En ny epok :/

Jag drabbades av nojja deluxe imorse när jag fick veta en sak.
Får nog dela in detta så ni hajjar :P

Jag är ju rätt öppen om mina känslor och är jag arg eller irriterad eller glad så uttrycker jag det.

Imorse fick jag veta att en konkurrerande salong har köpt lokalen som istort sett är vägg i vägg med min fars salong. Dom är inte konkurrerande med OSS (min salong) men på samma standardnivå med vår andra salong, pappas salong.

Dom öppnade ungefär samtidigt som pappa för typ 17 år sedan och det var fjantiga prestigegrejjer som pågick då. Sen dess har dom varit lismande och obehagliga när man mötts.

Tanken på att dom skulle ha en salong på liknande villkor som pappas som funnits så länge så skulle det påverka honom mycket. Det indirekt påverkar oss. Nu tänker jag inte bara på min salong...jag började i pappas salong, den ligger mig varmt om hjärtat och jag vill inte se 17 års arbete, historia, kärlek, frustration, galenskap och 10000 andra känslor gå i graven pga en dum idiot som inte respekterar avstånd.

Det ligger en salong i den lokalen han (snubben) köpte redan...absolut, men den är inte som pappas. Den ligger högre kvalitetsmässigt och är alltså inte ett "hot".

ANLEDNINGEN till att jag nu väljer att stänga min blogg är att jag vill aldrig behöva oroa mig för att ett felvalt ord när jag var arg på pappa kan feltolkas av någon som tror at det är sprickor mellan oss som kan användas eller utnyttjas eller något annat.

Jag har inte storhetsvansinne men antalet som läser bloggen utökas och det vore naivt att tro att alla vill en väl som läser den...även nu :P när jag bjudit in dom som jag VILL skall läsa vad jag skriver, om DOM vill.

Jag vill inte att saker skall misstolkas...vilket dom alltid kan göra...men nu kan jag kontrollera vem som kan missförstå...lite mer.

Äääääääääääääääh...hoppas ni tycker det är okej och att ni inte blir purkna. Jag vet inte hur länge jag har det så här...jag börjar redan känna mig instängd :P

För att återgå till vad jag började prata om :P

Det visade sig att salongen som konkurrenten köpte skall fortsätta i samma anda som nu, vilket är skönt...men det var 3 timmar mellan det att jag fick veta att den hade köpts av konkurrenterna och att den inte skall ändra stil...som jag frikopplade min ångest totalt och bröt ihop i en skakande, rännskitande, illamående, hysteriskt gråtande, hulkande hög som ringde pappa 07.20 och väckte honom med dom dåliga nyheterna (som sen visade sig inte vara NYheter för han visste om det men det fick jag inte heller veta om förrän senare) och sen ringde honom igen och VRÅLHULKADE och grät så jag trodde jag skulle dö för jag såg verkligen detta som spiken i kistan.

Jag var helt knäckt av tanken på allt kämpande under årens lopp, allt jobb, allt som hänger på våra salongers öde...det är rätt så mycket som hänger på salongernas framgång....och jag...ja..jag bölade hysteriskt.

Precis innan jag fick den här ångesten var jag påväg till gymmet där jag skulle möta Elina men hon hade försovit sig och när jag hade gråten i halsen efter jag just pratat med vaktmästaren i mitt hus som bekräftade att det VAR just DOM som hade köpt salongen bredvid...så vände jag om och gick hem och lät ångesten ta över totalt.

Jag pallade inte att pusha mig själv när jag kände som hela framtiden satt på spel.

Efter att jag lugnat mig lite så slocknade jag ett litet tag innan det vardags att gå till jobbet. På vägen dit fick jag veta dom lite bättre nyheterna att dom inte skulle köra samma stuk som pappa och som dom har på sin andra salong...men när man börjat dagen med vrålgråta så blir man lite SPESHUL resten av dagen :P

Jag slängde sopsäckarna med alla grejjer jag rensat ut från lagret och sen åkte jag till tippen för att lämna alla stora och farliga saker som målarfärg etc.

Guuud så skönt...det har jag bara skjutit på i 3 år nu :P

Sen åkte jag förbi Nelins och handlade lite mat...då dampade jag loss och köpte en massa godis, chips och cider till salongen. Och champagneglas i plast. Sen hade vi kalas :P

Nu är jag TRÖTT!! Mamma har just varit här o kollat Downton Abbeys julspecial avsnitt.

Jag har träningsvärk i hela överkroppen. Elina ochjag tar igen vår missade träning på lördag ist. Då jobbar vi nämligen.

Så...nu vet ni ÄNNU mer om mitt trista liv och varför jag stängde bloggen.

Jag må bli galen på min pappa emellanåt men jag älskar honom, jag vill inte att hans livsverk (ett av många :P) skall gå i putten eller han någonsin skall tro att hans dotter inte yuppskattar tankenbakom vad han gör för oss..pga vad någon annan kan viska i hans öra.

Jag vet inte om detta är fegt eller om det är rätt...just nu känns det fegt.

Menmen...

Idag har jag levt på godis, kakor och chips hela dagen och det känns i magen :P den är som en luftballong och det var inte värt det :P (hör du det Hannah??...fortsätt med bubbelvattnet).

Jag tycker om er alla som jag bjudit in hit. Mycket!

Tack för att ni vill vara mina vänner <3 ha en underbar ledighet