300 inlägg...

Vad jag babblar :P

Nu har jag vilat på saken...gråtit lite hos mamma och pratat med ullis.
Mormor och jag har pratat också..på hennes initiativ.

Hon...hur skall jag säga....hennes gamla jag finns där innerst inne ibland. Men mest så är det lilla dimmiga tanten som märks.

Jag orkar inte babbla om det här mer. Nu är det actions som gäller. Så får vi se. Hon är väldigt ängslig att jag skall typ slänga/stänga ut henne...att hon skall bli utlurad och inte få komma tillbaka :( det gör ju det hela lite svårare.

Vi tar det ett steg i taget. Nästa vecka blir det flytt iaf.

NOG OM DET.

Jag skulle på inflyttningsfest i stockholm hos Per och Karin men jag kom inte längre än till Knivsta innan jag hade fått vattenplaning 5 ggr...ingen bra regnbil den där cabben. Då körde jag ändå bara 80 km/h. Så jag messade Per och sen körde jag hem oh så försiktigt.

Innan det åkte jag hem till Ullis och Ubbe för att få ett avbrott i ålderdomslivet. Det var jätteskönt att komma ut...jag kunde andas.

Dom bjöd mig på mat, sötnosarna. Grillat med ugnsstekt färskpotatis och massa smaskiga tillbehör.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom underbara människorna i mitt liv. Ni är guld värda och jag älskar er så mycket.

Nu sitter jag vid köksbordet och pratar med mormor om framtiden. Det är dystert och så men vi tar upp alla dom rätta sakerna och ålderdomshem. Vi skall åka och se på ett hem i morrn..bara hon och jag. Så hon får en upplevelse av hur det är och vad det innebär.
Jag försäkrar henne om att det inte är så att man "låser in" folk och att hon ändå kan komma ut o bo hos oss. Lilla gumman. Hon upprepar: "jag är så tacksam att du bryr dig och hjälper mig...det skall du veta och jag har det så bra här och sån tur som har dig".........SKULDKÄNSLOR...JAPP!!!

Nu är hon helt såld på idéen att bo på ett hem. Fan vad lätt det gick då :P

"du är enastående gullig som planerar för mig...du är så gullig du så...du är min dotter men ändå inte min dotter. Du är gulligare än en dotter är...du ger mig vad dom inte kunnat ge och vi har inte det här förhållandet som du och jag har. Min tid är snart slut men du har din framför dig och jag vill dig allt gott. Du står mig närmare än mina egna barn gör" (jag skriver ner exakt vad hon säger det när hon säger det så jag skall minnas.

Nu sitter vi och tjuter båda två (tur att det inte är en videoblogg för jag har en klump i halsen som är som en nektarin...det gör ooont)

Jag är ju inte normal som sitter o bloggar mig genom ett sånt djupt samtal men jag vill minnas det. Jag vill minnas det HÄR inte det jag skrev tidigare idag. Nu sitter jag och pratar med min "gamla" mormor...som hon brukade vara.

Vackra lilla varelse, jag älskar dig! Mer än du kan någonsin förstå! (antagligen mer än jag kan förstå själv eftersom jag blir så överfrustrerad emellanåt...jag vill bara be om ursäkt nu för allt jag skrev förut :( ).

Det bästa med en dagbok såhär är att man kan spy ur sig känslorna och känna sig uttömd efter men det mindre roliga är att när det är på pränt så blir det så verkligt så definitivt. Men man skall ju stå för vad man säger även om det är i frustrationens hetta. Så jag låter det mesta stå kvar...för att lära mig.

Nu skall jag böla lite till...för det droppar på tangentbordet...inte bra.

Godnatt...