En liten traffikolycka och måndagsmys på akuten...

Det blev ingen promenad...
Jag skulle bara åka till ICA MAXI och handla mat (fil och lättöl) efter min utslängningseskapad i helgen. Men jag kom inte längre än Luthagsesplanaden inna jag KROCKADE med en annan bil.
Jag körde på huvudleden mot Enköpingshållet och rätt som det var svänger en stor Toyota (tror jag det var) ut mitt framför mig från andra riktningen. Han skulle in på Kyrkogårdsgatan men det var ju ändå en huvudled och jag kom på hans vänstra (höger när han svängde) sida i motsatt riktning. Då måste ju han vänta.

Jag hann inte riktigt reagera innan bilarna mosades ihop i ca 40 km/h och sen kastades isär (jag lär ju ha bromsat något). Mitt huvud dunkade i sidorutan och sen slängde det åt andra hållet och jag skrek. Jag blev helt skakis i hela kroppen och tittade ut och såg hans bil i smulor...tanken för vindrutan under huven var helt borta...den låg i en pöl på marken och hans batterilock låg borta vid min bil typ 5-10 meter bort.

Jag var så groggy att jag bara började gråta och sa förlåt (min naturliga första reaktion är alltid att allt är mitt fel :P). Jag satt kvar i bilen ett tag för jag kom inte ut genom min dörr och jag var så groggy att jag jag inte kunde stå på benen. Dom var som gelé.
Snuten och ambulansen kom ganska snabbt och jag klammrade mig ur bilen med en skällande hund i baksätet. Jag började såklart böla när dom frågade vad som hände och vi fick blåsa och sånt. Sen fick jag förklara vad som hände och dom sa att jag var inte vållande vilket var en enorm lättnad för killen som körde tog liksom inte på sig ngt så då kände jag mig ganska skyldig.

Men när jag kom ur bilen och tittade runt så hajjade jag att jag hade kommit på huvudleden och han skulle svänga ÖVER huvudleden från motsatt riktning och gjorde det utan att vänta eller kolla verkar det som för jag kom ju tuffandes i mitt körfält som jag skulle.
Polisen konfirmerade att jag INTE var vållande...då började jag gråta igen..av lättnad :P

Sedan fick jag ringa mamma att komma o hämta Harry som satt bak i min bil och agiterade polishundarna genom att skälla "nänänänänänääääääää" så polishundarna höll på att bryta sig ur burarna :P
Jag skulle fylla i ngt papper om försäkring men det fuckade jag helt upp för jag var groggy i hjärnan och kunde inte koncentrera mig när jag satt i ambulansen.

Sen blev det akuten, dit mamma kom efter ett tag. Jag kände mig som jag var 4 igen när mamma pysslade om mig. Hade jag vetat att det skulle vara så mysigt hade jag krockat för länge sen ;)hehe. Men hon var knökförkyld och vid halv tolv skickade jag hem henne. Halv 3 blev jag tillsedd...om man nu kan kalla det för det. Hon sade innan hon kom in i rummet att dom inte tänkte röntga...fine tänkte jag. Jag åkte ändå bara dit för att verkligen va säker på att allt var okej. Men det kunde hon klämt ur sig iaf 5 timmar tidigare.

Jag hade legat o försökt fördriva tiden på en JÄTTESMAL brits i korridoren, det var skiiitspännande att se hur minutvisaren hoppade fram ett helt hack varje gång sekundvisaren gick förbi 12...jag tror jag glodde på det fenomenet i en timme :S

Tillslut fick jag komma bakom en gardin iaf och ligga o titta upp i ett lysrör...mmmm huvudvärk. Mensvärk med men ingen medicin eller tillsyn. Bra sjuksköterske arbete där.
Ingen mat på 14 timmar, INGEN kom o ens presenterade sig och undrade om man var okej. FINE. Skiter väl jag i...jag ville ändå bara hem.

Tog en taxi hem vid 3, svängde förbi salongen o hämtade kärringpluggar (som dom INTE hade på sjukan (för folk använder bara bindor på sjukhus....uäääck...vem använder BINDOR!? Då kan man ju lika gärna bara ta en död strömming och lägga i trosorna direkt...hulk...fyfaan).

Sen rastade jag jycken och kunde inte somna så jag tog en insomningstablett (eller två) och sen kunde jag inte vakna ist :P Jag vaknade vid 7 av att jag låg och gnydde i sömnen för jag hade så ont i magen, fattar inte var DET kom ifrån? Men det gick o laga :P sedan somnade jag om och vaknade av en rad sms och telefonsamtal som betydde att det var direkt upp i sadeln igen...mot JOBBET!

Jag hade missat ett möte med vår eventanordnare som var ganska missnöjd...pffft. Men vaffan...jag hade inte varit konstruktiv iaf. Synd att jag inte kom på att avboka henne iaf *skäms*.

Allt har gått bra annars, jag har beställt en tid på idrottsskadecentrum bara för att kolla nacken imorrn...jag SKALL INTE ha whiplashsymptom om 2 år. När jag låg på britsen så brände det i sved i bakhuvudet men bara på höger sida (den jag sträckte..också den jag fakkade när jag krashade min scooter :P 2001...stackars högern). Det var sjukt obehagligt...men kände hur det riktigt pirrade och hände saker där under huden. Muskelfästen som brustit/ gått sönder sade doktorn. Det drar lite kring skulderbladet också. Hmm..nu är det fan inte skönt att sitta och skriva med nacken :( fan jag vägrar bli en såndär kronisk smärtpatient!!! Det skall jag inte bli!!

Jag är lite yrslig...böjde mig ner för att hälsa på en frisörkompis baby och tuppade nästan av när jag reste på mig för fort...annars är det ok.

Hmm...undrar var min bil är :P jag vet inte var dom tuffade iväg den till...jag minns inte vad polisen sa och jag fyllde i formuläret helt fel som snuten gav mig. Så jag kanske borde ringa dom och fråga om ett nytt.

Harry var helt till sig av lycka när jag kom hem igen. Han praktiskt taget sov OVANPÅ mig för att visa hur orolig han hade varit. Hur kan man inte bli glad av en liten varelse som vill visa det så tydligt :) (jo det skall jag berätta...när den lilla trogna varelsen somnar med benen åt alla håll i ansiktet på en och börjar snarka timmerstockar). Nu vet jag hur jonas hade det hahaah fast jag var inte så liten hrm.

Jag har gått ner 3 kg jajjamän. För en människa med snabb ämnesomsättning är det ingenting. För mig är det 3 månaders slit! Kuul...nu är jag iaf under en magisk gräns (ni kan nog gissa vilken men jag säger inget :P)...eller fressten magisk och magisk...skräckgräns...jag är tillbaka på den rätta sidan av livet :P urk nog om det.

Nu har jag skrivit MYCKET! Filåt! Men jag skriver ju för mig själv i första hand så man måste ju inte läsa ALLT dravvel jag skriver ;)

ha en fin kväll...jag tänker inte skriva ett dugg om vad jag tänker göra för det blir fan aldrig som man tänker sig då ;P

Puss på atlaskotan (som är lite öm)