Mamma ringde...

och tydligen hade hon varit å hälsat på när jag var hos Ubbe o ullis.

Man hörde på henne att hon ville ha fred men hon säger aldrig (mark my words ALDRIG!) förlåt.
Inte pappa heller. Dom ringer o smörar ist. Jag kan tycka att det vore mer rakryggat att säga förlåt. Det är ju sällan en persons fel att man träter och om jag kan säga förlåt så fattar jag inte varför det skall sitta så hårt inne hos dom.

Men, men.

Hon ringde iaf. Jag sa att jag var sårad och hon borde veta bättre än att anklaga mig och bla bla. Hon kom med något lamt litet argument och sen sa hon att hon hade medvetet låtit bli att ringa mig fast hon ville flera gånger (under tiden vi igorerade varandra). Precis som jag hade, då. Men jag tycker inte hon hade anledning att göra det.
Men jag är glad att hon ringde först iaf. Även om det satt hårt inne :P Tycker inte om att bryta kontakten med folk jag älskar (det är det värsta som finns) men man måste visa att man inte mår bra av deras behandling av en. Och jag tycker att det är det enda sättet. Actions speak louder than words...och ord blir så färgade av vad man känner (ilska, besvikelse etc). Då är det bättre att dra sig undan och hålla låg profil och visa att man är sårad och kanske SEN tala om saken när man har fått perspektiv på saker o ting.

Idag åker Mickis på semester. Jobbigt när man avgudar sin personal så mycket att man hatar när dom har semester :P
Grekland blir ett bättre land med dig där, Mickis, men kom hem snart va?

Jag skickar en liten puss till lill-Dani och hoppas han mår bättre snart <3 pyret.

Hoppas alla har en bra dag.

Kram