Tetris...

Ursäkta det dåliga uppdaterandet på sistonet. Jag har varit utan datorn ett tag för jag hade den inlämnad eftersom jag spräckte skärmen som en dötti flicka.

Men eftersom dom är fuckfaces så vill dom antingen ha mellan 5000 och 7000 för att sätta i en ny skärm och eftersom dom KAN jävlas för dom är Sony Vaio och enorma...så har dom gjort skärmen i 16,5 tum så att man inte kan ersätta den med en annan skärm från en annan tillverkare.

Jag betalar inte så mycket pengar för en burk som är 3 år gammal. Men jag vet att dom kan sälja en skärmjävlel för typ 3 lax om dom vill men dom vägrar för jag vill inte installera den hos dom för överpris. Jag har egna kontakter i Uppsala som kan göra jobbet. Jag vill köpa reservdelen!!!
Men FUCK YOU SONY VAIO...jag har älskat era produkter och alltid haft Vaio laptops och såg fram emot att fortsätta med det i framtiden...men efter detta kommer jag aldrig köpa era produkter igen!!

Jag skulle göra ett positivt inlägg idag tänkte jag...men pappa ringde just och var en apa i telefonen. Han vill att en kines skall göra en permanent och hon har för grovt hår enligt tjejerna på hans salong och då är det så men han står och jiddrar om att det visst går och att han har sett det göras massor av gånger.

Jag vet inte varför han ringer mig men han står och tjaffsar med sina tjejer med mig i luren och tillslut säger jag att om hans tjejer säger nej så får han acceptera det. Han börjar med sitt: "jag har erfarenhet efter 16 år i branschen"....då måste jag avbryta honom och säga att nu får han ge sig...han är INTE frisör eller ens särskilt intresserad av frisör branschen och saker om dom inte genererar PENGAR. Det spelar ingen ROLL om han säger att kinesen kan pentas...i detta fallet VET andra bättre än han gör. Men det kan inte han ta.

Han är intresserad av 2 saker...kineser och pengar. Dessa två brukar följa efter varandra...eller först finns det pengar sen kommer kineserna och sen....ja...nu menar jag INTE hans fru och hennes son för dom är inte så...men hon är heller inte den 1a kines han fallit för. Jag tycker mycket om både henne och hennes son.

Hursomhelst. Han börjar skrika åt mig och jag tröttnar på att lyssna och faktiskt så skäms jag över han beteende eftersom alla på hans salong bevittnar hans jävla tönterier...så jag säger jaja..mmm och lägger på luren.

Inte helt otippat så ringer han tillbaka direkt...ingen får lägga på i allsmäktige faders öra...att hans höghet gör det regelbundet då man säger saker han inte vill höra har INGET MED SAKEN ATT GÖRA...det är direkt irrelevant.

Han sprutar eld ur näsborrarna nu för jag lade på och jag fick det vanliga lilla talet...jag minns faktiskt inte ens vad fan han jiddrade om men det brukar alltid vara: du har förändrats, du är inte som du brukade, du har ingen respekt, du är bla bla bla.....jag avbröt honom och sade att jag inte orkar lyssna på hur han gör bort sig...

Då börjar han tala genom sina hårt sammanpressade tänder (ett tecken på att han är riktigt förbannad)..."do legger adrigt på loren i min öra...jog skall legga på luren FOSHT!!!!"

Jag pallar inte med sån skit så jag bad honom i lugn ton att lägga på luren så jag kunde få lägga på och avsluta det här värdelösa samtalet. han lyssnar inte som vanligt utan upprepar samma tjat 1000 ggr och det är just det som stör mig så hårt med honom...att han aldrig lyssnar på vad man säger. Så jag upprepar i en mongolidt långsam monoton stämma: JA JAG FATTAR ATT JAG INTE KAN LÄGGA PÅ FÖRST...KAN DU(!) LÄGGA PÅ NU DÅ SÅ JAG KAN LÄGGA PÅ SEN??!

Då sade han (fortfarande genom sammanbitna tänder): "drååå åt hellvetteh!!!!!" och jag svarar med ett kvittrande: "du meeeed" i samma tonläge som Ullis säger "Tick-e-taaaack" och ler sitt allra inställsammaste leendende när hon vinkar kunderna adjö efter klippningen. Ett sjungande tonläge liksom.

Jag är förvånad...min puls är ganska normal :O jag har alltså nått punkten då jag skiter i hur cp min pappa beteer sig och orkar äntligen inte engagera min kropp i en panikattack som jag gjort hela livet innan varenda gång han betett sig såhär...och det är många. Konstigt att det skall vara mer styrkekrävande att INTE engagera sig i en panikattack än det är att få en.

När han och mamma skiljde sig kunde han hetsa upp sig över saker som hon sade till honom och när hetsade upp sig slängde hon på luren.

Då ringde han upp fullständigt galen av ilska och mamma brukade skita i att det ringde men jag som fortfarande var livrädd för pappas ilska på den tiden och gick som en förprogrammerad liten känslorobot till telefonen med bultande hjärta och torr munn...lyfte på luren och tog emot "mammas" utskällning och försökte förklara och hjälpa henne och pappa så alla skulle vara glada.
Men det hjälpte ju aldrig. Ändå fortsatte jag. Åt min bror med!
Han (bror) liksom mamma provocerade fram utbrott som dom sen bara vägrade slutföra eller bemöta.

