Blahablaha

Träffade en av pappas landsmän ikväll som nu har restauranger men även haft kiosk och han berättade för mig att pappa för flera år sedan kom och spelade sjuka mängder pengar hos honom. När han försökte lägga sig i blev pappa sur och vrång och hotade att avbryta vänskapen (fråga inte, säger bara kurder och ära och respekt etc)

Alla hans landsmän och kiosker han spelar på säger samma sak fast nu har han ju inte samma kapital att spela med. Men det gör ont i mitt hjärta.

Ikväll ringde han när jag var i duschen och undrade om jag skulle stänga (tfn svararen) och jag missade samtalet så jag ringde tillbaka och sa att det tänkte jag. jag hörde att han var o spelade så jag knatade förbi spelhålan på väg till salongen.

Jag frågade om han spelade för mycket pengar.
Han undvek frågan och sade att han hade vunnit. Då sa jag att då kanske han kunde sätta in det han vunnit på företagets konto eftersom han använder kontantkassorna att spela med.
Då slipper jag ha pressen på min semester tex att jobba ihop vad som fattas när vi skall betala moms och arbetsgivaravgifter etc...vilket alltid är ett ångestladdat ämne varenda månad. KOMMER VI KLARA DET?!

Då sade han att det var vilket som ändå (och menade att vi lika gärna kunde jobba ihop det) och gick o lämnade in fler kuponger.

Jag blev less och sa ett kort hejdå och gick mot dörren och han skriker efter mig: varför är du så suuuur? och slår ut med armarna som om det är jag som är en partypooper.

Skall jag vara glad då?

Skall jag klappa honom på axeln och säga: vad kul att du förlorar vad du vunnit...då vet jag att jag kommer ha ännu mer press att jobba ihop vad du skulle satt in på vårt konto. Tack för att du ringer med ångesten i halsen och säger att vi inte jobbar tillräckligt bra eller hårt etc och bryter ner din omgivning.

Jag blir jätteglad...framförallt utvilad och harmonisk inför framtiden. Det känns jättekul att inte veta vad jag jobbar för. Jag sliter häcken av mig för att i framtiden få ett skuldbelagt företag och sen dela allt med två andra när vi ärver...och jag har jobbat mest och hårdast. DET tycker jag är kalas.

JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG PAPPA!! Hela stan pratar om hur du spelar...fan jag pratar om hur du spelar...jag orkar inte hålla masken när folk undrar entusiastiskt hur det går med "nya" salongen.

Jag säger sanningen. Jag jobbar i motvind. Jag mår dåligt. Jag tänker inte dölja för någon längre och bära mitt tunga hjärta bakom lögner som för mig längre och längre bort från hjälp och folk som bryr sig.

Jävla fittmänniskor med sina beroenden. Dom vill inte att någon skall veta. Dom förbjuder andra att prata om det...andra som blir skadade av deras beteende. Dom tror inte att någon annan blir påverkad...det är ju bara deras grej.
Alkohol som spel.

Man får ju inte vara arg heller...för som med fakking ADHD kan dom inte hjääälpa det DOOOM är offer. Well there is COLLATERAL FUCKING DAMAGE TOO ASSHOLES!!!!

En mycket god vän...ett barn egentligen, hennes far har alkoholproblem. Det är precis samma mönster. Det är så jävla obehagligt. Man är ensam. Ingen kan göra något...för dom som är beroende är vuxna individer som fungerar i samhället annars...oftast. Dom kan inte omyndigförklaras pga detta...men dom skadar alla i sin närhet.

Fy fan :(

Edit: Gick in på DEN HÄR SIDAN och gjorde testet åt honom. Jag tror inte man kan få högre poäng..och det är inget att vara stolt över i detta fall
:(
Kan man ansöka om plats mot en persons vilja? Måste det vara religiöst...för då kommer han VERKLIGEN inte ställa upp