Uuuh

Asså...jag mår lite illa...

Nej jag har inte ätit något..eller jo men det är en annan historia :P

Nu mår jag illa för jag tänker på vad som hade kunnat hända ikväll.

Jag skulle till Jeanette men jag har glömt byta däckpå bilen och glömt fylla tanken så jag skulle låna morsans bil men det blev så omständigt så jag orkade inte hålla på :P så vi skippade att hänga ikväll.

Jag var på väg hem från jobbet och skulle köpa en kebab som jag tänkt på hela veckan :P Jag stog utanför mariannes/ kebab city eller vad det nu heter, bredvid O'Learys (nej det uttalas inte OHLÄÄRIS!!!! SLUTA SÄGA SÅ!! :P)

Hursomhelst...precis när jag skall gå in kommer ett gäng snubbar och 2 av dom håller en äldre herre mellan sig som är apradar. Han ser stilig och fräsch ut så man hajjar att det inte är nån lodis men han var LODISFULL!! Dom fick hasa upp honom flera gånger för han var helt väck. Hursom helst så stannar dom utanför O'Learys för att ta en cigg...när gubben skall luta sig mot väggen och missar och trasslar in sig i kömojängerna (ni vet små pelare med rep på där vakterna brukar stå..vid dörren). Han snor in fötterna och ramlar handlöst.

Det äckliga är att han slår sitt lilla pensionäriga huvud i en metalltröskel som är ca 10x10cm intill väggen och blir helt livlös i ett par sekunder innan folk börjar riva i honom. Smällen var så vidrig att jag flög fram för att kolla hur det gick.

Han var omtöcknad och hade inga öppna sår men det var en fullständigt vidrig smäll så jag kunde inte släppa det. Dessutom var han gammal och hade säkert tokhög promille då öär ju blodet tunnare också.
Alla mina sinnen skrek att han behöver ses om ordentligt och vara under observation för symptomen för för subduralblödning kan likna symptomen för fylla. Huvudvärk, trötthet, yrsel, kräkningar och trötthet.

Han var snickare som pensionerats och fortsatt jobba och nu var dom ute på julbord. Det var kanske 8 snubbar och dom flesta var otåliga och tyckte jag överdrev. Dom ville inte stå och jamsa och absolut inte ringa ambulansen. Men både jag och O'Learys bartender (som såg vad som hände) ville att han skulle bli undersökt.

Kollegorna gnällde och pep (utom två relativt nyktra killar) och drog med gubben in på krogen medan jag ringde 112 och fick prata med en sköterska. Hon tyckte han borde undersökas men man kan ju inte tvinga någon. Efter en del babbel så lämnade jag över henne till en av dom duktiga killarna som brydde sig och stog kvar.

Han lämnade sitt nummer och namn samt gubbens namn etc men ingen ambulans än tyckte dom.

Jag hade världens obehagligaste känsla av att det skulle gå åt helvete för gubben om han inte fick hjälp. Jag kände mig jättedum för jag istortsett tvingade mig på dom när han ramlade och lade mig i som fan. Några av gubbsen såg skapligt iriiterade ut. men dom gick in såsmåningom och tog offret med sig.

Dom två som var lite snällare stog ju som sagt kvar och jag lärde dom neurologiska observationer, vad dom skulel hålla utkik efter för tecken på försämring och hur ofta dom kunde kolla...sen kunde jag inte gör mer så jag gick hem.

Åt min kebab, låg i soffan lite och sen gick jag ut med hunden. På vägen tillbaka såg jag dom braiga killarna och gick fram till dom för att fråga hur gubbtjyven mådde. Dom berättade, något skakade att han var på sjukan nu för han hade kissat på sig, träffat sin son på O'Learys och inte känt igen honom och varit allmänt konstig.

Hade jag inte tjatat hade nog dom där andra tölparna fått bestämma och då hade dom avfärdat symptomen som fylla och låtit honom somna till i nåt hörn...okej han kanske inte har en blödning som är livshotande men även en hjärnskakning kan behöva övervakas. Han slog sin skalle så obehagligt att jag skrek bara av att se det.

Jag är glad som fan att jag fortsatte tjata trots att dom tyckte jag överdrev och att jag litade på min magkänsla.
Min magkänsla har ta mig fan inte svikit mig hittills...även om jag ibland önskar att den inte var så stark...det är inte alltid roliga saker den antyder :/ infact...det är sällan roliga saker som den påpekar! Roliga saker känns mer i hjärtat :P

Den varnade mig när det höll på att bli knäppt mellan mamma och pappa (fast dom förnekade det), när det var början mot slutet med jonas (och han förnekade det), när mormor fick stroke (där lyssnade ingen), pappa fick hjärtinfarkt och i massor av andra fall.

Folk skall alltid hålla på och försöka få en att tvivla på sin magkänsla...det har pappa, mamma, jonas och många andra gjort...sen visar det sig att jag inte VAR ute och cyklade TROTS allt!!!

Magen är bra...jobbig, men bra. Tur att magkänslan inte blev bortopererad när dom opererade bort min magsäck :P

Godnatt ppl <3