Nu går jag hem

Dagen avklarad.

Pappa nere av personalproblem. Jobbigt..jag blir nere av det med. Men han tar det till nya nivåer. Jag förstår honom på ett sätt men på ett annat måste han fatta att saker måste ändras också (i hur han sköter firman).

Det är många saker som hänger på sköra trådar och det är jobbigt. Men jag kämpar för att inte hänga upp mig själv och min lycka på en sån tråd.

Härromdagen hade pappas blodsocker gått upp till 27 på kvällen för han blev så stressad. Det gör mig sjukt orolig. Hade det varit när jag var typ 15 hade jag gråtit och varit helt förstörd...men nu vet jag att jag inte kan göra ett skit åt det med oro.

Jag oroar mig...men på ett annat sätt. Vet inte vilket som är värst. Det här sättet är en djupare oro som liksom ligger i bakgrunden.

Jag kan ju inte göra något...bara prata med gubben och be honom försöka lösa det så smidigt som möjligt och ta hand om sig. Och visa att jag älskar honom. För det gör jag, mycket. Men jag förstår inte alltid hans tankesätt..tyvärr!

Jaja...nu har jag semester...vilket han glömde (medvetet eller omedvetet) ca 3 ggr och lät lika besviken varje gång.

Flytta utomlands någon? :P

Hejdå :P