Min blogg...

...min enkla lilla skitsnackande blogg...den verkar göra folk glada. Mikaela högläser den som godnattsaga åt sin man på kvällarna och skrattar så hon gråter :P Tydligen hade hon visualierat min mamma igår och legat i sin lilla säng med sitt lilla spädbarn och skakat av skratt :P

Min familj har ett hum om att jag bjuder på dom åt andra människor men jag tror ingen av dom riktigt vågar gå in och verkligen läsa vad jag skriver för dom vet att jag är ganska avskalad i mitt språk haha.

Mäh...bara för det så fick jag skrivstopp i hjärnan :P

Jag har funderat på en sak...

Det är många jag känner just nu som är deppiga och har ångest. Jag har det också men på något sätt (antagligen kemiskt :P) har jag lärt mig att hantera min ångest och lärt mig lite hur det funkar. Hursomhelst...

Jag är ju lite av en bordellmamma höll jag på att skriva...men hönsmamma åt några små tonåringar både här och i Öret och många har väldig ångest över livet och sina föräldrar och sånna saker.

Jag brukade skava min hjärna till mos i jakt på lösningar och visdomsord åt dom för att dom skall orka ändra eller hjälpa sina föräldrar. Men så slog det mig härromveckan:
Man KAN inte ändra på sina föräldrar. Man kan bara ändra på sin egen reaktion och hur man går vidare därifrån.

Det känns lite fel på något vis att uppmuntra ledsna tonåringar att inte hoppas så mycket på människor som är känslomässigt begränsade av psykologi, krig, alkohol eller vad det nu må vara...men det är det enda jag kan göra.

Har man upprepade gånger försökt förklara för någon hur man mår av deras ageranden och dom inte bara vägrar ändra på det, medvetet eller omedvetet, utan fortsätter på samma sätt, så får man bara acceptera att det inte kommer hända något och det viktigaste här är att inte ta det som att det betyder att man är mindre älskad eller att det är något personligt dom gör...det är deras brist.

Man förlorar såååå mycket energi på att älta och undra och vända och vrida och känna sig sviken.
När man insett att man har tillräckligt med styrka i sig själv...och inte behöver andra för att bekräfta vem man är...så kan man förlåta "dom oss skyldiga äro" :P nej jag är inte religiös...men dom små liven har en poäng.

När man slutar hoppas...fast jag menar det inte så cyniskt som jag låter..men när man inte känner sig sviken, ensam, bortvald etc...först då kan man må bättre.

I learned this the hard way kids..både i ett förhållande och med mina föräldrar.

Visst får man bli arg och besviken, man är ju bara människa...men det ligger (om man hårddrar det)BARA i ens egna händer hur man mår och fortsätter att må i framtiden.

Jag lyckas inte alltid men jag strävar iaf efter att inte ha förväntningar på folk :) det blir skönast så, för vem gillar människor i sin omgivning som hela tiden går o blir besvikna...man tröttnar ju.

Ääääää vad tråkigt detta blev...

Skitsamma ;) jag har inga förväntningar på er...bara att vi håller besökarantalet över 10 så att jag kan känna mig bekräftad ett dygn till :P

Pöss och kram