Mitt utseende, min kropp, tillochmed mitt tunna lilla hår. Skulle det aldrig bli tjöckre så gör det inte ett skvatt.
Färgen är jag nöjd me, jag kan fixa o trixa för att få hur jag vill ha det.
Bil, hoj, stuga, lght utomlands, resor, hund, cykel..fan jag e tom nöjd med mina soppåsar (dom ä skitsnygga, lila o rooosa :)).
Det är väl iof EN sak jag inte är nöjd med. Det är mina vänner.
Ja alltså, att jag inte hinner träffa dom som jag önskar jag kunde.
Jeanette bor så nära o vi e så synkade att vi kan ses hur som o när som.
Men många andra saknar jag. Bara ett axplock av dom jag sällan hinner träffa: Bella, lina, evis, barndomsvänner, släkt, mc-polarna o många fler. Dom som jag måste planera lite mer för att synka med. Tidsmässigt asså, för dom lever inte som jag. Hur jag nu lever :p
Men på det hela är jag otroligt nöjd med var jag är nu, var jag är på väg o kanske inte alltid vart jag varit men det har väl format vägen jag vandrar nu. Så jag ångrar inget. Utom en sak. Alla år jag försökt vara osynlig, tyckt illa om mig själv o slösat tid på att må dåligt.
Min tid är nu...och jag tänker ta ett fast grepp om gashandtaget och prova alla växlar, hela registret.
Livet har aldrig känts så skräddarsytt för mig som nu. Jag har alltid kännt att jag gått runt i någon annans roll/vilja/kläder/önskan hittills.
This is my life and my time. And it feels amazing. Som början på en aerosmith-låt. Man vet att man snart kommer kasta huvudet bakåt o skråla med steven tyler o njuta o tro att man äger scenen ett tag. Man längtar till refrängen för då sjunger hela hjärtat med i låten.
Jag längtar till resten av mitt liv. Hur det än må se ut.
DET mina vänner, är 1a gången på 32 år jag känner så.
Amen!
Ps: nej jag är inte full. Det starkaste jag druckit idag är thé. Straight from the heart this shit is. Piis
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar