Im so old

Jag känner mig som en gammal höna.

Mina små flickor i salongen är mina små kycklingar...fast jag har ju fler kycklingar än så egentligen.

Nu skall jag förklara varför jag har en massa små kycklingar. För det kan verka lite Michael Jackson-esque att ha ett entourage av tonåringar som vill komma och umgås med en tant på 32 långa år.

It goes a lil' something like this:

När jag växte upp så tyckte jag att det var så ballt att vara "äldre" och ha egen lya och smycken och smink och allt vad man nu kunde ha. Jag var väl typ 5 år då.

Det var det HÄFTIGASTE man kunde ha och vara. Så jag satt i min lilla sandlåda och spanade väl upp lämpliga storasysterobjekt på min gård som jag sen trakaserade genom att ringa på dörren i tid och otid och fråga om jag fick komma iiiiiiin *rådjursögon blink blink*

Sen spenderade jag tiden med att förhäxad gräva i smyckeslådor, sminkväskor, traska runt i högklackade skor i neonrosa och drömma om hur ballt dom här brudarna måste leva. Miami Vicetemat spelandes i bakhuvudet utan att jag ens hade sett Miami Vice ännu :P

Doften av Jane Helen var MAGISK och tills den kom tillbaka på marknaden igen så var den som ett barndomsminne man liksom saknade men inte kunde komma åt. Så luktade STORA TJEJER. Sånna där tuffa...med hårspray och ljusrosa pärlläppstift. Asså 80-talet var så jävla speciellt. jag älskade allt sånt där men jag var så liten att jag inte fattade liksom. Jag var bara helt faschinerad. Det var något magiskt med alla "ungdommar"...jag ville va som dom!!

Jag minns att jag tyckte det var så SNYYYYGGT med alla tajta ljusblå jeans som var uppvikta med uppdragna tennissockor i seglarskor/gympadojjor och oversizetröjor och spretigt hår...ehh (?!)...men det var liksom hela eran med allt från seglarskor till stilettklackar. När jag blev 11 TJATADE jag sönder mamma tills jag fick ett par pumps. Jag svär...hade jag haft en glasmonter så skulle dom fått bo i den.

Jag rantade på "svalan" som sålde billiga smycken i plast varannan dag och ändå såg jag ut som en blandning mellan en tonårskille från Bangladesh (med ihopvuxna ögonbryn och moppemuscha från kurdistan) och en 42-årig kvinnlig politiker för miljöpartiet eller nåt annat trädkramarparti.

Glamouren och sminket etc allt var inom mig. När jag var hemma målade jag upp mig till något man med stolthet (?) kunde visa i "the bold and the beautiful" eller "dallas" och tog en massa bilder i dramatiska poser med min lilla kamera. Jag fick ju inte sminka mig för pappa men mer och mer smög jag in sminket i min dagliga look.

En dag glömde jag och pappa frågade förfärat om jag var sjuk eller något....jag grubblade lite och sa: nej? Jag har nog inte sminkat mig...det var det enda jag kunde komma på som var annorlunda.

"yalla....gå, gå...smynka dig no..littel littel...aente som schuk mennischa så her" :P

Under åren när kvinnligheten kom ifatt moppemuschan och jag utvecklade bröst så folk verkligen kunde se att jag inte var kille samt att mitt kärleksförhållande till pincetten utvecklades så började folk be mig sminka dom till fester etc. jag fick leka med deras hår till baler och en massa.

Jag började tjäna egna pengar/ tog studielån...vilket ledde till att mina drömmar från barndommen- att sitta omringad av smink och krafsa bland Chanel och Lancome och skratta som Farbror Joakim i sitt kassavalv- blev besannad.

Jag bodde som inneboende på Irland och blev genast favorit hos husets dotter som var 9 och tydligen hade ett storasysterbehov precis som jag hade haft när jag var liten...och snart var jag adopterad av alla småbrudar i hela kvarteret.

Det har sina frustrerande stunder när man kanske vill vara själv och 4 grannungar hänger på ringklockan och frågar om dom får komma in men då minna jag hur det var att vara i den åldern själv och tycka att det var ballt med en vuxen som delade med sig av sitt liv utan en massa förbud, förmaningar och regler.

Och så hardet liksom fortsatt....vart jag än går så blir jag folks moster, syster, förtrogne, sexrådgivare, förhållanderådgivare etc. För jag MINNS...jag brinner för den där nyfikenheten ungarna har. Dom vill se, prata, få råd, bli sedda för var i livet dom är...

Det är kul att få vara någon dom kan komma till. Som en stor jävla fritidsgård haha :P

Idag ivf...jag har en kund som jag har kommit att fullständigt älska innerst inne.
Hon har kommit till mig för behandlingar sen hon var bara 11 eller 12. det var ett undantag för hon har hormonella problem och nu gällde det att inte bli mobbad.
Nu är hon 17 och jag har fått ta del av varenda skede, fått veta varenda problem, varenda tanke, varenda utveckling.
Vi har samma ursprung (på min pappas sida) och hon känner sig ganska klämd mellan den hon VILL vara här i Sverige och den hon förväntas vara.

Man kan tro att mitt jobb bara skall vara att stå och lasra, tack och hejdå.
Men såfort folk lägger sig på min brits så öppnas deras hjärtan.
Jag vet inte vad det är. Jag vet inte hur många kvinnor bara den här veckan som börjat gråta under behandlingen. Inte av smärta :P utan när dom berättar om sitt liv och allt bara kommer ikapp dom. jag är mer psykolog och medmänniska är något annat.

Jag blir så förundrad över livsöden jag hör talas om VARJE DAG att jag nästan spricker.

Iaf...den här tjejen och jag...vi har blivit...soulsistahs...hon har vuxit upp med mig liksom.

Och nu skulle hon på dejt.
SOOOOM jag har längtat efter att en kille skall se henne.
Se vad hon verkligen är för otrolig människa och att hon skall LÅTA någon se henne för hon har inte höga tankar om sig själv. Ni som känner mig...som vet hur jag ser på mig själv under min uppväxt...hon är likadan och ÄNNU mer självdömmande. Jag antar att jag ser MYCKET av mig i henne.
Och nu.....*uuuuähhhhhh...man blir lite blödig här som hönsmamma*....nu är det en kille som verkligen verkar hajja henne och respektera henne.

Hon har varit sjuk ett par dagar och såg lite....schleten...ut när hon kom in. Hon kom in för något helt annat så hon blev lite paff när jag frågade om jag fick fixa till henne lite innan hon gick. Jag ville få fram hennes otroligt vackra drag som jag VET att han är förhäxad av redan (efter vad jag har hört).

Han hade blivit lika glad att se henne som hon såg ut innan med...men jag ville att hans ögon skulle POPPA ur skallen när han såg henne ikväll...utan att han kan sätta fingret på vad det är.
Stackars kille...hahaha ikväll är det starka häxkrafter som styr hans känslor hahaha.

Så jag tvättade hennes otroligt tjocka och glansiga långa vackra hår och fönade det med en massa doftande oljor så det var helt magiskt. Sen pluttade jag på lite skimmer på ögonen och lite solsken på kinderna (för hon är inte typen som tokstylar sig och sen hade hon lite "sviter" i ögonen fortfarande från när hon var sjuk)...men hon fick det där Tommy Hilfiger hälsosamma CALIFORNIA TEENAGER utseendet....nytvättat blankt hår som man vill begrava ansiktet i och hy som en nyponros......SEN fick hon gå på dejt!!

Hon blev så glad och jag såg ett självförtroende som jag inte såg innan.

Jag sitter här och kluckar som en annan kalkonmorsa :D jag är sååå spänd på att höra hur det har gått :D

Nu öregnar det ute...jag har insett att jag inte har något liv :P för klockan är 20.30 snart och jag skall hem till min hund och tänker nog jobba imorrn med för jag har inget annat för mig....:P

Whopedeedoooo ;P

Puss på er...och läste ni HIT!!! då är ni duktiga.

Jag glömde slutföra kycklingdiskussionen....men alla dom här små barnen som tycker det är kul att ty sig till en...det är mina kycklingar. Mina små jäntor i Örebro, på Irland, min lilla personal och många fler!!

Hönsmamma bittertwitter finns här med lite bitterhet och väldoftande oljor när ni skall på dejt/ föda barn/ gifta er/ blivit dumpade/haft en bra eller dålig dag ;)

Puss puss