Har ni hört låten...

....dra åt helvete med lillsyster?

Den vill jag dedikera till min familj (utom pappa för engångsskull).

Miniparentes innan jag hatar vidare....

Pappa blivit min vanliga pappa...jag fattar ingenting. Över natten bara hux flux har hans gamla jag kommit tillbaka och han säger saker som att jag och mina tjejer är duktiga, uppmuntrar, är gullig...idag gjorde han PUSSLJUD i luren när vi skulle lägga på. Ehhhh?

Jag frågade rätt ut om han hade vunnit storvinst på hästar, eller fått en omvänd frontallobsskada för han har ändrats som från dag till natt:O

Han sade att han fått sig en tankeställare och tänkt igenom hur han påverkar mig med sitt humör. Eyyyy??

Det är ju bara att tacka och ta emot och hoppas att det håller i sig :P jag tror ändå han har vunnit på hästar utan att berätta för någon......något är lurt....


Nu är det mamma som går på mina nerver och bror såklart.
Och i vanlig ordning så är det jag som är instabil, labil och onormal. Men huuuuuuur kan jag umgås med alla andra människor utan att bli en rabiat terminatrix på noll komma 2 sekunder??

Min mamma vill packa alla saker inför vår turklandresa på lördag (fredag natt)...i helgen ville hon ha merparten av min packning vilket får vara en halv kappsäck. Jag hade tänkt fixa det men jag kan inte packa mer än 36 timmar innan en avresa och hon har verkligen KNULLAT min hjärna med detta. TJAAAAT om den här jävla packningen och jag fattar att hon vill ha med så mycket som möjligt....så jag har ju försökt stå på mig och streta emot men även om jag lyckas dra ut på tiden så ligger det ju och stressar mig hela tiden, i bakgrunden.

Så ikväll insåg jag att jag kunde slänga ihop lite grejjer men det är inte så lätt att packa en halv packning...hon hade sagt att hon var nöjd om jag tog bara några större plagg så hon kunde linda in saker i dom. Så jag gjorde det...

Usch jag är helt uppblåst av stress och ilska just nu jag vill berätta alla saker jag stör mig på för att ge en helhet men det blir bara pladdrigt.

Min mor och min bror är 190 kilometer i timmen konstant. Om man tittar på ett program så måste dom parallellinformera dig om allt dom tycker är dödsviktigt om det man tittar på. Wikipedia-information, artiklar och deras egna teorier om allt. Det slutar med att man blir irriterad för det är för deras skull man sitter och tittar på skiten till att börja med för man har kommit på besök så man ber dom knipa igen kakhålet så man kan följa vad programmet handlar om.

Bror, skall erkännas, blir inte sur av sånt...han registrerar inte ens att man ber honom vara tyst för det är något folk har bett honom göra hela livet. Det är som när hundar inte lyder ett kommando för dom har hört det upprepas så många ggr utan verkan att dom skiter i det. Mamma däremot blir fullständigt indignerad och kanske håller käft under protest i 2 minuter efter att hon spydigt kläckt ur sig att man minsann aldrig är tyst när HENNES program är....

Ehhh...det var minst 15 år sedan vi bodde tillsammans och inte fan fick jag ens yttra ett pip när det var nyhetssändningar, mitt i naturen, landet runt, på spåret, debatt,politik, andra världskriget proogram (det KAN inte finnas ny information som inte redan visats i 7 andra program om det kriget...det KAN INTE DET!!!!), kunskapskanalen etc etc....och hon tittar "aaaaldrig" på tv.

En sak min bror och mor har gemensamt är att dom måste "slå" tillbaka med något om man påpekar något dom gör men dom skall KONSTANT tillrättavisa och undervisa folk om den upplysta vägen....så har det alltid varit och jag har hållit käften i såååå många år. Jag har låtit det vara men jag har nått min gräns!!!

Jag umgås med männsikor som ger mig ro i själen ist för att konstant provocera fram irritation och då blir det så tydligt att jag inte tål deras hårda översittar sätt och eftersom jag har så mycket ilska uppbyggd så kommer det ut som vulkanutbrott vilket sårar mamma väldigt.

