Lilla Pappa <3

Jag har ju spenderat en hel del av min tid i min blogg att gnälla om min pappa ;) och hur det är att jobba med sin familj.
Men idag kom pappa och jag varandra närmre tror jag. Det känns förjäkla bra iallafall.

Han har ju varit lite...förändrad. Man har inte vetat om det varit stressen som gjort det eller om det är något begynnande med hans minne. Men nu skall han ta reda på det iaf. Och jag fick följa med på undersökningen.
För första gången fick jag se min pappa sårbar och liksom erkänna sina brister och samtidigt söka en förklaring.

För folk som inte känner mina föräldrar så är det så att båda två gärna tror att dom vet bäst och kan bäst och så...(vilket är helt befängt eftersom det är ju JAG som vet bäst och kan mest jämt :P).

Så att sitta o lyssna på när min pappa tog upp dom saker (med läkaren) jag har försökt lägga fram för honom dom senaste månaderna (och det har verkligen varit svårt...smärtgränsen är väldigt svårtydd i dom krokarna..man kan lätt trampa någon på tårna/överskrida sin gräns som barn...man får ju välja sina ord liksom) var som en enorm befrielse.

Nu ligger det inte på mig längre..jag har fått dit honom och nu skall allt utredas. Dom skall göra en massa undersökningar och saker. Nu slipper det vara ett orosmoment för mig längre. Tack morsan för hjälpen ;) det är ju bra att ha en läkarmorsa som kan skjuta en i rätt riktning.

Det var en otroligt gullig läkare som tog emot oss och hon gjorde hela besöket så BRA. Jag blir alldelles varm när jag tänker på hur bra det gick.

Höll på att garva läppen av mig under vissa delar av undersökningen. Han skulle ligga ner, blunda och peta sig på näsan och stäcka ut armarna mellanåt. Så jag sa: "en kurdnäsa är väl inet så svår att missa ens om man blundar pappa ;)"...jag fick en bister blick men sen började han fnissa. Min pappa är en underbar människa när han tillåter sig vila och slappna av. Han är en vedervärdig människa när han är på dåligt humör.

Idag har varit en bra dag! Det var underbart att va på tumanhand med pappa...det var säkert ett årtionde sedan jag var det.
MIN pappa <3