Lilla BitterTwitter

Elina tjatar om "sitt inlägg" med barndomsanekdoter...från MIN barndom alltså.

Det är inte nödvändigt egentligen. Ni kan bara ladad ner alla avsnitt med Steve Urkel ni vet den där glasögonormen som alltid hade en nasal irriterande röst och sade: DID I DO THAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT? när något gick sönder/ hände.

Jag är ju inte afroamerikan tillskillnad från Urkel men jag hade ju helt klart en annan hudfärg än alla Sannor, Annor, Emmor och andra små lintottar som såg ut som midsommardrömmar (i mina ögon).

Jag hade lite olika perioder i uppväxten.

Dagis åren var ganska lugna utseendemässigt. Mamma skötte frisyren med en Fiskars-sax i badkaret och en och annan örontopp och bloddroppe åkte väl ner i avloppet men det var också det mest dramatiska. Jag hade någonslags kortare page som växte ut till en längre page när jag började ettan.

Jag hade fortfarande babydragen och ögonbrynen höll sig under kontroll liksom resten av kroppsbehåringen.

Tvåan rullade på ganska okej men i slutet av 2an i början av 3an så började det hända grejjer. Håret blev rufsigt och bångstyrigt och mamma fick inte längre klippa för jag ville ha långt hår.

På treans klassfoto ser jag ut som en blandning mellan Nikki Sixx och André Agassi och Prince. Jag hade fortfarande mina fönsterrutor till glasögon som var pärlemorosagrå i skalmen som var i plast såklart. Jag har på mig en rosa Maja-Gräddnos tshirt och ett lånat hårband av Emma.
Emma lovade att jag såg jättefin ut. Jag trodde på henne för hon var min idol och bästa vän.

Vet ni hur jag såg ut? Som John Rambo i First Blood fast med rosa glasögon och lite mindre muskler dårå. Nu hade ögonbrynen börjat känna av hormonpåslaget och växa ihop och utåt liksom mustaschen som plötsligt prydde överläppen.

Let's just say att omklädningsrummet på gympan blev min värsta ovän.

Omklädningsrum överhuvudtaget....PUNKT!!

För att riktigt understryka mina maskulina drag så tyckte jag eller mamma säkert i kombination med en peppad 90-tals frisörska, när jag gick i 4an, att jag skulle ha samma frisyr som Jordan Knight i New Kids On The Block.

Nu blev jag poppis....bland tjejerna :(

En av Emmas och mina gemensamma vänner satt en dag och pillade mig i håret och sen tittade hon drömskt på mig och sade rodnande som en liten nyponros: "om du var en kille så skulle du vara jättesnygg och då skulle jag bli kär i dig".

Uhmmmmm...tack...tror jag?

Samma år var jag i fjällen hos vänner och vi skulle åka och bada. Jag går i förväg till omklädningsrummet och skal byta om när några lite äldre brudar fnissande utbrister: "har inte gått in i fel omklädningsrum nu tihihihhihihi".

SEN...ovanpå allt det så fick jag mens och bröst ca 100 år före alla andra...så från att se ut som en liten man...så blev jag en lite större man med bröst.
Det var hejdlöst kul tyckte alla jämnåriga killar som började retas om man sprang på scouterna eller liknande. Dom brukade springa baklänges framför mig och flina och ropa: kolla grabbar det guppar hähähähä.......
jag var enda tjejen då och ville bara vara en i gänget och gick in i buskage och bölade titt som tätt :P (jag är så gammal att jag växte upp på den tiden när man inte gick in i väggen utan i buskagen :P....*badabish*)

Folk började kommentera att man kanske var lite väl kraftig (läs kurder och araber men även andra och främst pappa) som man ju faktiskt kan bli innan puberteten riktigt kommit igång. Men då tyckte jag att jag var ett missfoster på riktigt och tänkte att lösningen låg i att gå ner i vikt.

Så efter några misslyckade försök så lyckades jag på riktigt och började samtidigt växa på längden vilket resulterade i att jag blev en urholkad planka. Återigen fick jag "uppmuntrande" kommentarer från folk :P Jag sprang efter Ege på slöjden när hon hade tagot något som var mitt...måste varit i 6an. Då kläcker vikarien retsamt ur sig: "jag började också jaga brudar i din ålder". Morr :P

Allt jag minns från den tiden var att jag satt vid matbordet och mamma tjatade om att jag skulle äta upp och jag mådde illa och hade ångest och vägde mig säkert 34ggr per dag men var så jääävla nöjd med att jag kunde ha mitt minimala skärp på sista hålet.

Nu hade jag hittat blekmedel så livet blev liiite lättaremen det skulle ta ytterligare alldelles för många år innan jag träffade min bästa vän pincetten.

Sen hämnades jag på allt och alla och blev råfet och skaffade skönhetssalong...snippsnappsnorum....

:P