Det slutade alltid med att pappa avslutade samtalet med avsmak i tonen som om det var mitt fel att något hade hänt, mamma och bror var sura för att jag försökte reda ut saker och "trodde att jag var nånslags Freus eller Moder Theresa" och alla gick åt sitt håll. Själv gick jag till mormor och grät och grät och grät.
Hon var mitt eviga stöd, min eviga bästa vän och ännu mer. Hon förstog, hon lyssnade, hon kunde inget göra...men det var så tryggt att få den där ovillkorliga kärleken. Få bada i någons avgudande ögon utan syrliga ord eller bråk.

Ibland satt vi och grät tillsammans bara för att börja skratta när någon av oss använde den svartaste galghumorn som kan tänkas. Hon har format mig till den jag är idag...dom goda sidorna :P och jag betalar tillbaka genom att hjälpa ungdommar som har det jobbigt med familjerna. Jag är deras storasyster...någon som familjerna kan lita på så väl som ungarna kan berätta vad som helst för.
Jag är deras mormor...som min mormor var!
Du gav mig en vacker gåva mormor! Undrar om du ens vet det?
Jag älskar dig så!!!

Om jag kunde gå tillbaka i tiden och hälsa på mig själv hade jag gått fram till mig själv och kramat mig och sagt: du behöver inte ta det där och sen hade jag läxat upp min pappa å det jävligaste för sättet han yttrar sin ilska och involverar ett barn och min mamma för hur hon aldrig tröstade eller ens fattade hur mycket ångest det genererade. Hon blev bara irriterad på mig för att jag tog samtalen...då fick jag skylla mig själv liksom.
Men att INTE ta samtalen skulle ju ge konsekvenser...

Pappa brukade hota med saker som att slå sönder dörren och att han skulle komma på direkten(han bodde ca 5 minuter bort)och sån skit när han blev arg. Nån gång kom han faktiskt och det var terrorstämning hemma. Andra favoriter var att hota med hjärtinfarkter och att han skulle dö eller döda sig själv.
Om inte jag avvärjde det och lugnade honom så kände jag att det kunde bli så...han sa ju det.

Såhär i efterhand vet jag inte om han skulle gjort det men...är man 9 och ens pappa säger det...skriker det....då tror man på det!

Jag satt och funderade på varför jag var så skraj att pappa skulle dö eller bli sjuk när jag var yngre...jag var paniskt rädd att något skulle hända...nu när jag sitter här och skriver om det så minns jag alla gånger han hotat med sin hälsa och sin död för att få vad han ville eller understryka sin poäng.

Inte så jävla konstigt egentligen va...

Det som är konstigt är...hurman kan låta sin unge gråta av rädsla, fullständigt skaka av rädsla och ren ångest att något skall hända, tycka att det är konstigt att man mår dåligt och inte reflektera ens EN gång över om man kan ha någon roll i det.

Jag har alltid fått höra att jag är "känslig och instabil". NO SHIT!! Men inte fan föddes jag sån...det är då ett som är säkert. Då hade jag inte ändrats nu vid 32 års ålder. Det skulle vara som att födas homosexuell och sen ända sig helt vid 32....aint gonna happen tror jag.

Jag vet inte faan hur jag kom in på detta..jo såklart...fadren.

Jag tål honom inte! Tanken på att fira jul ihop bär emot. Jag kanske revolterar och firar jul själv! Jag och Harry <3 låter skönt. Jag tyckte det var djävulskt skönt förra året när mamma hade magsjuka och vi firade julen på annandagen med en julmiddag.

Fett najs.

Anledningen att jag skrev TETRIS som överskrift var för att jag hade en high score på 47 lax och gav Mickis min telefon lite stöddigt och sade: "du kan ju försöka slå det" heeelt säker på att hon skulle svettas blod för att komma upp i ens 30.000 poäng...sen gick jag och lasrade min kund.

När jag kom ut hade det lilla aset (på det allra kärleksfullaste sättet menat) spelat ihop 54.000 poäng och lite senare 56.000 och nu sist 94.000 poäng........

Jag har suttit och spelat så ögonen gick i kors för att ens slå det på 54.000 men dör på 42.000 och hon bara skrattar. Där fick jag för jag var en skit :P
Jag bugar allra ödmjukast för Mikaela och erkänner hennes överhet. Ursäkta ursäkta (vänta tills jag ligger i soffan hemma ikväll...dååååå skall jag spela tills jag får batteritorsk och KLÅ 94 också.........men ag är en balanserad förlorare....jo...på riktigt...:P...eller...jag VILL vara det ;) men allvarligt...hon är en liten spinkis som är 10 år yngre...fanns hon ens när Tetris kom ut? :P ;))

Jag skall hem snart...och spela tetris.

Håll tummarna att inte pappa kommer hit när han är på väg hem. Jag pallar inte hans ansikt!!

Peace....