Måste skriva av mig lite ilska

Hemtjänsten!
Den har man för att man skall kunna andas lite emellanåt när man tar hand om sin sjuka mormor.
Men när hemtjänsten inte kommer två dagar i rad på lunchen blir man uppgiven.
Min mormor bor ju iallafall hemma hos mig och har mamma som kollar...okej kanske inte kollar men hon besöker oss varje dag så om nått skulle vara helt åt fanders så skulle man ju märka det...antingen hon eller jag.

Jag jobbade igår och var således inte hemma på lunchen. Jag visste tat det fanns EN matlåda kvar och att hon skulle få den till lunch. Men när jag kom hem var mormor virrigare än vanligt och matlådan stog oöppnad på hyllan. Loggboken visade att dom hade gett frulle och eftermiddagsfika men ingen hade skrivit för luchen och mormor kan inte minnas någon lunch.

Det är sånt här som stör mig till den grad att jag vill bli kommunalpolitiker...och jag hatar politik!!!
Ingen gamling skall sitta hemma och inte få lunch!!!!!!! Mormor har oss....vad händer med gamla Agda då...som inte har en egen sjuksyrra som bor med henne eller en läkare till dotter eller en dotter över huvudtaget???

Det gör ju att om jag någonsin kan skaffa ett liv och vara bortrest så kan jag inte lita på att mormor får allt hon behöver...för ingen håller koll..ingen har övergripande ansvar. Varför kollade inte personalen på eftermiddagen varför hon inte hade fåt sina mediciner?? Varför blev det ingen rapport om det isf? Varför måste det hända en gång till på SÖNDAGEN och JAG måste ringa och fråga vad som pågår för att det skall hända ngt??

Varför ser ingen hela cirkeln...varför skall det ligga på mig att jag måste hela tiden ha det totala ansvaret. Totalt ansvar har man när man har barn...jag har inte satt något barn till världen.
Min hund kanske jag kan ha totalt ansvar för men resten skall inte ligga på mig.

Jag diskuterade det med mamma härromdagen om avlastning och att jag har svårt att säga till mormor att jag skulle vilja ha helgerna fria. Då säger mamma att alla avlastningshem är sådär att folk ligger som grönsaker och ropar eller sitter i en stol vid ett fönster och dregglar i 5 timmar.
Jag vet att mormor skulle åka men hon skulle vara miserabel hela tiden :(

Vad skall jag göra då? Jag hatar att allt ligger på mig nu. Och då får jag orden tillbaka: "ja men vi varnade dig vid starten av detta att du skulle få det jobbigt"

JA men skit ner er och kom på ett system er emellan så jag kan ha ett liv då. Men nej...folk skall komma o hälsa på (fast det betyder att dom skall åka till Stockholm för egen vinning och "shoppa" eller på nån konferens och flyga förbi bara i farten och ta små glassiga restaurangbesök med mormor...det representerar ju verkligen hjälp för mig. Tack!

Jag vill inte klaga på min familj men nu har jag verkligen gråten i halsen. JA jag tar hand om mormor...för att annars hade hon antagligen inte kommit tillbaka från sin stroke som hon har gjort nu..två ggr och två TIA attacker senare.. Då hade hon antagligen varit en förändrad människa idag och vi hade inte haft kvar vår älskade mormor och mamma. Jag kunde ge det och jag vill fortfarande ge det. Men det betydde inte att jag kan offra min ungdom på att ha henne här jämt. Att allt skall hänga på mig eller så går det åt helvete.

Hon GÖR INGET FEL....det låter som om hon hindrar mig..det gör hon egentligen inte men hon ÄR här...hemtjänsten ÄR HÄR...hur skulle ni gilla att bo på en TÅGCENTRAL där männsikor kommer in i ert hem...ser er röra...ert liv...er privata tid (en dag i veckan och 2 timmar på vardagskvällar...som jag har ledigt alltså) 5 ggr per dag??

Berätta vem som skulle gilla den situationen?? Jag kan ju lika gärna flytta in på ett hem själv...så känns det. Jag har ett handikappsäte på min toalett...jag har männsikor här 5 ggr per dag och det är bara dom som inte är släkt...räknar man med släkten så är det säkert 7 ggr totalt. PER DAG!!!!

JAG DÅ!!? Jag jobbar till 19...stänger salongen och får en halvtimmes ro vid datorn så är jag hemma 20...då skall jag ut med hunden...halv nio...vad kan man göra sen?? INGET är svaret!

När jag tänker på det här får jag panik och stresseksem i ansiktet...jag fösöker att inte tänka på det men det kommer ifatt mig när jag inte kan lita på att jag får den hjälp vi 1) betalar för och 2)skall kunna lita på.

.......(paus)....

Och DÄR bröt jag ihop och familjen kom just innanför dörren...så nu har vi pratat om allt och jag har gråtit floder och dom med. GUD så skönt...vi pratade om hela grejjen med mormor närvarande. Alla grät som sagt tillslut för jag var så stressad över hur alla skulle reagera..mest mormor...jag vill ju inte att hon skall känna sig som en börda. Men nu har vi kommit på att vi skall leta efter en liten lägenhet antingen i samma hus som jag bor i eller en tvåvåningslägenhet i samma hus eller någon liten 2a i närheten...så både mormor och jag kan ha livskvalitet.

Min moster och hennes man var här och mamma och sen kom pappa och hans fru förbi också...så nu är alla satta på att hitat en lösning.

Skönt...men nu är jag så jävla utmattad...jag hade fasat så för det här samtalet!! Men det ljusnar...nu kan man ju snart ha ett liv :P