Turkgubbarna älskar min lilla mamma :P

Förra gången så var det en gubbe som hade flirtat med henne en tid och sen när vi var ute på en musikbar så dansade och pussades dom.

För er med normala föräldrar så kanske sånt är everyday business men mina föräldrar har alltid varit frigida kring oss barn. Jag kan inte minnas en enda gång som mamma och pappa pussats eller busat, nojsat eller så.

Okej pappa jobbade med sin restaurang till typ 3 på natten och mamma klättrade karriärstegen inom medicin...men ändå liksom...aldrig att hon satt i hans knä eller några sexuella antydningar.

Så när min morsa fick jordgubbar matade via turkfarbrors läppar så bestämde jag att det var dags för mig att ta en promenad :P och jag promenerade och promenerade, gick till en rockbar och MEDITERADE (lyssnade på musik) tills klockan slog kvartöverslutahångla.

Jag unnade verkligen min morsa att vara tonåring för en kväll för det finns ingen som har svårare att slappna av än hon...hon är värre än jag!!!! När vi sågs vid taxistationen så hade hon ett sugmärke på överläppen HAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH.

Det var 2009.

Nu har en till snubbe fått vittring på henne. Hehhehe.
Han är jättetrevlig men han har flippat ur. Ibörjan var han lite gölligt faschinerad och frågade lite om hon var singel etc men nu har han blivit helt betuttad och säger att han tänker på henne dag o natt och att han flyger fram när dom ses och tro mig dom har setts typ 3 ggr och stricly professional händerna på täcket....inte mer än ett handslag liksom.

Mamma var lite faschinerad i början men sen svalnade hon när han blev för på och nu får hon panik när han kommer och vill ha ensamtid så jag får sitta som ett efterhängset förkläde och låtsas att jag inte ser eller hör hans frustrerade suckar över att han inte får intimare kontakt med min mor (som inte riktigt vågar säga ifrån hehe).

Idag när han kom på te så tvingade mamma mig med naglarna i min axel att stanna i köket varenda minut för hon VÄGRADE va ensam med honom.

Jag stog inte ut efter ett tag så jag smet upp "för att hämta en sak" på övervåningen och som ett bergslejon hoppade han från sin sida av bordet och när jag smög ner för trappan satt han fast bakom mammas öra och jag kände mig som en riktig partypooper när han trumpet drog sig undan för att jag kom ner.

Mamma såg oooerhört lättad ut att jag kom tillbaka dock hahah..aaaawkward. Jag har ju en "känsloradar" som ibland är tillochmed överaktiv så när jag KÄNNER hur han är frustrerad och mamma är skitnervös så vill jag ju bara dra därifrån men så fort jag rörde mig så hakade mamma fast sitt ben runt min fot så att jag skulle fatta att jag inte skulle gå nånstans alls!!!

Tillslut drog hon en nödlögn att vi skulle ut på stan om ca 10 min och då gick han baklänges ut ur lägenheten och ropade att han "rilli did vånt nått go rilli rilli nåt, jår mama, she is make me so heppi" sen försäkrade han sig 32 ggr om att vi skulle ses på söndag för han har en butik där mamma handlat ganska många mattor.

Usch nu är jag ganska utmattad :P

Igår kväll var ju mamma och hennes polare ute och svirade. Jag hade ont i magen och drog hem en på vägen tillbaka till bilen så gick jag förbi en väskaffär. Såg en snygg "prada" och en ok "mulberry" som jag ville titta på.

Var och en kostade dom 210 lira och 250 lira dvs 460 (1TL=ca 3,7SEK)....batt for jo meddem vi mejk it special prajs...fårhandredsikesti lira is labelprajs meddem (madame)...batt for you I will sej...*knappar på miniräknaren, tar sig för pannan, ser bekymrad ut*....I will give jo får thriihondredeighti lira....SCHITTBILLIG...du svenska eflicka du gillar schittbillig??"

