tisdag 27 april 2010

Lunchmackan från helvetet

Hehe...vet ni vad jag hade i kylen o frysen?
Pitabröd, pizzasallad, ost, crabsticks och majonäs (hej nya livsstilen :P).

Så det blev en pizzasalladcoleslawpita med hackade crabsticks och lite riven ost. Det var überäckligt (och jag är inte kinkig nånstans)!!! Så nu hoppas jag att jag har tappat aptiten för resten av veckan :P

Jag börjar tänka i glassbanor nu när det är fint och vi har uppsalas bästa glasskiosk mittemot. SUCK. Det blir hårt med en sommar utan glass...men inte lika hårt som en enda minut till i denna otympliga hydda :P man får ställa saker i perspektiv.

Blippen :) jag blev glad av ditt svar :) skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa. Vad duktig du är, hur har du gått tillväga? Du är ju ganska anonym för mig mn om du vill kan du ju skriva på sh...om du vill alltså :)

Annars har det väl inte hänt något roligt tyvärr...JOOOO jag har fixat besiktningstid till hojen på torsdag :D wiiii.

Mormor blir snurrigare och snurrigare. Igår när jag kom hem så berättade hon att det var så viktigt att jag ringde pappa för han jour (!?). Jag sade men pappa är salongsägare...vad skulle han ha för jour? Slingjour?? Nej det var bestämt pappa som hade jour och han hade sökt mig. Jag frågade om det kunde vara mamma eftersom hon var läkare men nej det var pappa.

Ringde pappa som verkade tro att JAG var dement nu också. sedan ringde jag mamma som mycket riktigt hade jour. Efter det frågade jag mormor om vår favoritkille i hemtjänsten hade varit hos henne. Men nej det påstod hon att han inte hade, det hade varit nån tjej.

Sen går jag ut med hunden och vem kommer då om int eden killen...och visst hade han varit hos mormor bara nåra timmar innan. Hon var helt väck i huvudet. Jag hade en obehaglig känsla hela kvällen och när jag gick o lade mig var jag övertygad att hon skulle somna in för gott över natten. Ringde mamma och grät en skvätt innan jag somnade. Men imorse var det en seg liten ulltott som öppnade sitt ena lilla varanöga när jag öppnade dörren. Hon ser ut som en liten varan (ödlan alltså) på morgonen (hon har så vita ögonfransar så det ser ut som hon inte har några).

Igår morse lät hon sin väckarklocka ringa i 5 minuter...Jag antar att hon inte fattade hur hon skulle stänga av den. Men vad är det första man tänker när man har en skröpplig liten sjuk tant hemma och man hör hennes väckarklocka ringa 5 minuter (när hon brukar låta den ringa 3 ggr annars). Jo man tror hon har dött...så man samlar ihop alla sina krafter i köket för man vet inte hur man skall reagera om det är så att hon är död och sen går man in helt sammanbiten och orolig. Och vad hittar man där...jo en lilla varantanten ligger i sängen och vänder o vrider på klockan utan att stänga av den. MORRR!

Det är en ganska jobbig känsla att misstänka att någon har dött och man är den första att upptäcka det. Det har hänt den här ggn och en annan gång då pappa var puts väck från alla ställen han hade sagt att han skulle vara och svarade ingen telefon...så jag trodde han hade fått en infarkt hemma (han har lite hjärtproblem). Jag åkte dit i ilfart på min cykel med livet som insats :)och vem sitter i köket och äter en fet äggmacka i sina boxershorts med ett stort flin. Jag var tvungen att lägag mig på hallgolvet och pusta ut i 10 minuter innan jag kunde cykla tillbaka till jobbet igen. Man skall inte oroa sig i onödan tydligen.:P

På fredag skall jag på P-A's begravning :(

Jag kanske skulle ha lite fler friska människor kring mig :/

Nu måste jag torka håret och se vad det blev för färg...spännande :D

Puss på färgpigmentet

1 kommentar:

Karin sa...

Jag blir stressad bara av att läsa ditt inlägg. Hur mår då du??? Jag tycker du är otrolig!

 
Web Analytics