Jahapp

Hah...där fick man för att man klagade. Morsan kom inte när vi skulle på prommis. Hon hade inte ringt något heller...och jag ahde sagt att jag skull egöra det så jag ringde men tydligen försent.
Jag blev orolig när hon inte svarade i telefonen så jag knatade hem till henne men där var både hon och bilen borta. Antingen har hon läst bloggen eller så blev hon sur på min trista attityd när hon ringde imorse (oviljan och humöret i allmänhet lyste nog igenom ganska tydligt just då..precis innan jag skrev här).

Happ!

Så jag fick min jävla söndag då...men jag var iställd på prommis så det blev liksom fel. Det blir alltid fel för mig och det är skuldkänslornas fel...alltså mitt eget fel.

Bah!

Nu tänker jag ta av mina snortajta jeans (som jag äntligen kan stänga) och dra på mig mina gymbrallor och gå på promenad ENSAM. Jag tänker inte ens ta med jycken. Jag och min iPod.

Fan vad allt skall vara struligt jämt.

Herrå...pfft