Kul helg

Småbrudarna från Örebro var här. Eller rättare sagt...jag var där och tog med dom hit :) Jag skall börja från början :P

Valborg, fredag, begravning av P-A i Hallstahammar. Fin begravning och som tur var hade jag underbart sällskap där av Njelger. Vi satt tillsammans och tittade på kistan och kunde inte fatta att stora ståtliga P-A låg där i. Stundom blev det mycket känslosamt där i kyrkan men på ett vackert och värdigt sätt.
När musiken spelades som symboliserade olika tider under hans livstid gick det inte att hålla tillbaka tårarna.

Någon hade valt ett kort där han satt på en Harley...ack så missvisande för P-A och jag och N kunde inte låta bli att skratta när vi tänkte på vad P-A skulle säga om att han satt i en fotoram på DEN hojen på sin kista.

Sista "avskedet" var jobbigt. P-A fick varsin vit ros av oss.

Därefter skjutsade jag N...eller han körde min bil...till Västerås där han tog tåget hem till Stockholm. Jag åkte vidare till Örebro :)

Jag åkte och överraskade L och M. Jag fick en massa pussar på kinden av Leffe :D då kan man ju inte bli annat än glad. Sen kom Bettan och hennes ungar dit och vi satt o snackade lite skit :D myspys.

Sedan åkte jag hem till Tommy och Sussie där även Kenta och hans tjej var. Det blev en riktigt mysig lång kväll med en massa pladder och kramar.
Båda bröderna kom flera ggr och kramade om mig och sade att dom tycker om mig etc. Det betyder mkt för mig!

Då kasen verkade tråkig enligt ungarna (som stack dit i förväg) så stannade vi hemma. Vid 22-tiden bar det av mot Uppsala genom ett regnigt Närke och Västmanland.

Uppsala såg ut som ett slagfält när vi kom fram...jävla urflippade valborgsfirande. Alla små läbbiga förortsglin åker in till stan för att leta bråk eller bara supa.
Studenterna är inte så utan det är fjortisarna som förstör.

Mormor har varit trög som sirap senaste tiden. Jag orkar inte med det. Hon kissade i sängen härrom natten...utan att vakna alls. Sedan vill hon inte byta lakan för hon tycker att dom hade torkat. Så skulle aldrig min gamla mormor resonerat.
Jag blir irriterad på henne hela tiden :( och jag vill inte bli det. Om jag skall gå någonstans och hon står nära mig så blir hon så stressad att hon skall vara i vägen att hon nästan ramlar omkull...det irriterar mig. Om jag frågar om hon är hungrig säger hon: skall du äta? Det irriterar mig! Det stör mig när hon plattar ut sig. Jag blir galen på det.

Jag kan inte förklara för någon hur det känns just nu för alla verkar tycka att jag bara borde satt henne på hem för länge sen och att jag blir irriterad nu får jag skylla mig själv för.

Jag vet inte om hennes nya beteende: sova hela dagen, kissa på sig, vara trög, glömma allt, fråga samma frågor...är en försämring som är permanent eller om det är tillfälligt då hon har varit förkyld.

Jag vill inte bli irriterad på henne...lilla mormor :( men jag blir det. Väckarklocke grejen...att inte stänga av den, verkar ha blivit permanent nu. Att alltid skölja upp kläderna som är nerkissade och torka på ett element ist för att lägga dom i tvättkorgen...att säga att mat är äcklig o slänga den eller brottas om att lägga upp så lite som möjligt...äh..
jag kan inte förklara så att det låter rätt...det KÄNNS som om hon är i trotsåldern...men ändå håller hon på och ömkar mig hela tiden och säger "lilla gumsan min vad du har jobbat, vad du är duktig, hoppas du sover gott nu min flicka" men hon säger det 4 ggr på raken...när jag redan ÄR irriterad och frustrerad och då blir det fel...:( jag är knäpp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
När hon säger så...så har jag inget att säga tillbaka...för hon säger samma sak som alltid...för att säga ngt snällt. Men det har brunnit i mitt huvud och jag orkar knappt svara.

Jag tror hon märker det...jag vet inte...jag vet inte om hon minns saker, känner av saker, är ledsen för saker för hon är som ett litet förinspelat band som rabblar upp meddelanden. Och för att hon känner att mamma och jag analyserar hennes välmående så får hon presationsångest och låser sig när vi pratar med henne.

Vad är låsning...vad är demens...vad är mormor...vad har varit hennes riktiga åsikter under årens lopp och hennes polerade yttre åsikter. Det märks mer och mer att hon haft en mycket kontrollerad fasad...nu börjar den rasa och då blir hon knäpptyst.

Om man ställer en fråga som hon måste tänka efter på...då tystnar hon och får ett totalt bortkopplat utseende.
Man frågar saken igen för man ser inte att hon registrerat frågan ens och hon svarar återigen inte...man säger hennes namn och hon är fortfarande tyst...man blir lite frustrerad och oroad och säger hennes namn och frågar igen för såhär har hennes strokes börjat varje gång, att hon inte svarar på tilltal....och DÅ säger hon "ja jag funderar och tänker på om jag kommer ihåg"...men det är inte inom någon normal rimlig tid..utan man börjar nästan vinka handen framför hennes ögon för att kolla pupillsammandragningarna för att kolla om det är nå liv i luckan alls.

Sånt här...mina kära vänner gör mig irriterad och då känner jag att jag har misslyckats som både sjuksköterska och barnbarn. Hur kan man bli irriterad på en liten vit ulltott EGENTLIGEN?
Men jag kan det..och jag kan bli irriterad på en liten fisig Cavalier King Charles också...sen tittar både cavalieren och mormodern på mig med sina respektive stora bruna ögon och alla tankar jag har tänkt och ord jag har skrivit här skär som knivar i hjärtat på mig.

Jag är kanske en ganska hemsk människa? Tål jag inte att ngn är beroende av mig eller vad symboliserar det här?
Jag vet att jag kommer ligga där i sängen och gråta kudden blöt om jag förlorade någon av dom...ändå vill jag nästan stänga ut dom på balkongen ibland för att få vara ifred..obunden.

Tur att jag slutade som sjuksköterska. Jag skall nog bli robotoperator på Volvo...hålla på med metallbitar och sånt :( jag trodde jag hade en otömlig källa med kärlek och omvårdnad? Nu känner jag mig väldigt uttömd på allt sånt och det skrämmer mig väldigt. Det är ju nu moderskänslorna skall blomma och man skall föröka sig o sån skit. Hur kommer jag kunan offra min tid på en unge om jag blir helt mongoloid av att ta hand om min mormor och min hund :O

Kanske inte barn är för mig då...
Mamma ser trånande på alla barnvagnar på stan och suckar att hon så gärna vill ha barnbarn...skall jag göar henne besviken med?

Bra nu har jag arbetat upp blodtrycket och klumpen i halsen riktigt bra innan jag skall gå o lägga mig...effektivt!!!

puss på panikattacken