Kärlek..

..eller vad man skall kalla det är bajs.

En väldigt fyndig vän, V i Karlstad, brukar kalla det för KÄRV lek när jag berättar att det är jobbigt.

För att göra en trist historia kortare. Kille möter tjej. Kille är tokentusiastisk, tjej är återhållsam, han verkar kär i kärleken. Tillslut vänder tjej och vågar.

Efter ett och ett halvt år börjar kille dra sig undan. På tjejs födelsedag får tjej nog och gör slut med sig själv åt honom eftersom han aldrig tar tag i det. Livet tar slut för tjej. Allt är sorg.

Efter 10 månader tar kille kontakt med tjej och har ångrat sig och saknar henne. Hon blir glad men vågar inte riktigt lita på lyckan. Efter ett par månader åker kille på semester med bästa vännen. Kille hör av sig mindre och mindre under resan för att inte höra av sig annat än trista sms när han kommit hem.

Återigen får tjejen ta tjuren vid hornen och göra grovjobbet och göra slut. Inte lika krossad denna gång men ändå ledsen tar tjejen avstånd från både honom och hans familj denna gång, även om hon älskar familjen över allt annat. Men dom påminner för mycket om honom Och Voíla...det är sagan om min krossade kärlek.

Nu tycker alla i min omgivning som bryr sig om mig att jag skall sluta tänka på och sluta påverkas av denna kille. Vilket är logiskt, det vet jag med. För jag vet han bryr sig inte om mig.
Jag vet! typ...

Den enda som tycker ngt annat är förvånansvärt min far. Han är en liten obotlig romantiker med ett blödande hjärta...fan tro't. Han skulle bli skitglad om jag o grabben fick ihop det igen :P

Anledningen att jag gaggar om detta idag är att han messade. EN VECKA efter att jag messade honom. Shit under his shoes! Det är jag :P

Fan vad ont det gör....



...att äta hårda nektariner med nyRestylanade läppar ;)