En dag i Felias tecken

Ja muppgänget skickade ut en reparatör. Hurtfriskt ringde han mig vid 8 imorse och istortsett stog utanför dörren...mormors dörr alltså.
Jag som inte hade stigit ur sängen eller pratat med någon ännu knarrade fram på sömnbruten svenska :P att jag kunde träffas 14 isf...men inte nu. Han lät förvånad.

Hur kan man bli förvånad att folk inte är förberedda när dom inte ger varken tid eller datum för när dom kan poppa upp. Nåväl. Han var punktlig iaf. Jag vet att jag låter torr som fnöske men jag är trött på motgångar nu.

Salongen var tokupptagen när jag gick och hela tiden jag var borta och det kändes som jag svek tjejerna IGEN genom att dra iväg men jag var tvungen. Det tog 2,5 timmar att fixa telefonen och jag höll på att börja klättra på väggarna av stress. Men nu är det gjort och telen funkar igen.

Mormonen flyttar inte dit ännu utan skall till Skåne först och hälsa på sin näst yngsta dotter. Åter igen är det inte helt problemfritt och jag vet inte om jag överdriver som stör mig på det men lyssna och se vad ni tycker.

Min moster ringer och säger att hon hört om telefonen och den misslyckade flytten och säger att hon kan tänka sig att ha hand om henne ett tag för dom hade ångrat sig och orkade inte åka upp hit.

Det tycker jag var trevligt. Men det kommer mera.

Moster och jag gaggade om olika möjligheter och tillslut sa jag att om jag skall få någon användning av att mormor åker bort så vill jag att hon är borta över en helg och gärna när jag inte jobbar...alltså nästa helg.

Min moster och hennes man är...speciella och vill gärna ha allt planerat i sista detalj och inga osäkerheter eller oklarheter. Allt skall vara minutiöst och lite neurotiskt liksom.
Hon flämtade till lite nervöst att hon skulle prata med sin make om det funkade med en helg för dom föreslog undre veckan. Men jag är trött på allt och alla och nu skall det fan passa mig!!!

Hur som helst, hon ringde tillbaka och sa att dom kunde tänka sig fredag till tisdag. Hon tillade att hennes man hade sagt att det räckte så för han ville inte att det skulle bli tjatigt och omständigt. Så skulle jag kunna beställa en biljett hem till Uppsala åt henne på tisdagen. (det inkluderar ju köra henne till och från Arlanda -på arbetstid- och hänga med henne till gaten..dvs följa henne till och från planet och parkera bilen hit och dit. Inget man gör på 2 minuter liksom.

*konstpaus där jag sväljer alla svordommar jag vill yttra*

1) dom jobbar inte. Dom sålde sig tandläkarpraktik och har dragit sig tillbaka i sitt drömhus nere i en lyxig del av Skåne.

2) VADDÅ TJATIGT!!!!????

3) Jag och pappa är dom som offrar mest för mormor. Pappa ger mig all tid jag behöver för att uträtta ärenden i mormors namn och klagar aldrig NÅGONSIN ett ord om att jag är borta eller inte gör mitt jobb som jag skall.

4) I stortsett all min lediga tid innehåller mormor på något sätt.

Här skall jag bara inflika vad mamma sade när hon kom hem från landet härromkvällen för att hjälpa mig hämta hem alla grejer från mormors lägenhet. Hon tjatade så mycket om sin kolonilott på vägen dit att jag sade att "sätt av mig vid mormors lägenhet så packar jag och du åker till kolonin och gör ditt så är jag klar att åka när du kommer tillbaka"...hon tvekade inte en sekund såklart och blev som en tonåring som blev utsläppt från en tråkig familjemiddag och stack iväg.

Jag fixade nästan allt (men kom på saker jag behövde hjälp med) och hörde sen ett tut utanför balkongen.
Jag hade åkt direkt från jobbet och hade inte ens gått ut med hunden utan bara slitit med honom i bilen och han hade stått och pipigt och gnällt hela tiden jag packade grejjerna. Klockan var väl kanske 21 eller 21.30 nu.

