House of the bleeding heart

Nu är det inte kärlek det handlar om :P

Jag har tydligen ett parallellt yrke som jag bara inte kan låta bli att utöva :P
Vissa plockar upp hemlösa hundar och katter....jag vill vara socialarbetare och hjälpa folk att må bra :P

Igår var det utryckning på hög nivå.

En av mina kunder som blivit som en lillasyster (som alla små tonåringar jag möter som behöver lite extra kärlek :P...det är nå fel på mig :P på riktigt :P)...hursomhelst :P
Hon befann sig i en krissituation som ingen skall behöva uppleva under sin uppväxt....eller nånsin alls.

Jag har varit i en liknande situation en gång och vet hur traumatiserande det känns och vet att om jag hade haft en vuxen då som visste hur jag mådde och kunde nästan lyfta upp mig och bära bort mig från det som skrämde mig och gav mig ångest så skulle jag känt mig så mycket tryggare. Jag hade iaf möjligheten att ringa min mormor och känna hennes trygga röst vilket hjälpte även om hon inte kunde hämta upp en fysiskt.

Jag fick chansen att ge henne det igår.
Jag fick ett par små sms som innehöll renodlad panik, precis när jag stängt salongen vid 20.30, varpå jag ringde upp och snyftningarna var så kraftiga att hon knappt kunde andas så att hon skulle ta bussen hem till mig var inte ett alternativ. "jag kommer och hämtar dig NU...är det okej med din mamma?" var det enda som sades. Sagt och gjort!!

Efter ca 5 timmar av mycket kärlek, kramar, lyssnande och utlånande av pepparkaksungen (Ege och Lale var här så tillsammans kunde vi dela med oss av våra trasiga familjers erfarenheter och upplevelser och försöka plåstra om henne mentalt) så körde jag hem henne igen för hos mig skulle hon inte få sova ut som hon behövde eftersom Lale vaknar tidigt (och hon och Ege skulle sova över till idag och Harry vaknar tidigare när Lale är här och tjoar på morgonen ;)).

Bara att sätta Lale i den gråtande flickans famn gjorde att hon lugnade sig. Tonåringen alltså...Lale förstog att det var en allvarlig situation och att lugn behövdes. Den ungen har en läkningskraft som inte är av denna värld.

När jag senare satt i soffan och lillflickan som vi "tanter" tröstade var ute på balkongen och insöp lite egen tröst i form av nikotin (det var inte läge att moralpredika)...så makade pepparkakan sig nära mig..tittade flörtigt på mig och tog tag i min överarm med båda sina små bruna händer först...förde sitt lilla lilla ansikte närmare armen tills hennes små rosa läppar snuddade vid min hud och så kramade hon min arm med sina armar och pussade den ömt. Hihihi så jävla gulligt att jag dog lite. Sen slängde hon huvudet bakåt och tittade upp flinande som om hon ville säga: "jag tycker om dig moster, fattaru??"

Det var bara en av 1000 fina saker den ungen gjorde igår kväll.

Så mellan mormödrar som flyttar in, tonåringar som behöver "vuxet" stöd och allt annat...så borde jag bara bli socialarbetare ;)

Jag har petat in öronproppar i Harrys öron och det funkade jättebra i hela 5 minuter...nu håller han på att få spasmer för han skakar så mycket på huvudet för det är äckligt i öronen. Men jag skiiiter i det...hans skällande efter varenda fyrverkeri är mer än någon (inklusive han själv) står ut med.

Nu ligger han i vardagsrummet och undrar varför han inte kan höra Days of our lives temat spela på tvn...."jag ser ju timglaset....vad är det som häääänder!?!"

Jag skall slumra lite så jag orkar fira nyår med familjen :P

Jag skall köra alla. Vi skall fira hos mormor men pappa skall bjuda på all mat så jag skall hämta honom och flugan så dom slipper kånka allt. Så....snabb hundprommis...snabb lur, snabb dusch och sen......men vaffan....nu gick hunden in under soffan och begravde sig. Han är arg över öronpropparna och ligger och skäller över dom istället. Jag ger upp!! Nästa år söver jag ner honom :P
Var kan man hitta droger??? Tips mottages tacksamt! Snälllllllla?

Kram och grått nytt hår