Ett helt nytt jag :P

jag har "kluppe" av mig allt mitt hår :O

Det var nödvändigt. Sen jag var liten brukade jag få komplimanger på mitt hår. Det var så tjockt, lockigt och glansigt och......tjockt, lockigt och glansigt :P

Sen köpte min far sin 1a salong. Jag fick inte under några omständigheter slinga mitt hår. AAAAALDRIG!!

Så åkte pappa på semester och jag tog hand om salongen...16 år gammal...FUCK YEAH!!

När han kom hem 2 veckor senare hade jag nog provat det mesta. Sen rullade det på men jag hade bra hårkvalitet tills jag flyttade hem från Irland 2006. Då började jag tappa massor och blev konstigt tunnhårig fram. Då skulle det ju döljas på 17 000 olika sätt vilket alla innebar tortyr för håret. Helblekning, oltaliga slingor, plattning, värmetänger, sprayer, färger etc.

Tills jag såg ut som en hyena. Sådär brun och gulfläckig och tillslut fastnade ingen färg eller toning alls. Gissar att fjällagret hade försvunnit för all färg rann ur på någon vecka..hur lite jag än tvättade det och hur många dyra färgprodukter jag än använde så försvann färgen och hyenafärgen kom tillbaka.

Så igår tog jag tjuren vid hornen och bestämde mig...allt som var slitet rök. Sedan bloderade vi upp mitt hår så jag såg ut som Slim Shady..varpå vi lade på en herrans blandning med färger så att jag ÄNTLIGEN fick min älskade kalla bruna hasslnötsskals färg som jag bett frisörer om i ca 5 år utan att lyckas få det.

Det är snorkort! Men som Sven Ingvars säger: bööörja om från bööörjan...börja om på nytt :P
Jag börjar spara ut det igen men med friskt hår som jag skall sköta minutiöst hela vägen den här gången :D

NOG OM MITT HÅR! (alla har blivit så chockade och jag har gaggat om det i 24 timmar snart så nu slutar jag HÄR :P).

Mormor lade huvudet på sned i morse och såg ynklig ut och sade med babyröst: "jag viiil inte flytta....mååååste jaaaag? Å får jag komma tillbaka hit om jag inte gillar det?"

Uäääääääääääääääääääähhhhhhh :( jag visste att det skulle bli så.
Men jag skall inte oroa mig för det nu utan vi kör på så får hon bo där någon vecka (och betala återinkopplingen av telefonen och larmet och hela faderullan som kostar massor) och så tar vi det då.
Även om jag är vemodig när jag tänker på att hon inte kommer vara hemma på dagarna (hos mig) så måste det bli såhär.

Jag har varit borta 2 kvällar i rad till sent på natten och jag får nästan skuldkänslor att jag lämnat henne. Snacka om att jag har satt mig i skiten :P jag kommer nog aldrig ångra att jag har hjälpt henne men det är ingen idealisk situation för mig, det är det INTE.

Jag är stressad idag..personalen har småirritationer och pappa har småirritationer och jag säger åt båda parterna att vi skall ha ett möte men båda vänder och går iväg och suckar att det hjälper inte.

Men säg inget till mig då. Jag lastar på mig stressen. Om ni inte tänker ta tag i det så sucka inte om det till mig. Jag är en "ta tag i saker"-människa. Iaf när det kommer till känslor och sånt. Beställningar och pappersarbete/städning är jag kanske inte lika pepp på :P men outredda känslor är som en myrstack mot min hud...burrr.

Usch nu är jag irriterad...känner hur nackmusklerna börjar dra ihop sig. Pannknack på ingående. Alla vill ha...men ingen vill ge det där lilla extra, gå halva vägen. men alla klagar i mitt öra. Jag klagar i etern.

Nu har jag 20 minuter på mig att knega mig genom en herrans massa pappersarbete innan min kund kommer.

Jag har börjat med en ny grej...bita ihop käkarna allt vad jag kan. Mycket oskönt! Jag märker inte ens att jag gör det i början...det är först när jag får kramp i käkmusklerna som jag hajjar till. Bättre än att gnissla tänder gissar jag men ännu ett steg närmare mot stressgalenskap!

Tjohej vad livet är kul...inte!