lördag 9 januari 2010

Har jag sagt att jag älskar min lilla vovve?


Han är så duktig med barn :)

Det kom två små knoddar med sina föräldrar, när vi var ute och gick, som tvärstannade när dom såg oss. Jag trodde dom var rädda så jag stannade och höll prutthunden i kort koppel så dom kunde gå förbi om dom ville. Då frågar den äldre av ungarna (ca 4 år) om han får klappa, lillebror på ca 2 år ville också.

Vovven får ett ansiktsuttryck som liknar moder Teresa...man riktigt ser glorian lysa ;)
Sen sänker han sig nästan hela vägen till marken för att visa hur underlägsen han är och att han verkligen inte skall skada dom. Dom petar honom överallt, drar i öronen, riva honom i pälsen...han bara forsätter att sända ut signaler att "allt är sååå okej, jag är såå snäll och vill er baaaara väääl barn". Han håller nogrann ögonkontakt med ungarna och med mig och verkligen jobbar stenhårt på att visa att han är värd att lita på. Så har han alltid varit med ungar.

Det är så sött att se hur ett djur fattar att det är barn...att man tar det lugnt. Men hur har han lärt sig det? Han fattade det direkt med första ungen han träffade...fast han var en unge själv. Helt underbart duktig.

Utöver allt detta har han blivit så sjukt lugn här hemma. Han är en fröjd att ha. Ibland är han lite väl gosnödig och skall vara 2 cm från ens kropp hela tiden vilket kan vara lite jobbigt om man inte är på det humöret själv :P men det är ju den effekten man har på karlar ;) *obs! Ironi*
Fast det finns ju (kanske fler till och med) stunder då matte är gosnödig och det suckas ljudligt ur den lilla Cavalieren som måste ställa upp och bli pussad och kramad. När gränsen är nådd säger han ifrån med ett halvkvävt skall att nu får du fan skärpa dig kvinna...skaffa en karl och ett liv istället :P

Just nu är han iof inte en duktig hund...för han står o tigger mat av mormor (som är en jävla sucker på att skämma bort honom) så nu skall jag gå och ta honom i öronen och kasta iväg honom.
Rough love at its best :P

Inga kommentarer:

 
Web Analytics