Solat

Idag körde jag kusin till Arlanda där hon inne i terminalen trampade på en (GET THIS) huggormsunge i sina flip fliops :O
Hon trodde det var en leksak men det var det ICKE :O det var en 15 centimeter lång livs levande huggorms bäbis :O i fakking gaten :O
Stört!! Snakes on a plane anyone?

Hon blev inte biten men helvete vad det kunde gått åt skogen :O

Sen åkte jag till maken och frugan och solade på altanen. Idag blev det inget bad för min del. Det var så skönt i solen.

Nu skall jag duscha och åka och hämta min lilla talibanhund :D jag har saknat honom såååå. Jag skall snuffa på hans lilla hjässa och gosa in näsan där mellan kinden och örat som jag äääääälskar. Min lilla vovve <3 (ni vet att jag kommer svära om honom imorrn igen :P...men det är med kärlek :P....jo lite...innerst inne....)

Hade ett lite stelt samtal med pappa som kände sig som jesus ungefär....han tycker att han hamnade i kläm för frugan ville låna min bil men bad honom fråga och jag blev sur och skällde på honom när det var fel med bilen.

Mitt förslag är att frugan själv frågar om hon vill låna bilen och sen själv säger att det är problem med den.

Idag har jag upptäckt att LMMM (måste komma på vad det står för...jag lärde mig förkortningen för att förska minnas...bränsle...luftmängd massometern....ja så hettere :D) är knüllad OCKSÅ.

För bilen rycker och beteer sig helt stört och gasar/varvar inte som jag vill utan bara rycker.

JAG BLIR TRÖTT!!!!!

I fortsättningen kör INGEN min bil utom jag själv! Basta! Det gäller hojen också. Jag kommer inte skämmas att säga nej. Ingen får köra!

Förut hade jag som regel visst kör...u break it u pay it! Men jag vill fan inte ens se det brejka. Om det skall brejka så skall jag göra det själv.

Jaja...nu duscha för jag glänser av sololja...som en fet säl.

Pappa var på lite kattigt humör för när jag gick från salongen där vi sågs nu just...så ropar han: har do gott när mär i vikt?

Jag säger som det är att jag står stilla men jag är inte orolig direkt för det kommer lossna. Då säger han på samma sätt som han alltid gjort hela mitt liv med min vikt...i samma ton...den som jag uppfattar som att jag är äcklig och värdelös och ful och fet:
"jah..jag ticker do ser ut som innan do åkte...du har nog intä gått ner något"...

Den verbala käftsmällen.

Den käftsmällen som alltid alltid har samma effekt...sen jag var 10.

Den tar mig i nackskinnet...viskar i mitt öra och säger: du trodde väl inte att du var fin va? För det är du ju inte. Du är misslyckad och äcklig och det kommer du alltid vara. Du äcklar mig. Gå nu...men glöm inte att alla ser det lika väl som jag gör. Du är motbjudande.

Det är vad jag hör, vad jag alltid har hört och det går inte att ta miste på minen när någon säger sånna saker. Dom ser alla likadana ut i ansiktet...så det är så dom menar. Jag vet det!

Well...fuck you right back...det är dina feta gener som gör att jag ser ut som jag gör. Inavelsfetman kommer inte från Sörmland och mamma lille gubbe...den härstammar från sydligare breddgrader än så....och btw..tack så mycket för den...tack tack.

Fan vad bitter jag blev nu.

Nu skall jag hämta mitt lilla ljus i livet. Hejdå