Dagen närmar sig sitt slut...

och jag inser att jag kanske varit stirrig idag för att jag hade mardrömmar i natt. Känslan satt kvar lite tror jag.

Hatar att ha ångest så jag blir lite stirrig av minsta tecken på det :P

Idag var min kusin inne för hon hade hört om operationen. Nu kommer halva Irak komma till sjukhuset när man fortfarande är knarkosad hehe :P "vaddo hon kan intah etah baklawaaah??"
Jag kan säga fel sjukhus. "oooj sade jag Callanderska...ja det ligger ju i Göteborg jo jag förstår att det var långt att åka...hur kunde jag säga så fel :P"

Mamma skulle operera sig när jag var yngre och hade uttryckligen sagt ifrån till min far att hon skulel INTE ha besök på MINST 2 dagar.

Well..det sket han i för i Irak så måste man visa RESPEKT och komma till sjukhuset med blummur och chåkklaaad (även om det är till en diabetiker :P) och drog upp mig och min bror (ca 7 och 5 år gamla) till uppvaket med sin kompis (Bella, din pappa).

Där låg ett monster som luktade konstigt (mamma med narkosångor :P) och väste för tuben i halsen hade nog irriterat.
När jag gick fram...(när jag blev framskjuten medan jag stretade emot, av pappa menar jag) så började tanten bredvid mamma kräkas och alla som känner mig vet hur jag känner om kräkningar. Håret på huvudet måste ha stått rakt upp och paniken lyst i mina ögon.

Om jag blir magsjuk..så är det inte själva illamåendet som gör att jag fortsätter kräkas...det är själva äckelkänslan över att ha börjat kräkas som gör att jag fortsätter...det blir lite jobbigt när man jobbar inom sjukvården ("jahaaaa...du mår illa?*börjar backa mot dörren*...här!! THINK FAST!!!!" *kastar en kräkpåse från 10 meters avstånd medan jag lubbar ut ur rummet och ropar på närmaste frivillig som inte vet vad det gäller*
TRUST ME, IM A NURSE!!

Jag ville ruuusa ut och skrika redan då men mamma hade fått ett järngrepp om min arm och ville lugna mig...men för mig var det fan det läskigaste jag hade varit med om förutom när lyset slocknade i källaren när jag skulle till tvättstugan och det var lååångt till knappen. Mamma hade intorkade läppar, luktade apa (som alla nyoperade människor gör) och väste: vaaar inte räääädd...ta det luuugnt....lyssna på mig nu....(ungefär som nått spöke i 6e sinnet...nääärå jag är inte rädd alls :O)

Sen minns jag inget mer föränn jag satt på bussen med glasartad blick och tuggade Extra Fruitflavor (pappa hade en sån fas) frenetiskt (tror jag hade typ 8 i munnen) och undrade om livet någonsin skulle bli detsamma igen :P

Ta inte med ungar till nyopererade männsikor :P kan inte fatta att jag blev OPSYRRA trots det där :P

Hoppas jag inte skrämmer någon med min nystajlade magsäck :P

Nä nog skitsnack :P nu skall jag gå hem till min mor och äta frukten av vår söndagsmöda då vi struttade runt i skogen MITT UNDER ÄLGJAKTEN (kom vi på då) i praktiska (om man vill bli ihjälskjuten kanske) mörka älgaktiga kläder :P och plockade svamp :P

Så nån välstekt köttbit med svamp och ugnsrostade grönsaker mmmmm.
Mamma är KUNG på kött!!

Puss