No more missus fat ass!!!

Idag tog jag första steget för att förändra mitt liv. Jag gick till husläkaren för att få hjälp med vikten. Kanske vissa an tycka är dramatiskt men jag har ett helvetes genetiskt arv eller en ganska hög risk iallafall att få många hemska sjukdommar som är sammankopplade med övervikt. Och jag kommer ingen vart.

Visst jag drivs till en spurt emellanåt men 6 månader efter sitter kilona där igen..inklusive moms liksom. Man kan bara göra så ett visst antal ggr innan man är upp i astronomiska siffertal. Och jag tänker inte bli nån hjärtvärmande historia på kunskapskanalen som folk sitter o får tårar i ögonen/ blir äcklade av.

Så DOC remitterade mig till fettokliniken. Nu får vi se om dom tar emot mig eller om jag ligger på gränsen för vad dom tar emot.
Tabletter är ingen idé för jag har för högt blodtryck för det (stress är underbart :P) så operation är en av lösningarna.

Varför tränar man bara inte säger du då! Jo visst om man har tid ochg framför allt ork...det handlar inte om att jag sitter framför TVn och inte "orkar" lyfta häcken och gå till gymmet.

Det handlar om att jag sätter mig i soffan för första gången på kvällen klockan 22.30 och ibland senare och då har jag inte ens umgåtts med någon utan bara gjort klart på jobbet, gått och handlat, rastat jycken och sånna saker som behöver göras hemma för mormor och hushållet. Middagen blir oftast vid 21...hur bra är det på en skala?

Mitt liv har blivit något jag inte känner igen. Jag har alltid HATAT att äta efter 19...tycker det är direkt obekvämt. Men ibland hinner jag inte äta lunch på jobbet förrän bortåt 3 då blir ju alla måltider förskjutna.
Och VISST har jag en fallenhet för sötsaker och...äh allt som innehåller kalorier :P men nu har jag fått nog.

Jag vill leva som en 30-åring. Jag vill klä mig i ditmålade jeans och strutta runt i skyhöga klackar. Inte känna mig som en 50-åring med sexappeal (ibland). Leva..inte bara existera.

Så nu får vi se vad dom säger! Men jag skall fan inte ha sjukdommarna som finns på pappas sida. Ingen av hans mamma eller mostrar eller mormor blev över 56 år. Ganska läskigt va? Iof var det i Irak under krigen men ändå!

Så nu får vi se...
Lite sårbart att skriva om sånnahär saker här...men å andra sidan så är det bara mina vänner som vet adressen.

Vissa människor som har läst här undrar om man inte riskerar att skjuta sig i foten om man skriver om salongen eller pappa etc. Men jag tycker inte det. Vad jag har skrivit om salongen är ingen hemlighet. Det är ingen hemlighet att det är finanskris och att det går trögt! Det kan ju vem som helst se om dom går förbi salongen då o då. Vi har inte knökfullt, vi är nya..men det går frammåt.
Min relation med min far förstår man om man läser hela bloggen och då vet man också att jag älskar min far över allt annat...men man kan ju få gnälla för det :P

Nu skall jag gå o sitta i kassan och skrämma bort potentiella kunder med mitt osminkade ansikte :O

Puss på örat!