Can I get a witness :P

Jag vill att någon sitter på min axel och dömmer hur min familj behandlar mig och sen säger rakt upp och ner om jag överdriver eller ej. Gör jag det så kan jag ta det.

Men man kan ju bli schizofren för mindre.

Moderskapet ringde just. Jag undrade varför hon valt brors sida och betett sig som hon gjort mot mig.
Hon börjar gagga om att jag är för lättantändlig och bla bla. Hon såg ju inte hälften av skiten han höll på med som ledde till att jag ville åka hem.

Men vad skall jag göra? Han PSYKAR MIG!! Det är som i en film där någon gör något som bara den psykade ser. Såfort någon annan tittar så slutar dom. Sen får den som blir psykad spel för ingen tror dom.

Man kan ta det..ett år, två år...inte 30 år!!! Klart jag tänder till lätt när han dels hotar och dels psykar. Jag vill ta tag i hans kurdnäsa med fingrarna som krokar och dänga till honom så han får tinnitus i lillhjärnan när han gör så.
DET kallar jag lättantändligt! (om jag skulle göra som jag VILLE)

Så jag kallar honom stjärtgosse och likande ist, för jag vill verkligen slå honom men jag kan ju inte...nånstans måste det ut. Andra gånger har jag skrikit så jag blir blå i ansiktet men det hjälper inte ett skit, det var därför jag var diplomatisk nu och sade att jag ville åka hem. Jag ville bort från honom.

Ingen annan får mig att reagera som en medeltidshuligan. Jag får irak-tempramentsutbrott. Jag är allergisk mot honom. Han har pissat på mina cornflakes för sista gången.

"men ignorera honooom, strunta i honom så går det så mycket bättre, låtsas inte om honom"...dom som säger så har TYDLIGEN inte jobbat eller varit släkt med fanskapet.
Det går inte..lika lite som jag kan låta bli att få kräkreflexer om jag ser någon spy så kan jag låta bli att suga åt mig när min lillebror stör mig.

Jag vill strypa honom långsamt och fisa på honom medan jag gör det så han får igen...få honom att lida som han orsakar mig nära strokeupplevelser.

Men aset slår ju mycket hårdare än jag och jag har lärt mig den HÅRDA vägen att det är inte värt det för han har ingen gräns när han sätter igång.
Jag må vara fet men jag skall se ut som Michelinmannens mamma om det skall skydda mot den ilskan han har i knogarna.

Så yani...hon försvarar honom. Lilla guldgossen! Det är inte han som har hjälpt mamma i alla år innan.
Att han gör det nu är för hans egen vinning för han gillar katterna och för hon hjälper honom handla mat. INGEN annan anledning! Men hon blir så till sig att hon blir blind för allt annat.
Dom kan sitta och ha sin nördklubb med sina katter och senaste rönen i läkartidningen och hur man undviker diabetes bäst! Sitt och gnag på varandra. Jag vet...flytta hem igen och bli ett "bo-hemma-tills-jag-fyller-45-freak".
Gört!
Och ha det bra.

Tur att man inte är bitter *stort fuck you*