Helt slut...

hela dagen har jag haft fakking jävla ångest och hjärtklappning.

Till det kan jag säga att jag vägde mig och jag är inte fakking nöjd. Jag är MISSnöjd. Allt jävla slöande och festande har satt spår!!!

Jag tog bort den där killen som jag tycker så mycket om, på FB för jag känner hur alla bara garvar såfort jag gillar något han skriver och jag känner mig töntig när jag "gillar" vad han skriver. Även om jag gillar många andras jävla statusar mer eller lika frekvent så är det lite för laddat.

Jag tycker så mycket om honom.
Undrar ibland (eller kanske 24 timmar om dygnet) om det hade varit bättre att inget hade hänt den där kvällen? Hade chanserna varit större då...har det sabbat något som kunde blivit? Skulle något NÅGONSIN kunna vara?

Jag önskar så att det skulle kunna...
I framtiden.

Jag vet att han inte är någon perfekt, felfri människa...vem fan är det? (den här bloggen är ju som en manual på hur man är dysfunktionell :P)...men jag ser något fint...jag fick se det en gång för många år sedan...innan något hände mellan oss öht...och jag kan inte glömma det.

Det som hände när det väl hände var lite taffligt och klantigt...timingen och omständigheterna. Det var mitt fel!

Men som sagt...jag fick lära känna någon för länge sedan...som jag vill se mer av...obegränsat och obehindrat.

Så fin!

Du finns kvar där bakom muren. Jag vet det.

Fina!