Gör det för familjen...

Postiviteten fortsätter :P

Jag skall försöka sätta händelsen i ord.

Mor ville kolla på Avatar hos bror. Bror bestämde dock att "the stoning of Soraya" skulle visas och mor tyckte det var okej. Bror bjöd med mig och tjatade att jag borde komma. Jag ville egentligen inte för jag vet hur dom två är tillsammans. Det är ett jävla kackel om senaste rönen och vad dom har läst i National Geographic och alla jävla videoklipp som han skall visa. Men jag sade inget till honom om det.

Jag tillhör inte IQ-klubben och skall jag se en film så vill jag se den utan att jag får shahen av Irans hela historia berättad JUST DÅ, paralellt med filmen..håll tyst liksom. Dom har alltid tävlingar om vem som vet mest. Gå med i Jeopardy då. Nu kollar vi film för faan.

Men jag skulle "göra det för familjen, sammahållning, umgååååås" (det här låter bekannt..jag har nog skrivit om det förr) så tillslut hoppade jag in i bilen för jag ville inte svika. Hunden hade inget koppel och jag hade bara korta träningsbrallor och en t-shirt. Men morsan lovade att jag skulle få åka hem med henne.

Vi kom dit och i vanlig anda så fick vi sitta o glo på liveleak-videos med en jävla massa katter i 20 minuter innan han kunde börja filmen.
Den verkade mycket bra och precis när det blev spännande måste ju hunden naturligtvis börja fisa och antyda att han behövde gå ut. Så jag lånade ett rep av bror och gick ut. Det HÄLLREGNADE och blåste satan. 9 grader. Men jag bet ihop och gick ett varv med jycken. Han är ju kortklippt nu så han hårar inte och han blir inte blöt på samma sätt. Några rusk så är han torr.

Då deklarerar bror när jag kommer tillbaka att jag inte är välkommen tillbaka in i hans lägenhet med hunden. Jag var också dyngsur och ville bara komma in men jag blev bortmotad i dörren. Jag har för mycket erfarenhet av min bror för att inte veta hur det skulle gå om vi fortsatte. Jag protesterade och mamma sa åt honom att skärpa sig och hämta en handduk.
Så fort jag höjde rösten för att höras i kacklet så bystar han upp sig i hot om våld. Ni som vet, ni vet. Jag behöver inte säga mer men det är nästan som att bli slagen att se det där hotet. Man minns.

Jag frågade mamma lugnt om hon kunde köra hem mig men hon vägrade och tyckte bror skulle hämta en handduk. Han tvärvägrade jag var blöt o hade en hund som inte fattade något.
Jag bad mamma gång på gång att bara skjutsa hem mig, jag ville inte ens vara kvar längre. Men hon vägrade. Bror började fösa ut mig som om jag var nått jävla skräp när han mycket väl visste att det ösregnade och var svinkallt och jag inte hade några kläder. Man såg njutningen i hans blick. Jag vet hur han fungerar.

Jag bad mamma igen men hon vägrade. Hon fattar inte att hon indirekt tar hans sida när det är så här. Jag ville skrika och gråta för jag är så trött på sånt här men då hotade bror igen. Det enda jag kunde göra var att släppa in hunden och stänga dörren och gå hem. Det var svinkallt och min hals var helt ihopsnörd av ilska, sorg och vanmakt över hur det alltid har gått till i vår familj.

Jag blir hunsad som ett jävla får och får sen aldrig säga ifrån. Och känslan när jag har något att säga till mitt försvar som jag inte FÅR säga är hemsk.

Samma sak hände förra året på en restaurang. Bror satt och störde och störde och jag bad honom va tyst både 3 och 4 ggr...tillslut med en svordom. Pappa (den gången) blir heligt förbannad på MIG och tar ut hela sin frustration på mig inför halva restaurangen och hela sällskapet och skäller ut mig på det mest förnedrande sätt man kan tänka sig. Jag reste mig och ville gå därifrån och inte vara kvar men han tvingar mig att sitta kvar med hotfull blick och en del ord (samma sorts hot min bror använder, kroppsligt antydande om att det kommer gå åt helvete om jag går emot). I detta fallet inte slag för pappa skulle inte men orden hade varit som slag iallafall. vet inte om någon svensk kan fatta hur det är...kanske är en blattegrej (?)

Nu kom jag iaf hem idag helt knallröd av kylan och genomblöt av regnet och kunde bara sätta mig i duschen och kvida av gråt. Han bor inte runt knuten direkt.

Jag är så trött på det här onormala. Jag vill inte ha det. jag skall lita på min magkänsla i framtiden. Jag visste att jag inte ville åka men kände att jag borde.
Det som sved mest var att mamma vägrade hjälpa mig. Jag hade ju hoppat med i bilen för hennes skull...för hon skulle få ha det kul med sina två barn.

Hon kunde ha läst situationen..eller när jag läste den åt henne och sade att jag kände att våldet hängde i luften SNÄLLA KÖR HEM MIG...bara köra hem mig. Hade jag kopplet etc hade jag kunnat gå därifrån med huvudet högt. nu var jag tvungen att lämna hunden som inte fattade något alls.

Detta kanske låter trivialt men jag mår så dåligt av sånt här när det händer. Känner mig totalt överkörd av min familj och blir less på mig själv att jag inte står på mig mer och gör som det känns först.

Den här helgen kan bara bli bättre....