tisdag 18 maj 2010

Cp dygn

Ja det har varit ett riktigt cp-dygn.
Igår flippade jag ur totalt och började storgråta när mamma kom till jobbet och hälsade på.

Lasern slutade funka mitt i en behandling precis som förut och firman är så jävla slapp som har gjort den. Dom bryr sig inte och det är ingen service känsla alls. Kunden går ju först i alla läger. och då menar jag MIN kund. Inte att jag är kunden (men det är jag ju också) så dom blir dubbla rövhål.

Sedan har jag sen två år haft ett konstigt problem. Inget man är stolt över direkt så man pratar inte om det och försöker hoppas att det skall ge sig naturligt. Men det blir värre. Jag svettas i hårbotten. Hur kvinnligt och attraktivt känns det då?
INTE ALLS kan jag erkänna.

Och det är inte så att jag blir lite blank eller så utan det blir på 3 sekunder som att någon har hällt en hink vatten över mitt huvud. Det RINNER!

Jag har stått ut med detta och försökt gömma det (gissa varför jag inte dricker...det blir 1000 ggr värre...allt jag gör blir det värre av) i ca 2 år men nu har det blivit värre än helvetet. Jag tänker tex inte ha sex eller NÅGOT med en kille sålänge jag har det såhär.
Har tagit upp det lite tafatt med mamma ett par ggr men hon lyssnar med halva örat.

Men igår förklarade jag att jag tänker simma i fyrisån med stenar i fickorna om inte någon jävel tar tag i det här problemet snart (jag har tagit upp det med en psyikater, en gynekolog, 2 husläkare och en mamma) och ingen hade någon lösning. Igår ville jag verkligen dö hellre en dag till såhär. jag har aldrig varit en människa som svettas ALLS! Så det här är något helt sjukt. Från hakan och upp-helt blöt.

Jag har kollat runt på nätet och alla som har haft samma symptom är i klimakteriet och min mor o hennes syrror har haft samma sak i klimakteriet. Min gynekolog gav mig ppiller när min mens försvann förra året och sade att jag skulle inte oroa mig för jag hade PCO (cystor på äggstockarna). Men nu såhär i efterhand känns det sådär bra att inte veta vad fan som händer med min kropp.

Jag har gått till läkare i 10 år och sagt att det känns inte rätt. Dom kollar sköldkörteln, klappar mig på huvudet och säger att allt är okej.

Men det är inte dom som har tappat hår, gått upp 20 kg på 2 år och fått bukfetma, högt blodtryck och ångest, sömnsvårigheter, och fan och hans moster. Det är inte dom som är kvar med det här vraket till kropp och sen får höra av välmenade själar: om du tränar med mig så skall du se att du blir fin.

Jag tror att det är något endokrint, hormonellt. Jag stressar på en sån hög nivå att man skulle kunna säga att jag är proffs stressare. Jag tror jag har pajjat systemet. Iaf så fick mitt freakanfall igår gehör hos modern som skall fixa en remiss till endokrin som får utreda mig. Nu har jag fått nog.

Jag slutade med ppillren idag också för att proverna skall vara så opåverkade som möjligt. Jag har tagit dom enbart för att min PCO har lett till sånna vidriga smärtor i buken och finnutbrott och sånna mysiga saker att jag inte har stått ut utan dom. Dom jämnar ut allt. Men nu måste jag klara mig utan :( så ni haren riktig PMS-hagga att se fram emot.

Jag får PMS utan dess like tack vare PCO'n. Ynklig som fan...när jag inte har ppillren vill säga.

Jag skall bli smal, jag skall ha hår på huvudet och ingen annanstans (!), jag skall inte vara deppig (för jag tror att det hänger ihop med allt det här andra till en viss grad), jag vill vara tablettfri och ha normalt blodtryck. Jag skall vara en fullt funktionerande 31 åring. Utan att behöva skämmas eller gömma mig. Hittills har jag trott att allt har berott på mig o vänt frustrationen mot mig själv..och visst är det väl "jag själv" som är fel...men inte något jag har kunnat hjälpa.

När man har kämpat så hårt i så många år med en massa olika saker som man beskyllt sig själv för så är det ganska skönt att få höra att man skall få hjälp och att det nödvändigtvis inte är ens eget fel.
Nu kan man bli snällare mot sig själv. Det är så mitt 31 år skall bli. Och jag SKALL nå det målet jag satte ovan. Annars orkar inte jag fortsätta!

Nu skall jag avsluta och snart stänga salongen.

Puss på framtidsplanen :P

1 kommentar:

Anonym sa...

Men vännen då........Jag tror att det är bra att din mamma äntligen lyssnar på dig.....då känns det mer " verkligt" , kan jag tänka mig....puss u

 
Web Analytics