Dating

Aldrig mer.

Jag skall bli nucka igen.

Eftersom jag alltid kärar ner mig i folk som inte kan eller vill vara med mig :P så återupptog jag min profil på en dating-website.

Jag har hört galna historier om vad som hänt andra på den där jävla sidan men jag tänkte att jag hade en sån jävla överlägsen radar för psykfall baserat på antalet puckon jag träffat under min livstid...då menar jag inte i dejtsammanhang utan jag syftar på människor i allmänhet....jag träffar sjukt mycket människor i mina yrken.

Så efter att jag sållat bort 100-tals iranier, kurder, araber och afrikaner som har bakgrundsbilder med solnedgångar och stora genmanipulerade glitterbeströdda rosor med sliskiga dikter i skrivstil textade över sliskbilderna som dom hittat på google bildsök...så sållade jag bort alla felknullade mamaboys som är 45 och bor med sina mammor...som antagligen blivit gravida med sina bröder på bonngården från början.

Hursomhelst....en snygg snubbe skrev till mig.

Han skrev att jag är vacker och att vi skulle få vackra barn ihop.

Både roligt och lite spooky men jag tyckte mest roligt. Så vi började skrivas och skrev i kanske 2 veckor.

INGA tecken på att han var konstig på något vis. Okej kanske en gång då han påstod att jag hade hittat på något han påstod att han inte hade sagt...men allt stog ju i hans mail så jag visade bara det och sen var det inte mer med det. Bla bla bla.

Näst sista dygnet i Öret så ville han ha mitt mobilnummer och jag tänkte på det i nåt dygn innan jag gav honom det och han messade efter ett tag att han ville ha en bild. Sen messade vi lite fram och tillbaka innan han ringde upp. Jag trodde det var ärkehomot Jonas Gardell som hade ringt fel............
Men det var det ju tyvärr inte....

Jag tog ett djupt andetag och gjorde mitt bästa att inte dissa karln på direkten för att han inte lät som den jag egentligen vill ha (mörk underbar röst...manlig mmmmm). Men ägaren till DEN rösten skulle jag ju försöka glömma det var ju hela poängen med detta dejtande va...

Så jag lyssnade på den inre rösten som sade att man inte får dömma någon på deras sjukt bögiga röst och fullständigt analstockholmska "jag vill så gärna vara på stureplan och waxholm eller nånstans däremellan men jag vill vara viiiajpiiii"...öppet sinne...öppet sinne. Han är kanske bara nervös.

Han erkände direkt att han satt och drack öl och det skulle jag veta om han gjorde bort sig. Okej! Det hördes direkt iof.

Det är skillnad på hur en välmående människa beteer sig när den blir full och hur en sinnessvag osäker människa beteer sig. Man märkte att han var det senare...men jag tänkte att det kan vara nerver och dåligt ölsinne.

Jag är så dumnaiv.

Vi fortsatte att babbla och han överöste mig med fina saker att jag var söt och han älskade hur jag tänkte att jag var rapp i käften och ironiskt spydig och hade humor etc. Okej...han förstår mig....det måste ju vara en bra sak, tänkte jag.

Han hade sedan början av mailandet sagt att han ville att jag skulle åka med ut med honom och hans båt eller att han skulle komma hit fr Sthlm så kunde vi ta ett glas vin. Helt okej...ingen press eller konstigt snack.

Men på telefon och med öl så började han med det här som jag hatar med nätet...."kom hit jag är kramsjuk vill gosa med dig blaaa blaa blaaaa".

Jag hatar sånt...inte det han säger att han vill göra det men att han säger det innan han vet hur jag är IRL.
Man KAN inte veta av en röst och mail att man vill ligga med någon.
MAN KAN INTE VETA DET!!! Och när killar håller på så innan man möts så blir jag sjuuukt off.

Ju mer han drack desto mer antydde han att han vill ta mig framför TVn till allsång på skansen (!?!)......(vänta...det kommer mer)

Jag påpekade att jag kanske inte brukade skutta i säng med folk så jäkla snabbt men visst lät det mys att ligga och kramas. DOCK tänkte jag inte valsa in i nån främmande snubbes lägenhet under något mailat kontrakt att vi skall ligga och kramas framför "allsång på skansen".

Tänk om jag känner FUCK NOOOO när han öppnar dörren? Jag är för "snäll" (läs mesig) för att vända på klacken och gå därifrån helt fräckt.

Jag har svårt öht med folk som har en massa jävla krav innan man ens mötts.
Hur fan skall man leva upp till det dom har fantiserat ihop? Det märks direkt när man umgås med folk som har nån knäpp fantasibild om en.

Jag satt ju i bilen på väg hem från Örebro och sade till honom att jag vetefan om jag orkar köra 20 mil och sen åka på en dejt...men att jag skulle fundera på det ett par mil och höra av mig.

Jag hann ju såklart inte höra av mig innan han messade och sen ringde och då sade jag att jag nästan var hemma i Uppsala och att det vore nog bättre om vi sågs en annan kväll när jag var fräschare i huvudet och han inte hade druckit så mycket (han var sur att jag inte kom ihåg saker som var han bodde och andra grejjer han hade skrivit i sina mail...men jag var TRÖTT och körde BIL).

Det tar ju ändå en timme till att åka till Stockholm liksom...det hade blivit för mycket körande och jag var trött.

