Sockersöta bloggar...

Fattar inte hur alla kan ha så söta sockriga bloggar. Dom är så kära och har dagens outfit och är så ambitiösa o fotar o grejjer. Finns dessa sockervaddspluttinuttisar på riktigt...och vilka mediciner tar dom?
Jag behöver nog lägga in mig o elchockas eller nått så jag inte är så jävla negativ hela tiden.

I mitt yrke är det liksom karriärkris när man inte orkar vara trevlig mot folk. Därför tar jag ledigt imorrn och på lördag. För nu orkar jag inte ens fejk-le när follk frågar mig något. Jag smiter runt hörnet innan folk ser mig och hoppas att ingen kommer in på kontoret och vill prata.

Sån är inte jag annars.

Satt och kollade i min blogg lite och såg att den dalat från att vara ganska positiv till att gå helt i moll.

Jag vet att det kan gå i perioder att man känner sig så men jag blir så störd på att jag är så att jag blir ännu mer nere och folk är vana att jag är mer bubblig och jag ser hur dom scannar mig då vi ses och vill veta vad det är.

Jag är dödstrött på telefonförsäljare, hemtjänstidioter, försäljare överhuvudtaget (utom Wella och Schwarskopf..ni är söta), anställda som beteer sig som barn och indirekt leder till att jag blir som en dagisfröken, klängiga människor, onaturligt krävande kunder som suger i sig energi, föräldrar som...är...som dom är.
Antar att det är kärleksbrist som gör sig påminnt för jag brukade stå ut med allt detta annars, Man visste ju att man skulle få kramas och kyssas och en massa annat senare, då gick ALLT lätt. Men hur skall jag kunna hitta kärlek när jag är som en trist tråkig amöba med pensionärskomplex? Jag har likosm ingen lust eller ork att ens prata med folk på msn. Har inget att berätta. Då är det ILLA!

Hmm...nu får jag jobba efter sjuksköterske modellen..hitta problemet, planera förändring/ behandling och utföra den (Roper Logan and Tierny, 1998)
Hehehe...trodde fan aldrig att jag skulle quota dom nissarna mer i mitt liv :P

Nu skall min fina vän M fläta sin chefs hår så hon (chefen= jag) blir på lite bättre humör ;)