Long time no blog

Jag tappade min mojo när min VAIO dog.....men eftersom URBAN JOHANSSON är en supersnubbe så lagade han den åt mig :D

Jag gav den till honom att använda som reservdelsburk....så tar han och lagar den och ger tillbaka den. Han är en mycket fin människa!!
Jag försökte blogga på andra datorer men det gick liksom inte...min VAIO är UNDERBAR!!!! Jag är så glad!!!

I helgen var jag i Örebro och hälsade på mina snuttisar! Tommy och Sussi var i Spanien och dom var ensamma hemma så jag tänkte jag skulle åka och se att dom skötte sig ;) sen berättade Sandra att Leffe fyllde år när jag var där och det var ju bara ett plus :D

Leffe DOG i 2 minuter på gymmet för ett par månader sedan och har sedan dess genogått ett antal operationer och fått en bypass och infektioner etc. Men han lever!! Och han fyllde 71! Väldigt värt att fira!!!

Tycker väldigt mycket om Leffe och Marianne. Majsan mår väl sådär nu...alla turer hit och dit har nog satt sina spår på henne med. Så båda såg gamla och trötta ut...men Leffe är nog på benen snart igen...hoppas detsamma gäller Majsan.

Alla i Örebro som jag snackar om är mitt X familj (eller "mitt kryss" som min kusin säger).

Jag kan stolt och ärligt säga att jag är över honom, helt och hållet. Jag är också stolt över att jag har så underbart fin kontakt med hans familj. Dom är jättefina människor och jag kände att jag inte villa släppa allt jag tyckte om med dom bara för att han inte ville ha mig.

Det har inte alltid varit lätt att ha kontakt med dom...det finns så många likheter i beteende, dialekt, utseende etc....men NU efter 3 år...så ser jag inte det på det viset mer. Det är OBESKRIVLIGT skönt.

Krysset verkar ha hittat nån ny liten pingla och ingen är gladare än jag :) hoppas hon är den rätta! Jag trodde aldrig jag skulle komma hit.
Jag önskar att vi kunde ses och bara säga hej men han pallar inte det. Och förr hardet gjort mig så ledsen och frustrerad...visst är jag frustrerad fortfarande...för jag tycker inte jag gjort något fel som så....men vill han inte så vill han inte. Det är hans förlust!

Jag kan inte beskriva hur skönt det är att känna så.

Jag skall berätta om en incident jag....öhm...råkade ut för igår...men den kräver ett eget inlägg....så jag avslutar detta nu.


ååååh älskade VAIO...jag har sörjt dig...trodde aldrig det skulle vara så skönt att skriva någonsin igen...men det känns som jag skulle sitta o knattra hela natten <3

Puss