Hursomhelst så var jag trött som satan för jag sov skitlite i natt och orkade inte packa ikväll men nu blev det så och det var så jävla trögt och hon vill helt plötsligt att jag skall tömma mitt flickrum och ta emot allt direkt så jag får påsar med saker och ikväll mitt gamla skrivbord som jag inte alls var på humör att ta just nu. Men när fruntimmret har bestämt något så har hon bestämt det.

Jag var arg som ett bi och allt hon sade gjorde mig ännu mer frustrerad så tillslut svor jag som en sjörövare och var lika sympatisk som en bålgeting och mamma blev jätteirriterad och ledsen. Men jag har upprepade gånger bett dom att inte förvänta sig nåt jävla 100% muntert gensvar från mig när jag kommer hem 20.00 och knappt hinner äta och skall ut med hunden och sen dansa efter hennes jävla tempo....

Andra kommer hem, motionerar, lagar mat, sitter ner, tar en tupplur...SEN kan dom ta sig an familj etc. Jag äter en kall vad det nu var jag åt dagen innan eller en brödskiva med smör ståendes vid kylskåpet för om jag sitter så kommer jag inte upp igen. Sen ringer telefonen stup i ett och jag har redan 140 saker planerade och 140 borden som ligger o gnager och sen förväntar sig mamma att jag skall komma bort till henne UTAN hunden.

Jag hinner ju inte strosa med hunden och sen ta hem honom för att gå till henne...hur mycket energi och entusiasm tror hon att jag har?? Jag kombinerar ju för fan hundpromenad med att gå till henne så jag blir klar med allt nånjävla gång och det måste jag förklara varenda jävla gång jag kommer dit...och sen får man frågan varför man inte kommer självmant nångång utan att bli ditkommenderad.....

Nu är jag så jävla trött på detta att jag inte orkar skriva klart om det.

Vi har ett lika mysigt förhållande som en psoriasis i full blom just nu. Och jag är anledningen till ALLT!!!!
ALLTID!!!

Jag tycker mycket mer om mina andra familjer...dom jag väljer själv!

Mor och bror vill ut o käka middag me dmig och kusin o mommon imorrn men jag har sagt att jag pallar inte umgås med dom för det ger mig bara irritation. Det är tydligen för hårt att säga för det är helt oförståerligt hur man inte kan sitta och bita ihop på ett restaurangbesök med sin familj....

Men varför SKA man behöva sitta och bita ihop på en restaurang med männsikor man finner otroligt irriterande? Varför skall man inte få säga nej tack till det? Jo för att det förolämpar sörrni.

Men jag skiter i om jag skulle förolämpa GUD just nu...ger det mig inget och samtidigt orsakar att jag blir ännu tröttare och mer irriterad så säger jag nej...vad det än må vara. Så är det bara. Jag har varit en såndär tönt som motvilligt sagt ja och hoppats på att den som vill något skall se att jag inte är så pepp och säga att det gööör inget vi skippar det. Men det slutar bara med just detta som jag beskrivit ovan...vulkanutbrott för alla har inte den förmågan (och vill inte ha den heller) att läsa sina medmännsikors kroppsspråk...för deras behov går före.

EGOISM kallas det....and its my new strategy!! Mitt liv...min tid...tough shit!

Dom som visar mig att dom kan läsa mig, respekterar mig och vill bli respekterade av mig som man SKALL behandla sina medmänniskor får min odelade uppmärksamhet och kärlek och tolerans.

Men i min familj så passar man in i mönstret eller så är man en svikare. Och det gäller både mor och far. Och har alltid gjort!

Bah....orka.....nu låter jag som en äcklig 14is som inte får gå på fest när jag vill ist....skriva förlänge är som att tänka för mycket.....det spårar tillslut...så eh...godnatt och kräv inte så jävla mycket av era nära och kära...var glad när det går bra ist