soundpolution

Det mysigaste jag vet är att gå och fika...ensam. Ha en bok eller rykande färsk Uk edition Cosmopolitan och sjunka ner i en fotölj och bara glömma allt runtomkring.

Det är alltid så många som pockar på min uppmärksamhet eftersom jag är ansvarig i salongen, har min egen mottagning och därtill mina vänner som vill veta att jag fortfarande bryr mig. Det gör jag ju men jag hinner inte ens tänka tanken för det är hela tiden så mycket sus och brus omkring mig.

Hursomhelst...söndagar är den enda dagen då jag har möjligheten att först sova ut :D sen äta något gott till frulle och sen göra precis vad faan jag vill. UNDERBART!

Så efter att jag köat i 10 min med 5 hysteriskt jobbiga "studentbrudar" så fick jag min pirog och cola light samt en kladdkaka och sjönk ner i en stor fluffig fotölj på ett av Uppsalas mysiga caféer.

Jag tar upp min bok och börjar läsa. Alex Kava...ännu en krim-roman på engelska som jag längtat efter att sätta tänderna i. Jag kan längta efter mina ond-bråd-död-smart-ensam-agent-löser fallet med livet och kärleken som insats som jag kan längta efter en påse godis.

Jag kämpar med att få in orden i min hjärna och...det går inte. Bredvid mig sitter två kvinnor som tydligt har ett psykoterapisamtal. Den ena kvinnan pratar oavbrutet och den andra sitter och mumlar medhållande och ser klurig ut.

Det hörs på tjejen som pratar att hon gillar att få prata om sig själv och sin situation. Hon drar ut på ord som "må dåligt", "jobbigt", "för mig" och har en så otroligt monoton röst att jag inte vet var jag skall ta vägen.
Jag försöker att inte lyssna men hennes röst borrar sig genom mitt huvud.

Jag börjar tänka på när man själv gått o pratat med någon när man mått dåligt och skäms nästan att jag utsatt en annan människa för detta :P det var verkligen plågsamt att lyssna på henne och det gick inte att undkomma det.

Nästa gång jag går och fikar följer Mr iPod med på en dejt. Då kan jag blockera ut världen runtomkring helt.

Ganska sjukt egentligen att man skall bli terrad av så mycket ljud...på natten sover jag med öronproppar för alla skränar o skriker så mycket kring krogstråket jag råkar bo mitt i. Jag behöver tystnad...eller iallafall komma bort från alla ljudterrorister.

Kan inte folk vara lite medvetna om sina egna ljud och ljudnivåer? Vissa kallar detta pensionärspoäng...jaja. Tyck det då...men nångång kommer ni också vara slutjobbade och trötta på all ljuddiarré som folk skiter ut.
Fy fan jag är gammal nu :/