Jag drunknar i kläder :O

Jag har en sjukdom. Den heter "jagkaninteslutaköpanyakläderförjagärdumihuvudet" och är mycket allvarlig.
Den är rent av dödlig....för ekonomin.

Jag tänker på mina goda vänner som har "sparkapital" och pensionssparar (och har gjort det sen dom fick sitt 1a jobb). Dom har noga utvalda klädesplagg som dom sköter noga om.

Min 1a lön jag fick vid ålder 14 köpte jag en stereo för såfort jag fick den i handen. Dom andra sparade :P Så fort jag fick mitt arv från mormors syskon stack jag o köpte MC...dom andra sparade :P

Jag då....visst tycker jag om kvalitet...men jag har en fallenhet att köpa senaste trasan på Gina Tricot...i alla färger och sen slänga dom i botten på garderoben när dom blivit urtvättade eller gått hål i (generellt efter kanske 4 tvättar :P).

Jag har kanske 1000 kronor (!) totalt sparat...och det är utifall hunden måste till veterinären.

Jag gick just genom en massa papper från studietiden och där hittade jag en massa kvitton. Mototrcykel, MC-kläder, kameror, film, objektiv, dator, skrivare...listan kan göras ganska lång.

Och då har jag inte spart ett enda kvitto på Lancome-produkter, Dior mascaror, brazze vaxningar för 600 kr varannan månad eller något sånt.
Ganska scary när jag tänker på hur svulligt jag levde på mina studielån.
Nu har jag iof betalat tillbaka varenda öre (efter att jag köpte hojen :P man måste ju prioritera) (vilket är mer än dom flesta lyckas med under en livstid) men man kan inte låta bli att tänka på hur mycket pengar jag hade haft idag om jag sparat lite...inte levt i Dublin kanske :P

Aaaajaaa...livin it up before I die ;)

Man kan bara ändra på sitt beteende inför framtiden. Inte det man redan gjort.

Men man inser så sakteriga att man ÄR 30 och man borde vara jätteduktig och vuxen och antagligen ha en egen bostad (som man har ett fint litet lån på) och ett 4-hjuligt fordon som inte är skrivet på mamma (*host*)...några ungar som springer runt och ser rultiga ut och framförallt ett riktigt jobb med världens pensionsplan...........eller? :P

Jag lever mer eller mindre precis på samma sätt som jag gjorde när jag var 21...hyrd svindyr bostad, 2 hjuligt fordon, lönen går +/- noll varje månad och jag hattar fram och tillbaka till jobbet som en vettvilling, därimellan drullar jag omkring och får inte mycket vettigt gjort. Jag har fortfarande gymmedlemskap som jag inte utnyttjar utan bara betalar för ( som jag gjort ett antal ggr under årens lopp..i omgångar).

Att jag skaffat hund och hållit denna levande och ganska sjukdomsfri i snart 2 år är väl det mest ansvarsfulla jag har åstadkommit....jo just ja...jag har en del krukväxter som överlevt ca 2 år också. Sedan trivs kvalstren tror jag....jag har inte fått några klagomål på sista tiden :P

Jag måste nog kanske ta mig själv i kragen lite....inte som nyårslöfte, men som 30½ års löfte.

Steg 1 var i dag att slänga ut en massa skit jag samlat på mig under åren. Det jag sparar skall jag göra en scrapbook av. Irlandstiden tex. Massa diplom, intyg, betyg bla bla som man kan göra ngt roligt av.

Steg 2...använda gymmet...inte bara sponsra det. Kanske be dom sätta upp en mässingsplakett som tack för alla år jag betalat en massa pengar i onödan :P

steg3...sluta snacka så mycket skit och fortsätta med steg 1.

*suck*...vad är en bal på slottet.....