Eh..jorå...

jag hann inte säga såmycket innan han drog ner det vidare till 350 lira och jag började skruva på mig för jag hade inte tänkt lägga 1300 SEK på väskor liksom...jag gjorde en svensk och sade: "jag kommer tillbaka imorrn jag behöver tänka på saken lite"....

Det kan man inte säga till en turk...dom blir galna... jag backade mot dörren och han grep tag i en plånbok från "luis vuitton" och nu kunde han svenska helt plötsligt: "do tjoppa dvo veska jag ger blonbuk grottis...fifan do inte ens behovva tjoppa veska jag jer den blonbuk grottis endo".....

Jag blev lite obehaglig till mods (det måste vara såhär morsan känner för mattförsäljaren :P) och backar vidare och ropar avvärjande "det är okej jag lovar att jag kommer imorrn så kan jag ha med mer pengar...nu har jag inte ens så mycket som för två väskor"

Nu kommer den stilige men enögde managern fram och sveper runt mig som en vampyr i True Blood som skall hypnotisera en....och jag erkänner jag blir lite hypnotiserad för han kör den lugnare och tystare approachen och den lilla frustrerade killen som började sälja väskorna ser lite avsnoppad ut :P

Den här killen kan inte svenska: "hou match you have it månei leidi, peleez tell me I help jo good praizzzz" det var nästan så att han satte pekfingret under min haka och tippade mitt ansikte uppåt så jag inte skulle kunna undvika blicken när han borrade med sina ögo..eh..sitt öga :P (asså han har ju två men det andra lirar inte riktigt...Lira hahaha)

Jag stammade förläget för nu började det bli påfrestande, jag ville bara KOLLA och jag brukar kunna hantera såna här snubbar galant men nu gick det inte så bra kändes det som. Det var nog för att jag var ensam också. Man är lite kaxigare med kompisar eller familj med sig. Jag sade att jag hade inte mage att säga vad jag hade för det var så lite i jämförelse så jag ville komma åter imorgon. (jag hade typ 150 lira)

Jag lyckades komma ut på gatan och kände lukten av frihet när han blev heltokig och ropade: "vatt praizz jo vant aj giv it jo tell me svidish görl...svenska flicka..vi hev bed bizniz todej I want sell samsing I dånt cer praiz"

"watt jo vant..I give jo tvohandredfifti?"

"nej men allvarligt det är luuugnt sluta nu" (jag började prata svenska med honom i ren stress)

"aj tell jo I want to sell jo samsing...200 ledi, tvohandred...okey okey you are breking maj hart...I give jo wanhandredfifty...oyoyoy"

Vid det här laget var jag ca 25 meter från affären och vinkade och log medan skammen brände i nyllet.

"ledi fajnal I give jo it wanhandred torkish lira, jast wanhandred lira tvo begs" och nu fick den andra försäljaren cp-ryck på honom och började skälla ut honom på turkiska. Han var skitarg!

Jag är ju inte puckad så jag svalde skammen på 2 sekunder och gick tillbaka och köpte väskjävlarna hahaha för 100 lira totalt och bad den andra killen om ursäkt och sade "please dont hate me" med min allra bästa Marilyn Monroe/ Betty Boop min och sen gick jag till bilen och satte mig ner och vilade nerverna en stund.

Jag hatar prutning...men i detta fallet så prutade dom ju ner sig själva..jag ville ärligt talat bara gå därifrån :P men skall dom GE bort väskor så vem är jag att säga nej tack :P

Sen cruisade jag runt stan med musiken på hög volym (jag letade förgäves efter en rockstation men fick nöja mig med en hes turkisk Ulf Lundell ist men han var...intressant. Det passade liksom omgivningen, solnedgång över havet, palmer, svettiga tyskar och tre personer på varje liten turremoped som vävde sig ut och in mellan bilarna som om dom sket i livhanken totalt).

Trafikvett finns inte här...alls. Dom sätter barn från 2 år upp mellan sig på mopederna och ingen har hjälm och sen rutsch ut bland hetsiga busschaufförer, taxichaffisar som är fullständigt rabiata och rädda turister som ängslas i trafiken.

Aja...tur att man kört i Dublin säger jag bara.

Puss på livhanken