Fiiiifan

Jag är inne i en gnällig period. Jag är skittrött på ALLT. Det kryper i min kropp...det är nog sexbrist och träningsbrist som gör sig påminnt.

Jag hör på mig själv när jag pratar att jag pratar monotont och vill typ tugga på folks ansikten om dom stör mig..vilket dom gör. Ändå är jag lite ledsen för jag är ensam ibland...jag är AVIG!!!

Jaaaa jag vet jag är ju kvinna så det är inte så jävla otippat att vara avig då :P men fan grabbar det är inget vi tycker om, att bli marinerade av en massa jävla hormoner varenda jävla månad hela livet. Vi skulle också kunna vara som ni om vi bara slapp det här jävla "standby for pregnancy"-läget som man har tills man kommer i klimakteriet och blir äcklig och svettig och mår ÄNNU sämre.

Jag är svinbitter för jag gick med på att komma in o jobba för EN kunds skull för hon var sådär påpekande att hon BORDE få komma för hon inte kunde annars. Hon är stammis så jag tänkte att det är klart jag kommer för hennes skull.

Så ringer hon på morgonen och försöker boka om till tidigare vilket inte gick för jag hade en konsultation, då AVBOKAR hon för hon vill övningsköra istället!!!

Folk har ingen respekt för hur man jobbar. Jag får ofta den lite kaxiga attityden av folk när dom inser att man inte jobbar söndagar och om man försöker begränsa antalet lördagar man jobbar. Som om jag är nonchalant och inte är mån om kunderna..

Jag får panik i bröstet och vil skrika av sånt här. Jag vill skrika nu. Jag vill inte jobba och jag vill inte vara ledig och jag orkar inte sova och vill inte vara vaken....jag är på väg in i väggjäveln igen och snart åker pappa bort i 3 veckor då har jag båda salongerna att ta hand om.

Fast jag tror det kanske blir lättare..då kan jag basa lite över min egen tid på ett annat sätt.

Just nu vill jag bort och inte prata med folk om sjukfrånvaro, få sms på morgonen, natten, vab, försäljare, kunder...alla pratar med samma akuthet som att deras produkter och ärenden är det viktigaste på jorden. Jag pallar inte just nu.

Det har varit mycket sjukfrånvaro på sista tiden och det är inget NÅGON kan hjälpa och jag skriver inte detta för att någon skall känna sig stressad eller träffad...det är bara så att detta är min blogg där jag ventilerar ALLT...så är du anställd hos mig så läs inte detta som en pekpinne. Jag VET hur ni har det <3

I salongsbranschen är det piss störigt när någon blir sjuk om man inte har full bemanning, vilket vi inte har (det är ett annat ångestämne som är orsakat av min far).

Tjejerna har ju kunder som bokat just dom och är dom sjuka måste ju kunderna på förmiddagen meddelas så fort som möjligt så dom slipper komma i önödan om dom inte går eller vill komma till en annan frisör. Har man otur är dom andra fullbokade.
Sen vet man inte hur länge personen är sjuk och kunder väntar med att klippa sig till sista minuten och då är det LIVSVIKTIGT att få klippa sig pronto annars dör man...

Så om man inte är på jobbet och får ett tidigt meddelande typ 05 eller 07 att någon inte kan komma...så ligger man o är lite äckelillmående och undrar hur fan man skall lösa detta för man har ju inte blocket på sig hemma och även om man fotat av nästa dags bokningar som jag har börjat göra så att man kan ringa kunderna direkt när man går upp...så vet man ju inte när man kan boka om dom.

Det är oundvikligt egentligen..om man inte tar hem blocket...men det är ju enormt.

Äääääh nu orkar jag inte gnälla längre...det är illa när man blir trött på sitt eget gnällande.

Jag är inte bitter på någon som varit sjuk eller haft sjuka ungar. Jag är bara trött på att lösa problem. Det är en del i mitt yrke...men ibland blir det för koncentrerat bara och jag är nog PMS'ig.

Hajja om jag är trött på tillvaron när jag går och köper alkohol på systemet fast jag skall spendera kvällen själv framför TVn. Nån som kan minnas att jag brukat göra så förut? Nej inte jag heller :P

Äääh jag överdriver säkert...det är nog PMS bara.

Puss på äggstockarna