fiser ut henne och ser nog inte ut som sitt lilla spöklika 3D/4D jag, när hon väl kommer ut.

Coolt iaf att få se en liten människa inte bara upplyst skelett!

Nu kan jag inte koncentrera mig längre för jag har sjuttioelva saker att göra!

Puss på livermodertappen