Han hade börjat snacka om att slicka både här och där och kåt hit och kåt dit så jag märkte ju hur han såg på vårt möte och för att vara ärlig...trots att jag älskar sex, tänker på sex, drömmer om sex....allt sånt...så vill jag fan få en chans att lära känna den jag går tillsängs med. Jag vill inte ens kyssa en person utan att jag KÄNNER det inom mig att jag verkligen VILL.

Inte nåt jävla förbeställt postorderknull för att vi är två "ensamma individer".

Jag klarar mig då. Jag behöver inte den sortens umgänge. Det är inte samma sak och jag söker inget halvdant. Jag provade det med en snubbe i ett annat försök att glömma den här ljuvliga snubben jag är kär i och jag mådde inte bra efteråt. Det kändes jättefel.

Då kom cp-anfallet. Ni vet när man skojar med någon och låtsas få ett primadonna anfall och kacklar om hur besviken man är och alla krav man har och sen säger man "hahah jag bara skojar".

Vi pratade i normal ton och jag hade precis sagt det där om att vi kanske kunde ta det en annan kväll...han hade hela samtalet sagt att han var helt slut, att han tackat nej til att gå ut för han var för trött men att han kunde kramas till allsången om jag kom dit.
Inget var bestämt eller lovat.

Människan börjar skrika som Patti LaBelle....måste inflika att han är 40 bast...för det BORDE spela roll hur man reagerar på besvikelse....som sagt...börjar skrika som en kvinna som blivit sviken av sin man för 104e gången: "ASSÅ VADDÅ KOMMER INTE??

Sedan avslutar han med något ohörbart kacklande som antydde att han hade gått genom så otroligt stora förberedelser inför min "ankomst" att han inte kunde hantera det otroliga sveket att jag nu inte skulle komma...och sen...get this....slängde han på luren i mitt öra....?!?

Jag bara satt i bilen och gapade. Jag tittade på telefonluren och undrade om jag hade hallucinerat det som just hänt eller om det verkligen hade hänt :O

Människan hade under hela samtalet legat och sagt hur trött han var och lät verkligen som om han helst ville gå och sova...men reaktionen lät som om jag hade ställt in julafton och sagt att tomten var granngubben till en 5-åring.

Jag hann inte göra mycket mer än att stirra på min lur och gapa innan han började messa...då fick jag världens äckligaste känsla.

PRECIS så gör min bror när vi är osams. Hatiska sms efter att han förhindrat en från att ha en vuxen konversation på telefon, genom att slänga på luren i örat på en.

Jag kan inte tänka mig något mer avtändande än att träffa någon med min brors personlighet. Som tur var visade han det DIREKT....innan vi hann träffas.

Jag fick: "DU KUNDE FAN HA SAGT DET. DÅLIGT!"

Jag var så paff att jag bara svarade: Fan?

Vem FAN är han att svära åt mig som om han hade känt mig hela sitt liv. Vaddå fan ha sagt?!?

Vi skulle i hans huvud ligga och titta på allsång på skansen för han var full och trött. Vad hade han gjort för sanslöst förberedande då? Rakat pungen och plockat ihop disken för att impa på mig? Big boooohooooo!!

Efter det fick jag 5 mess på raken...helt schizofrena. Han blandade smileys som inte passade med texten alls.

Summan av kardemumman var:
-att jag fan kunde glömma att vi skulle ses.
-Om jag inte kom i kväll så var han inte intresserad av att ses nånsinn!!! (jag näästan såg framför mig hur han stampade lilla foten i marken, lade armarna i kors och vände näsan i en trotsig min mot himlen).
Han skrev sen och meddelade att han minsann hade hunnit hem till sin granne i tid till allsångens början...sin KVINNLIGA granne!!!!(åh neeej jag gråter bloood av avundsjuka...h)ur skall jag ööööverleva detta ...detta...sveeek?)

Jag svarade givetvis inte på dessa sms för jag tror rösterna i hans huvud pratade tillräckligt med honom...jag ville inte störa liksom.

Dåååååå skickar han efter någon timme: "allsången var bra :)" (smiley?!?!) och sen bad han om ursäkt...nej..vänta inte som ni tror....inte för att han är psycho...utan för att han hade stavat fel i sina sista sms medan han rusade till grannen...det var ursäkten!

Naaaaaw....han skämdes för att han hade sladdrat runt med sina fingrar på sitt tangentbord på luren så att han stavade fel på "förolämpningarna" som han skickade till mig för att jag inte ville komma just den kvällen. Vad gulligt.......(?!?)

Men jag var ju så glad att allsången varit tillfredsställande för honom att jag hade svårt att vara arg.
Njuter man så mycket av allsången när man är under 70 bast så måste man ju le lite.

Jag är glad att han har allsången.
Hoppas dom låter honom kolla på det när han sitter med sin tvångströja på Säter. Kanske dom kan spänna upp honom som Hannibal Lector, på en pirra med lite kedjor och skit framför en tv-skärm som kör youtube på repeat med Måns som trallar allsång.

Sen deklarerade han att jag nog inte skulle hoppas på att ses för jag visste nog innerst inne att det inte skulle bli så. HAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHA.

Ja...jag vet det, men frågan är om han vet det.

DELETE!!!!!!!

Jag kommer inte dejta mer. No nay never no more............