Tjillevippen..

Ännu en cirkusliknande dag i mitt liv :P

Jag får ett samtal från lillebror att en kvinna har svullna påsar under ögonen och hon vill ha bort dom. Jag rekommenderar vart han skall skicka henne...ändå kommer hon hit och vill prata.

Det visar sig att hon har en massa problem (sånna som man inte kan föreställa sig som trygg svensk som inte bott i krigshärjade områden). Hon behöver ingen ansiktsbehandling utan en axel att gråta mot och en knuff i rätt riktning och jag gav det så gärna. Trots att jag aldrig träffat henne förut. Hoppas det går bättre för henne. Men så pratade vi om hur man kan må dåligt och hur det påverkar en.

Då säger hon att hon har en bekannt som hade sagt till henne att min far hade en dotter som brukade vara jättesmal och vacker men att hon nu hade raserat som människa och var tjock och...mindre..ehm...ja..ganska ful.

Så vitt jag vet så har min far inga andra döttrar än jag. Så det är ju ganska solklart vem det handlar om.

Känns konstigt att bli omtalad av människor man inte ens känner som om man var en bil som hade gått sönder eller nått.

Jag stack till irland för att jag tyckte det var så jobbigt att bo i Uppsala när jag var yngre. Att alltid bli igenkänd och noterad vart man än var. Man kunde ju glömma att drälla runt på stan som ett drägg utan att man såg kurdgubbar på sina eviga jävla promenader eller i kiosker. Och alla vet vems dotter man är.
I Dublin kunde jag släppa loss och bara vara på ett annat sätt än när jag växte upp.
Då hade alla hade alltid en kommentar om mig. Du är tjock, du är lång, din pappa gjorde si och din mamma gjorde så. Jag vill inte vara så jävla medveten om allt!

Men när jag kom hem från Irland hade jag gått upp i vikt så pass att dom inte kände igen mig direkt...skönt som fan. Eller ja...skönt att inte bli igenkänd..inte skönt att va tjock.

Men nu i o m mitt jobb, så börjar dom fatta (3 år senare) at jag kommit hem från mina resor.

Tycker att det är lite äckligt. Dom har ingen aning om mitt liv.

Men men...
Det gäller väl att ha krokodilhud när det kommer till sånt här. Men jag skulle så gärna få dom att förstå hur värdelös som männsika man känner sig när man blir utdömd för att man är tjock eller ogift eller vad fan dom nu gaggar om.

Jag bor inte i er kultur. Jag vill faktiskt inte ha med den att göra...iaf inte era äckliga åsikter om andra människor.

Hur fan gör man då? Blir rasist?
Det går ju inte.
Ta avstånd? Från halva mitt påbrå? Det lutar åt det. Eller jag har ju mer eller mindre gjort det iom att jag inte träffar släkten så mycket. Men jag har ju kunder varje dag som är såhär och som antar att jag tänker på samma sätt som dom för jag har mitt påbrå.

Men jag gör inte alltid det. Jag förstår..men jag håller inte med.

Får väl bara låta sånt rinna av antar jag.

Finns ju saker inom den svenska kulturen och samhället som inte lirar också..men inte på samma sätt på något vis. Hmm jag har svårt att förklara hur jag menar. Och nu förvirrade jag mig själv med min egna diskussion. :P

Bra där BitterTwitter!

Ugh..nu skall jag återgå till löpbandet av saker att göra och problem att lösa. Eget ställe är...så jävla kul ibland. Ibland kan man känna sig så stolt att man nästan spricker. Men ibland har man lust att dra ner gardinen och börja om med något annat. Ica kassörska kanske. Allvarligt..jag kan tänka mig det. På riktigt tycker jag att det verkar helt okej. Kul med folk..här är din mat..hare bra hej då..kassa är kul.

Men jag tror min familj har ett drag av att dom måste ha sina egna saker. Mamma, pappa, alla farbröder, mostrar etc. Egna företagare eller chefer som har möjligheter att påverka sin situation.
Så jag klagar inte! Jag knegar på...någon gång kommer det ju att flyta på...eller? :P