Jag ber henne komma in o hjälpa mig varpå hon gnäller som en 14is att HON är trött (hon har varit på sitt sommarställe i 4 dagar och nu på sin kolonilott) men efter lite välkryddade svordommar som ekade bland husen, från mig, kommer hon in. Dock står hon och klagar hela tiden och suckar "kan vi ååka nu jag är trött och vil hem o sitta neeer, jag får aldrig sitta ner *suck*"

*raptus* "TROR DU ATT JAG TYCKER ATT DET HAR VARIT KUL ATT SAMLA IHOP DIN GAGGIGA MORSAS JÄVLA PINALER OCH ÅKA O HANDLA OCH SEN KOMMA O HÄMTA HELA SKITEN IGEN??? DU HAR VARIT LEDIG HELA VECKAN, JAG SLUTADE KLOCKAN 19.30 DITT JÄVLA PUCKO HÅLL KÄFTEN FÖR FAAN OCH VISA LITE RESPEKT"

Huuur som helst...moster och hennes...jag vill knappt kalla honom man. Jävla sparris!
Om jag kan göra det jag gör och ha ett mer än heltidsjobb och hund och vänner och handla mat och göra allt annat man måste göra i sitt liv...så kan väl förfaan lyxpensionären hålla käften, bita ihop och inse att hans fru kanske vill umgås med sin mamma som hon inte ser så ofta? Moster ville ha henne ett par dagar till men hon har ingen ryggrad och vågade inte tjaffsa om det.

Skitsamma. Jag är glad för helgen jag får. Men den där karln har jag tappat all respekt för. Innan någon tror att det är nå muslimförtryck på gång så kan jag ju säga att han är svenskare än dalahästen.

Hans föräldrar åldrades plågsamt och dom var där hur mycket som helst och all sån skit. För han är enda barnet.

Bah. Skitsamma. Nu har jag skrivit av mig MIN ilska..lite.

Eller...näe. Jag vet att verkar bitter och hemsk men snålhet stör mig nå djävulskt. Det stör mig så jag kan få förändrad hjärtrytm. Jag hatar människor då så jävla hårt att det inte är hälsosamt.

Jag ger gärna massor till folk jag älskar...men utnyttja det en gång och jag blir paff, två gånger och jag blir ledsen..mer än så och jag blir fruktansvärt besviken. Jag kan ju säga såhär. Jag är fruktansvärt besviken på nästan alla på min mammas sida.

Jag har ingen tanke på något arv när jag hjälper henne för så är inte vårt förhållande. Men jag kan inte låta bli ibland, när sånna här saker händer, att tänka "och det är ni..era genetiska nitlotter, som skall få alla pengar när hon dör"...undrar om det kommer göra er lyckliga..om det värmer er om natten, om ni är stolta över er insats? Kännt att ni gått den extra milen? :P

Man brukar säga att "människor upphör att aldrig att förvåna en"...för mig är det så att jag skulle vilja bli förvånad någongång. jag skulle vilja att tex kärlek funkade i längden eller att någon tar bördan från ens axlar utan att man skall behöva bryta ihop och skrika för att någon skall reagera. Prove me wrong please.

Återigen har ett inlägg gjorts och jag har bara gnällt. Bra där. Jag har en liten anteckningslapp med mig alltid där jag skriver upp saker jag vill skriva om. Roliga saker. Men dom här sakerna får förkörsrätt...för får jag inte ut dom får jag hjärnblödning. Dom är avlopp och skall bort, ut inte vara inne. Och jag kommer aldrig sitta och diskutera dom här sakerna särskilt länge verbalt.

Jag skulle aldrig drömma om att förpesta någons tillvaro genom att prata ut detta högt. Vill man läsa så får man men pratar jag om det och skall förklara för något verbalt så blir jag i gasen igen. Och jag vill faktiskt bli av med det. Ordkräkas..här.

Äh nu blev jag trött på mig själv.

Bajs