nu skall lilla tant sova

det har varit en lång dag idag.

Vaknade med ett ryck när en liten blond tjej kom ini mitt rum och sade mitt namn i en mycket orolig röst. Jag hade inga brillor på mig och trodde genast det var hemtjänsten som hittat mormor död i sängen (hon lät verkligen så på rösten)...så jag hoppade upp så fort att jag såg eldflugor framför ögonen :P

Nu visade det sig att det var min frisörska som hade låst in sina nycklar och behövde komma in i salongen...gissa om jag kände mig som ett får :P

Sedan somnade jag om och sov nog lite för länge för jag var groggy utan dess like när jag vaknade. Jag drev omkring hemma lite tills jag fick total ångest av att vara hemma med hunden och mormor. Vissa dagar går det bra andra dagar sluter sig väggarna runt mig och jag blir galen. Skulel jag vara ensam eller med en kilel skulel jag aldrig känan samma sak. Mormor ställer samma frågor och säger samma saker tillslut blir man galen på det. Jag får skuldkänslor när jag skriver sånt men så är det, man gnisslar tänder tillslut. Hon är jättegullig och jag älskar henne över allt som finns men ibland blir man nipprig...mitt hem är inte mitt hem längre.

Hon gjorde frulle 2 ggr idag o sen ville hon inte äta lunch. Jag duschade tillslut o gick ut på stan men då hände det något konstigt...jag fick svårt att se..allt liksom flöt ihop och jag orkade inte fokusera på något...det kändes som om jag skulle ramla ihop men jag sket i det och gick vidare. Huvudet var som förlamat innuti...mycket obehagligt. Ullis sade att det kan vara stressen..typ att jag blir irriterad på mormor och sen får skuldkänslor. Skuldkäsnlor...vilken underbart fri människa jag vore utan det.
Mammma ville ha med mig till landeti dag..jag ville inte och sade nej tack. Hon blev ju såklart kort i tonen o lade på direkt varpå jag fick massiva skuldisar som satt i hela dagen.
Det var lättare att bo på Irland i vissa lägen.

Jag känner mig FEL...och jag börjar misstänka att det är en del fysiskt. Hur kan man som 30åring känna sig så trött att man nästan somnar varje gång man är ledig? Det är inte normalt.
Alla grejjer, uttunnat hår (bättre nu iof), ångestkänslor, hjärtklappning, blodtryck, universums envisaste övervikt och 1000 andra grejjer MÅSTE ha en anledning. Nu skall jag gå till botten med ALLT och jag nöjer mig inte förrän jag har förklarat vad som sker. jag är ingen hypokondriker (det tar brollan hand om för hela familjen) men när man känner att motorn inte funkar som den skall måste man ju ta tag i det.

Det är förmycket ALLT bara. Tur att jag har min lilla frizon i Storvreta...älskar er!! Måste skaffa bil igen så jag kan tuffa ut när jag vill.

Iih...idag är ingen bra dag...ångest. Jag får det när jag måste vara förälder åt mormor...det är ju inte hennes fel...men det är så trögt ibland att jag...usch allt låter så hemskt. Om jag skulel sitat här o läsa det efter hennes död skulle jag må dåligt. Men vad gör man då? Ibland blir det bara förmycket. Hon är inte tillräckligt sjuk för att "sköta om" men ändå så pass sjuk att hon inte funkar själv...ibland när jag är irriterad o säger något så visar hon att jag har fel som fan och andra gånger är hon helt ute o susar i det blå. Vi är så envisa båda två att hemtjänsten bleknar om nosen när vi (jag och hon) skall förhandla om hur mycket mat hon skall ha tex. Fick hon bestämma skulle det vara en musportion. Äe fan jag skall inte tänka på det för jag blir på dåligt humör. Det är som ett obstinat barn som vägrar äta upp sin mat.

Näe jag slutar här nu...usch jag skall nog inte blogag såhär sent...jag är alldelles för negofilosofisk då.

Lördagskvällar som singel hemma på vårdhemmet suger stenfittjävlahårt