Dra på trissor...

...nu är kärringen sur igen :P
Jag måste ju göra skäl för mitt bloggnamn.

Jag är så fett trött på en snubbe som tror att han kan göra och säga vad han vill. Han tror han är så jävla ball och struttar runt och kläcker ur sig en det ena och en det andra och tror att han är oumbärlig på nå vis.

Pffft!
Just coz u can talk the talk don't mean u can walk the walk son...

Nog om det...skönt att ösa ur sig lite :P

Jag var på middag igår. Jay Fu's Amasian Steakhouse. Helt ok. La familia (mammas sida) var ute och åt.

Jag tvekar alltid innan jag går ut med dom för alla är så intellektuella.
Hela middagen snackades det om jätte maneter i Tokyo, koldioxid utsläppen i världen, sveriges kungar och olika krig dom deltog i, ryska regeringsmän och politik i världen.

Jag hade jättretrevligt med min pepsi max. Vi satt och tittade på varandra...ibland smekte jag ömt bort en kondensdroppe från glaset och glaset reflekterade mig käleksfullt.
Nä...men på riktigt. Vi har inget gemensamt på den fronten jag och större delen av min familj.

Jag är bäng och dom är smarta. Jag kanske skall börja hänga på nått särboende istället så jag kan hänga med i konversationer?

En annan sak...mitt ex kunde irritera sig på att jag avbröt ofta. Jag har funderat mycket på det. Det beror på att man i min familj får SLÅSS för att tala *LITTERALLY*!!!! Och även då är det någon som inte lyssnar. Man får aldrig uppmärksamheten helt...och får man det är det jävligt dyrbaara sekunder.
Så jag är uppvuxen med det liksom. Det är dock något jag arbetar stenhårt på att få bort och nästan lyckats med att få bort och tänka på eller be om ursäkt för om det sker.
Numer med familjen, så lägger jag ner efter 2 försök att säga ngt. Vem pallar liksom?

Idag är jag allmänt trött och småirriterad...så jag avslutar kanske här så det inte smittar av sig. Grinig svinis är ju livsfarligt!

Puss på jumpan stumpan!