tisdag 10 november 2009

Hej,

Idag är BHn skönare ;) det kanske var en invänjningsperiod oss emellan ;)

Nacken spärrar fortfarande, men är mycket bättre.

Vi hade just Wellas rep här. Han är världens gulligaste. Mysigt när han är här och dricker kaffe och pratar. Och så fick vi en stooor låda med bonusfärger av honom.

Scwarzkopfs rep är också supergo...vi flockas som kackliga höns runt dom när dom hälsar på haha..men dom får skylla sig själva för att dom är så mysiga. Dom har under årens lopp lärt sig hur faderskapet funkar och bara det är ju en lättnad ;)

Ganska dött idag tyvärr. Men det brukar komma igång på em.

Mormor blir snurrigare och snurrigare tycker jag. Man skymtar fortfarande hennes klara jag där inne men det är som en suddig hinna kring det. Jag hade nog drabbats av megaångest om jag märkte att jag gjorde och sa konstiga grejjer sådär men hon är kolugn utåt iaf. Det får man vara glad för.

Ibland försöker jag skapa lite avstånd oss emellan så att vi skall få en paus, tex, att hon skall åka till sina döttrar ett tag. Men hon klamrar sig fast vid mig och kommer på fyrtioelva ursäkter "att dom nog inte vill" etc. Hon kan aldrig säga att HON nog inte vill..utan hon hittar på en massa ursäkter åt andra.

Jag får lite ågren när jag försöker förklara sånt men ibland vill jag ha hemtjänstfritt...vara bara jag. Utan att hon skall veta det eller ta illa upp. Det är inte hennes fel...det är bara att jag vill ha MIN musik, min tv...min tystnad..mitt ljud...det låter ju helt hemskt nu när jag ser vad jag skriver. Vågar knappt skriva sånt för då tänker man "tänk när hon är borta då". Då kommer allt kännas som "för lite tid" iallafall.

Kluven är jag.
Och mellan mig och datorns tangentbord så behöver jag lite utrymme i mitt eget hem..ibland iaf. På sommrarna kan ju mamma ta me henne till landet ett par dagar men på vintern är vi tillsammans 24/7. Jag kan ju fixa utrymme genom att åka hem till polare eller mamma men jag..usch jag vet inte hur jag skall förklara det.

Mitt hem är inte mitt hem längre. Det är en tågstation...hemtjänsten kommer 5 ggr per dag, Birgitta kommer och går ut med Harry, mamma kommer o hälsar på mormor, jag kommer och sover över i min säng (så känns det lite).

Jag är väldigt "houseproud" (hittade inget ord på svenska som matchade). Jag gillar hemmets vrå, vill att hemmet skall vara harmoniskt och vilsamt.
Det är ju inte mormors fel...det är mitt eget. Men ibland önskar jag att någon i familjen kunde ta hand om henne lite emellanåt...fixa biljetterna, fixa resan..packa grejjerna, försäkra mormor 43 ggr om att allt kommer att fungera bra...att någon tar hand om saker ett tag. Att jag slipper vara ytterst ANSVARIG 365 dagar om året.

Det kan vara skönt att få vara ansvarsfri ibland...som man borde kunna vara när man är 30. Bara ibland...jag vet att jag tagit på mig detta själv och det var mitt val bla bla bla...men ändå.

Att någon säger.."här gumman...nu har du två veckor att göra precis vad du vill på, vi tar hand om allt åt dig...var oansvarig...gör vad du vill...pimpla en kvarting, hoppa fallskärm, ta hojen och dra till Norge...kanske inte i den ordningen då men...
Inte ha ansvar för hunden, köpa maten, dubbelkolla allt åt mormor, tvätta, ansvar för jobbet, alla anställda...

MEN...om någon skulle ta BORT det från mig så skulle jag nog bli lite snopen. Jag vill göra det men jag önskar att jag hade lite avlastning ibland bara. Mina paranger ringer mig åtminstonet 3 ggr per dag och vi träffas om inte en, så 2 ggr per dygn. Det tillsammans med allt annat blir för mycket. Känns som jag sitter i ett strypgrepp. Även om dom som mamma kommer efter jobbet och vill bjuda på en öl...så blir det att jag helst vill hem o softa men jag säger ja för att det är snällt av henne att bjuda och vilja umgås...men igen så känns min tid "tagen" av något jag inte väljer.

Ooops...jag hade visste en massa frustrationer uppdämda...det är därför jag har den här bloggen...jag skriver ur mig skiten ist för att bära den inom mig som jag gjort i 30 år. För all den här pressen är ju inte ny direkt...den kanske ändrar skepnad...men det har alltid funnits där. Antingen skiljsmässa, högskoleprov, gymnasiets alla hatämnen, sjuksköterskeutbildningen, tentor, bråk med brollan ....nu skall jag på Kappahl men Barba....lite akut sådär...herrå

3 kommentarer:

Barbabitch sa...

HEMKÄR
Är ordet du letar efter......

Och så som du känner gentemot Mormor när du får dåligt samvete och så , är en liten uns av hur jag har det gentemot mina barn.
Därav magsår.
Men....det är det värt!
Och du behöver ALDRIG ens tvivla på hur bra du är mot mormor.....eller NÅN annan för den delen.

Puss

BitterTwitter sa...

Nu fick jag lust att böla :/ men jag kan inte för jag har sminkat mig idag :P
Puss min bästa vän!

Karin sa...

Du är inte hemsk! Du är mänsklig! kram

 
Web Analytics